En liten blogg om sport

Hon presterade bättre än hon någonsin gjort tidigare. Sprang sitt livs lopp. Ändå satt hon där efter finalen och grät. Ensam. Ingen som grattade eller kramade. Det var så att hjärtat ville gå i tusen bitar.

Sanna Kallur har blivit en av våra allra populäraste idrottare därför att hon är sig själv. I alla lägen. När hon är ledsen så gråter hon, när något är "svinkul" så skrattar hon. Vi älskar henne för hennes spontana personlighet.

Därför är det Sanna vi lider mest med idag. Inte Stefan Holm.

Holm blev också fyra. Inget VM-guld den här gången heller alltså. Vann gjorde Donald Thomas. Ni vet, basketkillen från Bahamas som bara hoppat höjd i två år och ännu inte lärt sig använda riktiga höjdhoppsskor. Nybörjaren som sprattlar likt en fisk varje gång han på något underligt sätt krånglar sig över ribban.
 
Klart det svider lite extra att få stryk av honom.

Vad Linus Thörnblad höll på med vet jag inte. Kan bara konstatera att det här med höjdhoppsansatser måste vara mer komplicerat än kärnfysik. Det som fungerade så bra i kvalet var som bortblåst idag. Finns det nån annan gren inom friidrotten där tekniken kommer och går på det där viset?

Höjdhopp har alltid varit lite av en gåta för mig.  

Något som är lättare att begripa sig på är 400 m. Johan Wissman satte nytt svenskt rekord igen! För vilken gång i ordningen vet jag inte, det börjar bli svårt att hålla räkningen. Nu är han i VM-final och jag tror inte riktigt vi fattar hur stort det är.

Det har varit en omtumlande eftermiddag. Något av det värsta, men faktiskt även bästa jag varit med om i friidrottssammanhang.

För bara några veckor sen hade det känts högst osannolikt att man skulle sitta här idag och hoppas på en medalj för Mustafa Mohamed. Men det var precis vad man gjorde.

Länge såg det också ut att gå vägen. Musse verkade stark och ledde med bara ett varv kvar. Då började de röra på sig. Kenyanerna. I mål var de alla tre före Musse. Fyra i EM förra året och fyra nu igen. Man brukar ju säga att tvåan är den första förloraren, men att bli fyra måste ändå vara det allra värsta. Händer det gång på gång är väl också risken stor att det börjar sätta sig i huvudet.

Man borde nog inte vara det, men jag är allt lite besviken. Tycker Musse förtjänade en medalj för sin offensiva satsning.

Klüft fick sin guldmedalj idag och det var precis lika vackert och känslosamt som det brukar vara när en svensk står högst upp på prispallen.

Så här såg Carro ut under prisutdelningen på EM i fjol. Då grät hon en hel del.



Idag var det ett annat ansikte vi fick se. Lika lyckligt, men utan tårar.

Det var väldigt länge sen sist, men idag var det faktiskt riktigt skönt att springa. Tror det beror på att hösten är här. Luften är friskare och lite lättare att andas. Det är skönt. För en gångs skull har jag inget emot att sommaren, eller vad man nu ska kalla den, är slut.

*************************

I lördags var jag i Höllviken för att göra matchen Höllviken-Älmeboda i div 2. Väldigt glamouröst, jag vet! Skrev en text som jag själv var rätt nöjd med, tyckte jag fick till en bra vinkel och så. Gissa om jag blev besviken när jag slog upp tidningen i söndags och såg att bara första stycket fanns med. Flera timmars jobb för några futtiga rader. Självklart vet jag att man får ta att redigerarna ibland ändrar i ens texter, men det här kändes löjligt.

Idag har jag fått veta att de hade problem på Sydsvenskan i lördags kväll och att det var därför min text blev "misshandlad". Så nu känns det i alla fall lite bättre.

*************************

Det blev en del handboll i helgen också. Lugis damer laddade upp inför elitseriepremiären med att spela Perspektiv Bredband Cup. Fyra matcher på tre dagar mot riktigt bra motstånd. I ärlighetens namn gick det väl sådär för lundalaget. Två förluster, en oavgjord och en seger. Segern kom dock mot Eslöv i sista matchen och den är nog rätt skön att ha med sig när det drar ihop sig för elitseriespel.

Ser fram emot att följa laget redan från start i år. Det sägs att andra året i en ny serie är det svåraste. Hoppas att det inte gäller för Lugi!

