Känningar
Är det nåt man lärt sig den senaste så är det ju att såna känningar ska man vara försiktig med....
Det är förresten inte bara i låren jag har känningar. Ett ganska fult blåmärke under höger öga ömmar rejält och påminner mig om hur allvarligt killarna på jobbet tar onsdagsinnebandyn. Det är inga fingrar emellan där inte. Jag bangar inte för tufft spel, men i går gick det till överdrift. Det var inte roligt.
Jag gjorde tunnel på marknadschefen och fick ett rapp över handen. Bu för sånt.
Veckans LPGA-tävling har inletts. Annika leder före Ochoa. Skulle gissa att resten av säsongen kommer handla nästan bara om dem. Kan inte riktigt se vem som skulle kunna hota mer än någon enstaka gång. Suzann Pettersen kanske, om hon får upp farten som ifjol.
Coolt
Slutpendlat
Funderade ett tag på om jag skulle räkna ut hur mycket tid och pengar jag lagt på mitt lilla Poppiusäventyr, men bestämde mig för att låta bli. Jag vill inte veta. Får jag de exakta siffrorna kommer jag antagligen att börja tvivla på om det var värt det och det vill jag inte.
Min lilla comeback i skolvärlden är över för den här gången.
Brännässlor
Man måste ha bränt sig på brännässlor hundratals gånger i livet, men inte fasiken kommer jag ihåg att det skulle göra så här ont.
Brände mig i förmiddags och fortfarande sticker det i hela vänsterhanden. Aj.
Jobb
Jag behöver läsa på. Har helt ärligt mest koll på LPGA-touren.
Potentiell klassiker
Ikväll gästar hon Bert Karlsson. Ett avsnitt som har alla möjligheter att bli en klassiker.
Don't miss.
Vem fan röstade på Nordman?!
Eftersom jag inte röstade har jag väl egentligen inte rätt att uttala mig, men helt ärligt?! Hur kunde svenska folket tycka att Nordman var bättre än Calaisa!?
Överhuvudtaget har väl nivån på bidragen i årets melodifestival var riktigt dålig. Jämfört med fjolårets festival skulle jag till och med vilja kalla den usel.
Sanna Nielsen klart bäst tycker jag.
Nog om det eländet nu och till nåt mycket roligare.
*********************
I tisdags tog jag chansen att förverkliga en dröm. Jag fick veta från min "chef" på golf.se att de skulle göra en intervju med Annika Sörenstam. Jag frågade, mest på skoj, om jag inte kunde få göra den. Jag trodde ALDRIG att de skulle låta en rookie som mig göra en sån grej. MEN, man ska aldrig säga aldrig och tisdags morse satt jag där bultande hjärta och darrande händer och väntade på klockan skulle bli 8.30. Det var då agenten sagt att vi skulle få ringa.
Jag slog det långa numret och sen anknytningen och helt plötsligt hördes den välbekanta rösten.
- Är det Karin från Svensk Golf?
Stammande förklarade jag vem jag var. Sen fick jag vänta tills hon avslutat den pågående intervjun med radiosporten. När den var klar några minuter senare var det min tur.
- Sätt igång, sa Annika så det gjorde jag.
När jag nu tänker tillbaka känns det mest lite lustigt. För Annika var intervjun bara en i mängden av alla de tusentals som hon gjort i sin karriär och jag bara ännu en i raden av människor hon mött som inte riktigt vetat hur man döljer den nervositet som uppstår när man plötsligt får chansen att prata med en levande legend.
Jag ville göra nån sorts intryck, men är rädd att det misslyckades kapitalt.
Hur som helst är jag väldigt glad över att jag tog chansen. Jag tycker Annika Sörenstam är en fantastisk person och idrottare. Faktiskt en av de jag beundrar allra mest. Annika har antagligen redan glömt mig, men för mig var det stort att få prata med henne. Riktigt stort.
Här kan ni läsa resultatet av min intervju.
Det här med att hitta rätt...
