Bra Norge
I så fall har jag goda nyheter. Norge som arrangerar VM 2011 har ansökt om dispens för att få köra femmilen med intervallstart.
Heder åt Norge som gör detta trots att Petter Northug, kungen av masstarter, är just norrman.
Svarta ögon
Jag hade i alla fall gjort det.
Men jag har ändå sett något hos Charlotte under det här VM:et som gjort mig glad.
Jag pratar om de svarta ögonen som blixtrat mot reportrarna när de pratat med henne efter ett misslyckat lopp.
Kallas ilska och besvikelse har varit påtaglig och det har varit skönt att se. Jag blir mer eller mindre galen på Anna Carin Olofsson som ser lika glad och nöjd ut när hon skjutit sju bom och blivit 25:a som när hon vunnit OS-guld.
Hur ska man kunna bli en stor vinnare om man inte blir förbannad när man misslyckas?
Stackars Marthe
En magisk sistasträcka av Charlotte Kalla gav Sverige ett brons i dag. Fantastiskt kul och välförtjänt.
Jag älskar att se Kalla åka skidor och jag älskar att se hur hon strålar som ett helt solsystem när hon lyckats bra.
Men stackars, stackars norskan Marthe Kristofersen. Det var ett tungt ansvar som låg på hennes blott 18-åriga axlar. Jag lider med henne, men inte med Norge.
Tårar
Alldeles nyss skrev jag att masstarterna är Anders Södergrens förbannelse.
Nu sitter jag här med tårar i ögonen och gläds över hans silvermedalj. Så otroligt välförtjänt.
Northug är inget att bry sig om, han är överjordisk när det gäller man-man åkning.
Deja vu
Jag unnar honom en framgång nåt så enormt, men masstarterna är en förbannelse för Södergren,
Snö
Svenskarna drog en nitlott i vallalotteriet och hade inte en chans att blanda sig i tätstriden. Tråkigt, tråkigt.
Framför allt för Johan Olsson.
Klättringen
Man kan säga vad man vill om klättringen som avslutar Tour de Ski, men den gör sig otroligt bra i TV.
Virpi Kuitunen hade en hel del åsikter om slalombacken i senaste numret av sportmagasinet. Bland annat tyckte hon inte att Charlotte Kallas prestation i förra årets tour var speciellt märkvärdig.
Kanske är Kuitunen är mer positivit inställd nu. Otroligt starkt att komma tillbaka och vinna efter att först ha blivit ikappåkt av Saarinen.
I Kallas frånvaro gjorde Anna Haag en riktigt bra insats. Om man är intresserad av en skidåkares liv ser ut kan man läsa Annas blogg.
Hoppas på att Haag snart kan ta ytterligare ett kliv i sin utveckling och ta en pallplats i världscupen.
Skandaltouren
Skandalerna i gårdagens sprint i Tour de Ski avlöste varandra.
Hur fan kan man tillåta att en åkare blir hockeytacklad ut ur en tävling utan att få en ny chans!?!!?
SVT:s Jonas Karlsson har skrivit ett bra inlägg om saken i Vinterstudions blogg.
Charlotte är sjuk
Men Charlotte är ju bara människa, precis som alla vi andra. Det var nästan så man glömde det ett tag..
Undrar om det var Peter Settmans puss som smittade henne... Plötsligt känns den där pussen inte lika kul längre.
Nä, men allvarligt, Kalla var dålig redan innan hon kom till Idrottsgalan och Settmans puss gjorde nog varken till eller från. Jag tror dock han tänker sig för innan han gör nåt liknande igen...
Rycket
Har precis sett rycket, Kallas alltså, igen och kan inte låta bli att förundras. Kuitunen gör inte den minsta lilla ansats att hänga med. Naturligtvis var det smart av Kuitunen, hon visste ju att hon var chanslös, men jag tycker ändå det var coolt. Att hon inte ens tyckte det var lönt att försöka.
Wow
Sista etappen avslutades som ni säkert vet med tre km svart slalompist. En utmaning för både kropp och sinne även för världens mest vältränade skidåkare. Stundtals var det så brant att åkarna såg ut att stå stilla.
Detta tyckte alltså Kalla skulle bli intressant och spännande. Själv hade jag ångest i flera dagar när jag skulle springa 800 m på skolmästerskapen.