Sista tvåhundra meterna skrek jag. Sen efter målgången, när guldet och rekordet var hemma, satt jag bara stilla i soffan och lät tårarna ostört trilla nedför mina kinder.

Det var inte första gången Carolina Klüft fick mig att gråta och antagligen inte sista heller. Senast ifjol satt jag med fuktiga ögon på läktaren på Ullevi och såg henne vinna EM-guld på hemmaplan. Och nästa år när hon tar sitt andra OS-guld lär jag lipa igen.

Mycket tårar. Men jag klagar inte. Jag älskar dom. Det är den bästa sortens tårar.

Vet inte riktigt vad jag kan skriva om Carolina Klüft som inte redan skrivits. Hyllningarna är uttjatade och superlativen slut eller otillräckliga. Ett rätt trevligt problem som vi nog kommer att få brottas med ett tag till. Klüft är faktiskt bara 24 och förhoppningsvis dröjer det innan hon lägger spikskorna på hyllan.

Hon har dock själv antytt att OS i Peking kan vara hennes sista mästerskap som sjukampare, att hon efter det kommer att satsa en enskild gren, längdhopp mest sannolikt. Tidigare har jag varit helt för ett sånt skifte, men nu är jag inte så säker längre. För mig är Carolina Klüft sjukampen personifierad och det hade nog känts futtigt att bara få se henne i en enda gren. Dessutom är jag inte säker på att hon kommer tycka det är lika kul med friidrott när hon är tvungen att bara koncentrera sig på en grej.

Vi får ser hur det blir.

*************************

Den upphaussade duellen på 100 meter levde inte riktigt upp till förväntningarna. Tyson Gay gick på knock. Namnet förpliktigar... Asafa Powell är inte de stora tävlingarnas man. Han skulle nog gett mycket för lite Klüft-psyke idag.

Att det inte var helt oväntat gör det inte mindre tråkigt. Christians Olssons skada var inte riktigt den VM-start man hoppats på.

Nu återstår att se om Christian har motivation nog att ta sig tillbaka till världstoppen ännu en gång. Jag tror det. Han har vunnit alla de stora mästerskapen, men18-metersgränsen gäckar honom fortfarande.

******************

Damallsvenskan är i praktiken avgjord och nu börjar det ryktas om spelarövergångar. Victoria Svensson och Pavlina Scasna är de namn det surras mest kring. Scasna har klargjort att hon inte stannar i Örebro nästa säsong och det ska bli spännande att se var hon tar vägen. Jag hoppas så klart på LDB FC Malmö, men där verkar fokus hittills mest varit på att förlänga med befintliga spelare. Vilken strategi man har kring nyförvärv återstår att se.

Hur som helst, Pavlina Scasna i Malmö hade varit fantastiskt. Det är en riktig klasspelare som skulle gå direkt in i vilken startelva som helst.

Vickan har tydligen varit i Linköping och kollat läget och jag blir nog mer förvånad om hon stannar i Djurgården än om hon flyttar på sig. Linköping känns som ett lag på uppgång, det gör inte Djurgården.

******************

Nu är det klart vilka spelare som kommer ingå i Europas Solheim Cup-lag. Helen Alfredssons wild cards gick till Maria Hjort, Iben Tinning och Linda Wessberg. Maria Hjort var given, Tinning ingen direkt överraskning. Däremot hade jag nog trott att Wessberg skulle ha behövt spela sig in i laget.

Jag inbillar mig att det för en debutant är tuffare att komma med på ett wild card, att pressen att prestera blir lite större när man på ett så uttalat sätt fått kaptenens förtroende. Dessutom är Solheim Cup i sig väldigt speciellt för spelarna. Superindividuella golfare har plötsligt inte bara sig själva att tänka på. Spelar man dåligt drabbar det hela laget. Det omvända gäller så klart också. Delad glädje är dubbel glädje.

Hoppas att Wessberg kan hantera nervositeten och njuta av upplevelsen. Solheim Cup är fantastiskt.

TV 4-sporten har alltid en lista i slutet av sitt söndagsprogram. På tredje plats den här gången hade man "Sverige i Kina" och syftade så klart på damlandslaget.

Inget konstigt med det.

Däremot tycker jag det är lite underligt att man pratar om Hanna Ljungberg som lagets stora stjärna  och vi att nu när vi fått tillbaka henne kan se fram emot blågula framgångar i VM.

Inget ont om Hanna Ljungberg, men det var ett tag sen hon var landslagets starkast lysande stjärna. Tror alla som är något så när insatta i svensk damfotboll håller med mig om det. Utom de på TV 4-sporten då... eller är det bara så att de inte har nån koll?