Förhoppningsvis kommer dock de framtida turerna inte att bli som den allra första, den jag gjorde i måndags. Jag hade studerat kartan noggrannt, noggrannt. Trodde jag. Verkligheten såg dock inte ut som på Eniro och jag körde fel. Rejält.
Istället för att ta mig till skolan på de lite mindre och inte så hårt trafikerade vägar som jag tänkt mig så hamnade jag mitt i centrala Göteborg. Jag var helt lost och efter att ha suttit fast i en bilkö i en dryg timme så började tiden rinna ut. Jag ringde Poppiusläraren för att meddela att jag var vilse och antagligen skulle bli sen till lektionen. Bra start....
Det löste sig dock. Med hjälp av en knapphändig vägbeskrivning från Carl (vår redigeringslärare) lyckades jag hitta rätt. Med nån minuts marginal var jag på plats och trots att hjärtat bankade och händerna skakade när jag satte mig i bänken så var jag också ganska stolt. Göteborg är med sina spårvagnar en erkänt svårkörd stad och paniken var nära flera gånger. Detta i kombination med mitt obefintliga lokalsinne och rusningstrafiken och ni förstår att förutsättningarna inte var de bästa.
Körde lite fel på vägen hem också. Att jag hamnade rätt handlade mer om tur än skicklighet. I onsdags hade jag lånat en GPS, som om det nu skulle hjälpa...GPS:en ville inte alls samma väg som jag. När den sa höger svängde jag vänster. Till sist gav den dock med sig och gick på min linje.
Ok, nog om mina utflykter.
Idag meddelade Pim-Pim Johansson att han lägger av med tennisen. Skadorna sätter stopp. En frisk Pim-Pim hade kunnat åstadkomma mycket på tennisbanan, det är jag övertygad om. Nu är det svenska tennismörkret i det närmaste totalt.
Pim-pim är ju förresten inte direkt ensam om att ha lagt idrottskarriären på hyllan så här i inledningen av 2008. Först var det Kajsa Bergqvist och Hanna Marklund och sen Patrik Kristiansson, f'låt Klüft.
Vem blir det här näst? Peter Forsberg? Annika Sörenstam?
Det här minns jag bäst från 2007 - juni och juli
*******************
När Sven-Göran Eriksson började jobba igen begav han sig kanske lite oväntat tillbaka till England. Aldrig har det väl skrivits så mycket om Manchester City i svensk media som när det stod klart att det var dit Svennis skulle.
********************
Vi trodde väl i princip att det var ett oslagbart rekord, Björn Borgs fem raka segrar i Wimbledon. För Roger Federer verkar dock ingenting vara omöjligt, han tangerade Borgs rekord och mycket talar väl för att han även slår det.
********************
Fotbollsfansen fortsatte att skämma ut sig när Babis Stefanidis gick från HIF till MFF. Babis fick utså både mordhot och trakasserier. Nån succé i MFF som plåster på såren blev det inte heller.
*******************
Ett klassiskt svenskt friidrottsrekord rök all världens väg. Den alltid leende Mustafa Mohamed skrev in sig i historieböckerna i samma ögonblik som han raderade ut Anders Gärderuds rekord på 3000 m hinder.
*******************
IFK Norrköping slog Bunkeflo med 6-2 och brorsan och jag var på plats. Vi hade knappt hunnit ställa oss tillrätta på läktaren innan det stod 2-2 i matchen. Den här säsongen blir det betydligt fler chanser att se Norrköping spela, nu när de är tillbaka där de hör hemma.
******************
En annan underhållande fotbollsmatch som är svår att glömma spelades på Valhalla i Göteborg, Kopparberg/Göterborgs hemmaarena. Hemmalaget tog emot Djurgården och vann med 3-2 efter ett hattrick av Lotta Schelin. Inga skitmål direkt, alla var signerade en avslutare av hög klass.
******************
Caroline Jönssons korsband gick av. Sorgligt.
******************
Kajsa Bergqvists konkurrent Venelina Veneva åkte fast för doping. Sorgligt det också, fast samtidigt bra så klart.