Fast med facit i hand hade jag nog större anledning att vara orolig än Kalla. Hon klarade mördarbacken betydligt bättre än jag klarade mitt 800-meterslopp. Efter att ha kört ikapp Kuitunen låg hon ett tag bakom henne och "vilade" sig, nästan lite retsamt. Kuitunen visste mycket väl att det var kört. När Kalla väl satte in rycket var det som en explosion. Det sa bara pang. Naturligtvis började jag lipa, det har jag gjort för betydligt blygsammare prestationer än den Charlotte Kalla stod för idag.
Tio dagar och åtta lopp tog det henne att köra sig in i svenska folkets hjärtan. För där är hon nu, utan tvekan. Hon är en Sanna Kallur-typ, dvs fruktansvärt bra på det hon gör, men samtidigt ödmjuk, glad och trevlig och såna vet vi går hem i stugorna.
För er som vill se mer Kalla kan jag rekommendera Lilla Sportspegeln imorgon kväll kl 19. Jag ska absolut kolla!
Oturen till trots
FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!
Charlotte Kallas ilska ekade mellan de snötyngda granarna i italienska Val di Fiemme.
I sprinten i tisdags gick staven av. Idag föll hon efter knappt åtta minuters åkning av masstartsloppet och tappade massa i tid och placeringar. Kalla har inte direkt haft turen med sig i årets Tour de Ski.
Ändå ligger hon tvåa inför morgondagens avslutning. Knappt 40 sekunder efter Kuitunen.
Naturligtvis tänker man tanken. Vad hade avståndet mellan Kalla och Kuitunen varit om Kalla sluppit stavbrottet och inte ramlat idag.
En typisk "om inte om"-tanke, jag vet. Jag brukar försöka undvika dem.
Trots oturen finns segerchansen kvar för Kalla. Minns vad hon gjorde i det senaste fristilsloppet. Då körde hon in 38 sekunder på drygt fem kilometer.
Naturligtvis kommer jag hålla alla tummar jag har för Charlotte imorgon, men skulle det gå åt skogen så är det inte hela världen. Hon har redan visat vem hon är och vad hon går för och jag är så tacksam, så tacksam för det.
Det är roligt med längdskidåkning igen. Jag bryr mig om hur det går. Idag var pulsen hög från första till sista stavtag. Det är Charlotte Kallas förtjänst. Och till viss del även Anna Hanssons, vi får inte glömma henne. Hon gör jättefina lopp, men får kanske inte den uppmärksamhet hon förtjänar. Det är lätt att hamna i skymundan när Kalla åker som hon gör.
Jennifer Wegerup på Aftonbladet har skrivit en krönika om Charlotte. Läs den. Den är mitt i prick.
Hon gjorde det igen
Hon fortsätter att övertyga och överraska. Charlotte Kalla. Det är nästan overkligt så bra hon är.
Visst hoppades jag att hon skulle kunna göra bra ifrån sig i dagens sprint. Men vinna, näe, det fanns inte på kartan.
När hon tagit sig vidare till semifinal tänkte jag "allt hon gör nu är bara bonus".
Ögonblicket efter sa Anders Blomquist:
- Allt hon gör nu är bara bonus.
Det blev en ganska schysst bonus, 60 sekunder närmare bestämt och nu är Kalla bara två tiondelar efter ledande Virpi Kuitunen. Nu gäller det för den svenska stjärnan att bita ihop i morgondagens klassiska masstart, då kan det bli en riktigt spännande avslutning. En avslutning som förresten verkar tuff i överkant. De sista tre km av det nio km långa fristilsloppet går uppför. Uppför en slalombacke...
Kalla är grymt stark, men med så många fantastiska lopp i benen kan man inte låta bli att undra hur mycket hon ska orka.
Jag hoppas hon kan överraska en gång till. Hon har attityden för att göra det. Hon längtar till nästa lopp, ser inga hinder bara möjligheter. Det verkar helt enkelt inte finnas några gränser för vad hon kan åstadkomma.
Charlotte Kalla
Kommentatorerna sa att de inte sett en liknande uppvisning av en svensk skidåkerska sen 1987 när "Billan" Westin tog VM-guld i Oberstdorf.
Billan var bra, förutom guldet 1987, tog hon även ett silver i VM i Val Di Fiemme fyra år senare.
Jag är absolut ingen expert på längdskidåkning, men visst får man väl ändå känslan av att Kallas potential vida överstiger Westins?
