En liten blogg om sport

Tycker ni som jag att det nästan gick lite inflation i stående ovationer på Idrottsgalan igår? Folk ställde sig upp mest hela tiden och det kändes inte alls så speciellt som det borde gjort efter ett tag.
 
Personligen tycker jag att bara mycket extraordinära prestationer ska föräras en stående ovation.

Att Kajsa fick en var dock självklart. Hennes stående ovation kändes lika mycket som en hyllning som ett stort tack för allt.

Zlatan fick Jerringpriset och det trodde jag ALDRIG. I mitt huvud var det vikt för Anja Pärson. Men, allt tycks gå Zlatans väg just nu. Livet leker. Han pratar till och med med Aftonbladet igen.

Apropå Jerringpriset förresten. Hur fasiken kunde Tony Richardsson få det 2005. Var det nåt slags tröstpris eller? Naturligtvis skulle Kajsa haft det.

Åsikterna om Peter Settmans insats som programledare går isär. Jag tyckte han skötte sig alldeles utmärkt. Allra roligast var när han gav Charlotte Kalla en wunderbaum och sen en rejäl puss mitt på munnen. Kallas ögon var stora som tefat.

Bloggen vill ha mig tillbaka. Den sa det på det där speciella viset som bara bloggar kan.

Dessutom har jag fått så många snälla kommentarer från personer som faktiskt verkar gilla det jag skriver. Det är den bästa egotripp man kan tänka sig. Tack så jättemycket!

Det har hänt en del under veckan som gått, både i min och sportens värld. Ska försöka sammanfatta.

I onsdags förra veckan var jag i Stockholm. Jag kände mig verkligen som kusinen från landet. Det var skönt att få komma hem till lilla lugna Lund igen.

I helgen gjorde jag mitt första icke fotbollsjobb för Sydsvenskan. Sportchefen frågade om jag hade lust att skriva om fälttävlan, alltså hästsport, och visst hade jag det. Jag kan väldigt lite om hästar, men ett reportage blev det och jag måste säga att jag ´nu besitter en nyvunnen respekt för fälttävlansryttarna. Åk och titta på en terrängritt nån gång så förstår ni vad jag menar.

Har bokat en resa till New York. Äntligen! 18:e oktober bär det av.

En av mina gamla fotbollstränare ringde och ville jag skulle börja spela i Hardeberga som han tränar nu. Lite smickrad blev jag så klart, men mitt hjärta tillhör fortfarande Södra Sandby. Tänk att jag skulle hinna bli trettio innan nån försökte värva mig.

Allingsås Tidning vill att jag ska gå på HEH:s (Herrelit handboll) presskonferens på Casino Cosmopol på onsdag. Om inte chefen säger blankt nej till att jag kan ta ledigt några timmar så tänker jag tacka ja till det jobbet.

Det var min vecka det. Ganska händelserik tycker jag. Nu till sporten.

Sanna fick sin revansch på Michelle Perry. Det tog henne bara drygt tolv sekunder att snuva Perry på en miljon dollar. Så jävla gött är allt jag har att säga!

Nytt världsrekord på 100 m. Asafa Powell sprang avstannande i mål på 9.74. Tillåt mig tvivla. Inte på Powell, utan på tidtagningen. Är det verkligen möjligt att slå ett redan bra världsrekord på det viset?

Norrköping är nära nu. Riktigt nära.

Sverige är också nära. 0-0 mot Danmark med mersmak. För en gång skull var jag inte besviken efter en landskamp. Zlatans förtjänst såklart. Han är som en trollkarl, man fattar inte hur han gör, men man vet att man älskar det. Vi kan väl inte missa nu?

Den där Terror-Torben verkar förresten vara en ganska slipad kille. I och för sig måste han väl sälja sin story dyrt för att kunna hantera de skadeståndkrav han har på sig...

Finnkampen. Jag gillar den. Fast det börjar bli jäkligt tråkigt med knappa förluster på herrsidan.

Dam-VM i fotboll började idag. Tyskland slog Argentina med 11-0. Det var väl inte direkt var damfotbollen behövde. Imorgon är det Sveriges tur att gå in i turneringen.

Vad har jag glömt?

Det finns mycket att skriva om idag. Simning, basket, golf, LdB. Men jag orkar inte!
Imorgon.

Ibland, ganska ofta faktiskt, händer det något på mina löprundor som jag tycker är värt att berätta om här i min lilla

blogg.Idag t ex hade jag väl sprungit ungefär fem minuter när jag möter en kvinna med en hund. En stor hund. Som vanligt har jag ingen aning om vilken ras det är, men den är svart och ser inte speciellt snäll ut. När kvinnan ser mig får hon nåt skrämt i blicken och tar genast tag i hundens halsband, hon håller krampaktigt i det med båda händerna och jag får känslan av att besten när som helst ska slita sig och med sina sylvassa tänder attackera min blottade hals.

Naturligtvis händer ingenting, men man undrar ju ändå lite hur det var ställt med den här hunden och dess matte.

**********************************

Pelé, Socrates, Garincha och - Marta. Som första kvinna får Marta ta plats på Maracanas Walk of Fame. Huruvida det är hennes fötter eller händer som ska gjutas av har jag inte rett ut riktigt eftersom olika källor säger olika saker. Jag tippar på fötterna, hon är ju ändå fotbollspelare.

Marta spelar i UIK och det är ju inte direkt mitt favoritlag, men det är alltid skönt att se damfotbollen bryta ny mark.

**********************************

Min strumpor börjar ta slut och jag har inte bokat nån ny tvättid. Vad är det här för jävla sommar?!

Får se hur det blir med uppdateringar av bloggen de närmaste dagarna för nu sticker jag till Gotland.

Tjingeling!

Har precis läst ut boken Zlatan är Zlatan och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka. Å ena sidan är det väldigt intressant att få läsa hela "sagan" från början till slut. Från uppväxten och "buren" i Rosengård till proffslivet och Europas största arenor. Å andra sidan känns det lite konstigt hur de analyserar Zlatan sönder och samman, plockar isär honom i minsta beståndsdel för att försöka finna förklaringar till varför han är den han är, varför han agerar som han gör.

Det känns konstigt eftersom boken är skriven utan Zlatans medgivande. Författarna kommer från Aftonbladet, en tidning som Zlatan länge bojkottat och de intervjuer med honom som boken bygger på är antingen gamla eller gjorda av andra.

Det är mycket möjligt att de slutsatser som Jennifer Wegerup och Petter Karlsson drar är riktiga, men vi kan inte veta säkert. Den enda som kan ge oss hela sanningen är naturligtvis Zlatan själv och det lär väl dröja innan han gör det.

Men håll med, visst kittlar tanken lite. Tänk er boken "Det är jag som är Zlatan" av Zlatan Ibrahimovic på hyllorna i de svenska bokhandlarna. Ingen vild gissning att en sån bok skulle gå åt som hårvax i Inters omklädningsrum.

I väntan på den boken är dock Wegerups och Karlssons "Zlatan är Zlatan" ett bra alternativ. Barndomen, klubbarna, målen, bråken och skandalerna, allt finns med.