******************
Tero Pitkimäka kastade sitt spjut så snett att det landade i ryggen på en längdhoppare. De nästan overkliga bilderna vevades om och om igen.
******************
Till sist minns jag också när Jonas Björkman blev förbannad på domaren.
- That´s why you suck!!!
Kul blogg?
Låter som en spännande blogg eller?
Det här minns jag bäst från 2007 - maj
Speedwaylagets Smedernas Robin Johansson kör omkull i en tävling och blir förlamad. Det var mycket snack om speedway och säkerhet 2007. Med all rätt. Olyckorna var många och allvarliga.
************
Danske nationalhjälten Bjarne Riis meddelar att han var dopad när han vann Tour de France. Cykelsporten var lika rutten som speedwayen skadedrabbad.
************
Mer misär. Degerfors tränare Mark Selmer lämnade sitt jobb efter att han och hans familj hotats av galna fans. Som om det inte hade gått för långt redan innan.
************
Det största som hände i maj 2007 var naturligtvis att Manchester United tog hem ligaguldet. Hur underbart var det inte att se Chelseaspelarna ställa upp sig på led och applådera de nyblivna mästarna. Det kändes bara så rätt.
************
Målet. Ni kommer väl ihåg det. Andres Vasquez bjöd på fotbollsgodis utöver det vanliga när IFK Göteborg mötte Örebro.
Det är inte värt det
Visst är det fint med fyrverkerier, men varje år skadas och till och med dör människor av raketerna. Det är naturligtvis inte värt det och att vem som helst (över 18) bara kan gå till närmaste affär och köpa på sig så mycket fyrverkerier man önskar är egentligen obegripligt.
Bor ni i Lund har ni antagligen varit i Lundagård vid tolvslaget och vet vilket vansinne det är. Det skjuts raketer till höger och vänster och några säkerhetsavstånd är det naturligtvis inte tal om. Denna nyårsafton befann jag mig i säkerhet i Stångby utanför Lund och kunde därifrån förundras över den otroliga mängden fyrverkerier. Vart jag än vände näsan så brann himlen i rött, grönt, blått, gult och vitt.
Jag skulle verkligen vilja veta hur många miljoner det svenska folket bränner iväg de där minuterna kring tolvslaget. Kan inte hjälpa det, men mer än jag tycker det är fint, tycker jag att det är ett jäkla slöseri.
Nä, förbjud skiten säger jag.
Det här minns jag bäst från 2007 - mars
Den här gången var dock inte allt som vanligt. Carro var pressad, riktigt pressad. Brittiskan Kelly Sotherton gjorde en fantastisk tävling. Hon radade upp personliga rekord och inför det avslutande 800 meter behövde hon slå Klüft med 1,6 sekunder för att ta hem guldet och bryta svenskans fantastiska svit av mångkampsegrar.
Carolina Klüft är ofta så överlägsen att det är lätt att glömma vilken grym tävlingsmänniska hon faktiskt är. Den där dagen i mars tog hon chansen att påminna de som eventuellt glömt.
- Jag ska lägga mig bakom henne och springa tills jag dör, sa hon innan loppet.
Annars fick vi se en lugnare och mognare Klüft i år. Kan inte säga annat än att jag gillar den "nya" Klüft.
***********************
Den 28:e mars spelades en landskamp som måste vara en av de mest upphaussade någonsin i svensk media. Sverige mötte Nordirland i Belfast. Zlatan var tillbaka i landslaget efter sin bojkott och journalisterna på plats rapporterade hem om fantastiska svenska träningar. Vi kunde inte förlora. Trodde vi.
Ni kommer alla ihåg hur det gick. Nordirland vann med 2-1 efter en pinsam svensk insats. David Healy gavs för mycket utrymme och gjorde Nordirlands båda mål.
Så här skrev jag i bloggen dagen efter matchen:
"Det var som en ballong som blåstes upp och blåstes upp, blåstes upp till bristningsgränsen och sen när det väl blev dags för kalas så pallade den inte trycket utan sprack med en ljudlig knall."
Det blev helt enkelt pannkaka av alltihop.
