Twilight zone
När det går dåligt för Manchester United blir jag ledsen. På riktigt. Det är inte bara snack.
Således är det ganska lätt att räkna ut hur jag känner mig just nu. Det är deppigt som fan. City i topp och United i botten. Manchester tycks ha förvandlats till en twilight zone, vad är det som händer!?
Det hade varit lättare att inte ha några favoriter inom idrotten. Lättare, men oändligt mycket tråkigare. För mig handlar idrott först och främst om känslor. Visst kan jag uppskatta en bra prestation utan att egentigen känna något för den eller de som utför den, men det är känslorna som tillför den extra dimensionen. Glädje, sorg, spänning, besvikelse och hopp, det är kombinationen av alla dessa känslor inom idrotten som fångat mig och fortfarande håller mig i ett järngrepp.
Just nu är jag ledsen, men hellre det än oberörd. För att jag är ledsen nu innebär ju att jag också kommer få uppleva lyckan när det vänder.
