En liten blogg om sport

Tack snälla, snälla för att vi slapp skicka ugglan till Moskva.

För en gång skull tror jag att vi har röstat fram en låt som både vi svenskar och resten av Europa gillar.

Mästarnas mästare är ett TV-program helt i min smak. Nästa vecka är det final och två av tre deltagare där känns "värdiga".

Malin Moström och Per Elofsson har varit grymma genom hela tävlingen. Det har inte Erika Johansson.

Fy fan va lat hon är. Och gnällig. När en gren inte passar just hennes förutsättningar är det genast orättvist. Det andra har inte gnällt så mycket tillsammans som Erika har på egen hand.

Nä usch, hade mycket hellre sett Igelström i finalen.

Roligast i dagens program var när Malin Moström var i princip lika bra som Erika på att hoppa längd. Jag gissar att det sved ganska rejält.

Sitter och kollar på melodifestivalen och har precis hört gamla Fame Factory-stjärnan Johan Becker framföra sin alldeles egen version av Boy meets girl's "Waiting for a star to fall".

Hur mycket får man egentligen sno från en annan låt?

Roligt också när Oldsberg uttalar Radiohead som Raodiohäd.

Apropå idrottsgalan. Kan de inte sätta någon gräns för hur länge både prisutdelare och vinnare får prata?

När Björn Ranelid satte igång stängde jag av ljudet. När Robert Karlsson blev långdragen var jag nära att göra samma sak.

Emma Johansson var dock rolig och Carolina Klüfts tal till Arne Ljungqvist var bra. Om man får den man talar till att börja gråta då vet man att man lyckats.