En kall vind med varma minnen
Idag var cykeln min lift och kontoret den efterlängtade värmestugan. Tyvärr väntade ingen varm choklad och äggmackor i den här värmestugan, bara en hög med mindre roliga arbetsuppgifter....
Jag saknar sportloven. Choklad, russin och mandel i en påse i fickan på mammas anorak, snö som knastrar under skorna, fikapauser i en solig backe, långkalsonger och raggsockor. Och så det kanske bästa av allt. Att få komma tillbaka stugan med blossande kinder efter en hel dags skidåkning och tina upp tio frusna tår framför brasan i öppna spisen.
Det här minns jag bäst från 2007 - februari
I början av februari avgjordes skidskytte-VM i Anterselva. Anna-Carin Olofsson tog silver i sprint och brons i jaktstarten. Den riktigt höjdpunkten var dock guldet i mixedstafetten. Många tyckte det var en extremt konstlad tävlingsform och många länder ställde över en del av sina bästa åkare. Sverige kom dock till start med bästa möjliga lag.
Att guldet betydde extra mycket för en person var inte svårt att räkna ut. Wolfgang Pichlers tårar sa allt.
******************
Tre dagar efter skidskyttarnas stafettvinst tog Anja Pärson VM-guld i störtlopp. Det var inte bara hennes tredje guld i mästerskapet, segern innebar också och att hon blev historisk som den första att ha tagit VM-guld i samtliga discipliner.
Innan Åre tog adjö av världen hann Anja även med ett brons i slalom och ett silver i lagtävlingen.
Med tanke på hur säsongen sett ut var Anjas stora framgångar oväntade. Patrik Järbyns brons i störtlopp får nog dock betraktas som aningen mer överraskande. Jag har själv dömt ut killen otaliga gånger. Ibland är det skönt att ha fel.
En svensk trotjänare tackade i och med VM i Åre för sig. I alla fall i mästerskapssammanhang. 2007 var året då Anna Ottosson la skidorna på hyllan. Extra kul då att Anna hade stor del i att Sverige tog hem silvret i lagtävlingen.
*******************
Februari 2007 var onekligen en månad fylld till bredden av världsmästerskap i vinteridrotter. I japanska Sapporo gjorde längdåkarna upp om medaljerna i sitt VM.
Det var ett mästerskap som det var svårt att hetsa upp sig över. Tävlingarna gick på för oss synnerligen obekväma tider, förhållandena var urusla och svenskarna inte mycket bättre än så.... Två medaljer blev det i alla fall. Mats Larsson tog silver i sprinten och herrarna brons i stafetten.
*******************
Mitt i allt vinteridrottande svarade golfaren Henrik Stenson för tidernas prestation inom svensk herrgolf. Han vann matchspels-VM i Tucson, Arizona.
*******************
Vid inne-SM i friidrott kom Linus Thörnblad tvåa på 2.38. Stefan Holm vann på samma höjd. En helt osannolik tävling. Det lär dröja innan vi får se något liknande.
Det här minns jag bäst från 2007 - januari
I slutet av 2006 var min bror med sin familj på semester i Spanien. Jag hämtade dem på Sturup och i bilen på väg hem frågade brorsan vad som hänt under veckan.
- Henrik Larsson är klar för Manchester United, sa jag.
Brorsan som är ett lika inbitet United-fan hade naturligtvis lite svårt att tro på det jag sa.
Och visst var det lite osannolikt. Henke till United. Han var hemma i Sverige för att avsluta karriären, men istället för försäsongsträning på hårda grusplaner blev det spel i världens bästa liga tillsammans med världsstjärnor som Rooney och Ronaldo.
Henke debuterade i januari 2007 och gjorde mål direkt. Många kallade hela hans tid i United för en succé, men jag vet inte. Han fick mycket speltid, gjorde en del bra matcher och några mål, men var ofta också ganska osynlig. Många tyckte han skulle förlängt sitt kontrakt med United, jag tycker han gjorde helt rätt som åkte hem när han gjorde.