***********************

Imorgon börjar Sportnytt redan kl 22. Tre minuter mer sport varje dag. Det tackar vi för.

När det går dåligt för Manchester United blir jag ledsen. På riktigt. Det är inte bara snack.

Således är det ganska lätt att räkna ut hur jag känner mig just nu. Det är deppigt som fan. City i topp och United i botten.  Manchester tycks ha förvandlats till en twilight zone, vad är det som händer!?

Det hade varit lättare att inte ha några favoriter inom idrotten. Lättare, men oändligt mycket tråkigare. För mig handlar idrott först och främst om känslor. Visst kan jag uppskatta en bra prestation utan att egentigen känna något för den eller de som utför den, men det är känslorna som tillför den extra dimensionen. Glädje, sorg, spänning, besvikelse och hopp, det är kombinationen av alla dessa känslor inom idrotten som fångat mig och fortfarande håller mig i ett järngrepp.

Just nu är jag ledsen, men hellre det än oberörd. För att jag är ledsen nu innebär ju att jag också kommer få uppleva lyckan när det vänder.

Imorgon kl 16 smäller det. UIK-LDB. Seriefinal. Seger för LDB och avslutningen i Damallsvenskan kan bli riktigt spännande, oavgjort eller UIK-vinst innebär nog att det är avgjort redan nu.

Jag tror tyvärr inte LDB mäktar med att vinna imorgon. Med andra ord blir det inget SM-guld för malmöklubben i år. Jag är dock helt övertygad om att det kommer ett inom de närmaste åren. Klubben satsar långsiktigt och har redan säkrat truppen för flera säsonger framöver. Carre är den senaste i raden som förlängt sitt kontrakt. Det är så klart en enorm fördel att kunna koncentrera sig på fotboll istället för kontraktsskrivande och spelarjakt.

Är LDB på väg att ta över som Sveriges mest professionella klubb på damsidan? Organisatoriskt och fotbollsmässigt tror jag att man är på god väg. På publiksidan återstår fortfarande en hel del jobb.

Lite sorgligt att folk inte tar sig till IP och får se hur fantastiskt bra tjejerna är.

Hade lite svårt för att tycka det var riktigt roligt med DN-galan ikväll. Bara en sak fick min odelade uppmärksamhet; Sanna Kallurs häcklopp.

Så otroligt skönt det var att se henne sopa banan med Michelle Perry! Man behöver inte vara psykolog för att räkna ut vad den här segern betyder för Sannas självförtroende inför VM. Inte för att jag tror att det var dåligt innan, självförtroendet alltså, men att slå värsta konkurrenten så tätt in på mästerskapet ger så klart en extra boost.

Kajsa Bergqvist är lite som årets allsvenska i fotboll, man vet aldrig riktigt vad som ska hända. Hoppas hon får ordning på tekniken. Hon har ju visat förr att hon är rätt vass när det är dags för VM.

Det finns mycket att skriva om idag. Simning, basket, golf, LdB. Men jag orkar inte!
Imorgon.

Det är inte jätteofta jag håller med Patrick Ekwall till 100%, men den här gången gör jag verkligen det. I sin blogg skriver han att han är för nolltolerans på våra fotbollsarenor.

Jag kan bara instämma. Är man full ska man inte få komma in, om man beter sig illa när man är inne ska man bli utkastad med huvudet före och helst avstängd så länge att man måste ta färdtjänst nästa gång man får gå på fotboll igen.

Det som var skönt med gårdagens debacle på Söderstadion var att syndaren snabbt blev utpekad av andra i klacken.

Det är tydligen färdigspelat i Malmö för Litmanen. Han säger att han tycker det är tråkigt att han inte kan spela mer för MFF i år. Vaddå mer?! Han har väl inte spelat en enda sekund i år?

************************************

Damgolfarna bröt ny mark i dag när British Open på St Andrews inleddes. Kvinnor har fått spela banan tidigare, men däremot är det förrän nu som de släppts in klubbhuset. Jag behöver inte skriva vad jag tycker om det. Det fattar ni ändå.

En rätt okänd svenska, Louise Friberg, svarade för en riktigt bra förstarunda och ligger tvåa. En fantastisk prestation så klart. Tror dock hon får det betydligt tuffare imorgon när det för hennes del är spel på eftermiddagen som gäller. Då har det i vanliga fall börjat blåsa och de skotska vindarna är inte att leka med.