*****
Susanna Kallur tilldelades Jerringpriset och många hockeyälskare var upprörda. Tre Kronor stod för två fantastiska prestationer under 2006, men det var Sanna som vann folkets hjärta. Kanske är Sanna vår nya Magdalena Forsberg. sanna och Magda, två världsstjärnor som går hem i stugorna genom att bara vara sig själva.
*****
I slutet av januari fick vi se ännu en åkare från Tärnaby slå igenom i världseliten. Jens Byggmark. Med sin okonventionella åkstil slog han konkurrenter och åskådare med häpnad. Flera av de svenska herrarna tog världscupsegrar i slalom under säsongen och ett tag pratade vi om världens bästa landslag. Ett landslag som dock inte pallade trycket när det var dags för hemma-VM.
Ett trist slut på året...
Nyårsafton 2007 började inte riktigt som jag tänkt mig. Telefonen ringde och på nummerpresentatören stod "dolt nummer". Jag svarade, vilket jag långt ifrån alltid gör när jag inte vet vem det är... Samtalet kom från spelsajten Bettson. Nån hade öppnat ett konto i mitt namn och satt in över 6000 kronor. Pengarna hade satts in med mitt Visakortnummer... När det gick upp för mig vad det handlade om kom paniken smygande.
Helvetes jävla skit tänkte jag och spärrade kortet.
Ett besök på Internetbanken visade att rätt mycket pengar (i alla fall för mig) på två dagar förvandlats till nästan ingenting.
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Maktlöshet. Storhelg och ingenstans att ringa förutom till polisen. Ingen telefonjour varken på banken eller försäkringsbolaget. När kroppen kokar av ilska och besvikelse är det svårt att att acceptera att det enda du kan göra är att vänta. Vänta på och längta till nästa vardag.
Vad är det för människor som gör sånt? När tappade de respekten för vad som är ditt och mitt?
Klappat och klart
Lite annat julpyssel återstår dock, som att göra julgodis och köttbullar. Det står på morgondagens agenda.
Apropå att besiktiga bilen, är det bara jag som blir jättenervös av det? Skönt att det är över för den här gången.
********************************
Stackars Andreas Isaksson. Det kan inte vara roligt att bli dumpad på det viset. Jag måste dock erkänna att jag har förståelse för Svennis beslut. Jag vet inte jättemycket om Joe Hart, men det jag sett av Isaksson den senast tiden har inte varit imponerande. Speciellt inte spelet med fötterna...
Hoppas han hittar nån ny bra klubb när transferfönstret öppnar, i den form han är nu tycker jag inte han ska vara förstemålvakt i det svenska landslaget.
*******************************
SSK-Frölunda 7-0!!!
Jag vet inte riktigt vad det är som förändrats, men plötsligt gör SSK mål och vinner matcher. Jag gillar det.
Vardagshjälte
Så, tack Dogan!
Kontrasternas dag
Det var en konstig dag igår. Kl 11 satt jag i Sandby kyrka för att ta farväl av Palle, vår gamla materialförvaltare, några timmar senare var jag tillbaka på jobbet och drack champagne för att fira en stor affär som gått i lås.
Begravningen var precis så jobbig som begravningar brukar vara. Av någon anledning var det liksom inte förrän där i kyrkan som jag riktigt fattade. Med kistan, blommorna, de sörjande människorna och ringande kyrkklockorna blev allt så definitivt. Då kom också tårarna.
Prästen pratade om Palles engagemang i SSIF. Hon sa att det enda laget han egentligen tyckte kunde spela fotboll var Sandbys damer.
Efter ceremonin åkte vi till Föreningsgården för att fika och prata Palle-minnen. Det fanns en hel del att ta av efter alla hans år i klubben.
Några nya minnen blir det dock inte.
Om det finns en himmel så är det där Palle är nu. Och en himmel vore väl inte en himmel utan fotboll.
Att köra tillbaka till jobbet för att fira efter en begavning kändes naturligtvis absurdt. Det går inte bara att trycka på en knapp och bara glömma det man precis varit med om.