Idag lekte Kalla med en åkare som Marit Björgen. Hon körde in de knappt 40 sekunder hon var efter på drygt fem km! Björgen liknade mer en pensionär med rullator än världens bästa skidåkerska när Kalla svischade förbi på lätta ben.
Det är knappt man tror det är sant när man ser en svensk tjej åka skidor på det viset.
Hur som helst så är det underbart och det är ju jäkla skit att man måste börja jobba imorgon igen och därmed kommer missa flera av de återstående loppen i Tour de Ski. Det får bli Radiosporten och det kan i och för sig vara kul att höra om kommentatorerna där älskar henne lika mycket som Jakob Hård och Anders Blomqivst gör.
Jullov
Har som ni kanske märkt tagit lite jullov från bloggen. Jag har inte varit det minsta sugen på att avbryta julgodisätandet och soffliggandet för att skriva, men idag tänkte jag att det ändå var läge att plita ned några rader.
Har precis sett United förlora mot West Ham. United fick en straff i ledning 1-0. Ronaldo missade och West Ham vände matchen. Vill det sig illa kan det bli en ödesdiger miss från portugisen. Bittert och framför allt onödigt.
Desto roligare var det att se den svenska framfarten i Tour de Ski. Missade visserligen herrarnas lopp, men det är ju hur kul som helst att se Charlotte Kalla och Anna Hansson ösa på i spåren. Det är roligt att kolla på längdskidåkning igen! Lite surt så klart att Kalla fick stryk av Björgen i spurten, men absolut inget att hänga upp sig på.
Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska tycka om Tour de Ski. Jag tror att tävlingsformen ökar intresset för sporten, men samtidigt är det lite svårt att hålla reda på hur det funkar med placeringar, poäng och bonusar. Bonussekunderna i prologen tyckte jag var lite fåniga.. men det kan i och för sig mycket väl bero på att det inte var några svenskar som fick dom...
Tar bråken aldrig slut?
Kom igen nu, upp ur sandlådan!
Sprint vid slottet
Kul också så klart med svenska framgångar. Gött att se Anna Dahlberg knäcka norska världsmästarinnan på sista metrarna. Jätten Majdic vann, måste ta reda på hur lång hon är. De andra tjejerna ser ut som lilleputtar jämte henne.
På herrsidan imponerar Sverige, både bredden och toppen och de unga killarna. Väldigt synd att U 23-världsmästaren Robin Bryntesson blev diskad, han såg vass ut.
En vecka kvar till EM-kvalmatchen mot Nordirland nu. Linderoth är borta, men Allbäck är tydligen fit for fight igen. Intresset för matchen är enormt. Orsaken stavas så klart Zlatan Ibrahimovic. Får erkännas att jag dragits med lite i hypen. Ska bli enormt spännande att se honom i blågult igen. Att han är en fantastisk fotbollsspelare är det ingen tvekan om, men jag tycker fortfarande att han har mycket att bevisa i landslaget. Det är dags att göra det nu. Drömmen hade varit att efter matchen kunna skriva ett blogginlägg med titeln "Allt är förlåtet".
Lag Anette Norberg floppade i curling-VM. Mätta på framgång?
Mästerskap i skymundan
För ett par veckors sen avgjordes längdskidåkarnas VM i Sapporo i Japan. För er som redan lyckats förtränga hur det gick för det svenska laget kan jag berätta vi tog två medaljer, ett silver i herrarnas sprint och ett brons i herrarnas stafett. Ingen succé direkt..
Just nu pågår lite i skymundan junior och U23-VM parallellt i Tarvisio i Italien. Tävlingarna har bara precis börjat men de svenska killarna och tjejerna har redan bärgat fyra medaljer. Robin Bryntesson vann U23-sprinten före Marcus Hellner (Hellner som gjorde en så lysande insats i stafetten i Sapporo). Självklart har också Charlotte Kalla bidragit. Först silver i sprinten och sen guld på fem km fristil. Jag har dålig koll på hur det ser ut på herrsidan, men på damsidan är konkurrensen tuff. Kalla tampas med bl a norskorna Astrid Jacobsen och Therese Johaug som båda tog medaljer på senior-VM.
Om det ser mörkt ut på seniorsidan i svensk skidåkning kanske vi iaf kan ana en ljusning längre fram. Det verkar finnas gott om talangfulla juniorer. Vi får hålla tummarna för att fler än Charlotte Kalla klarar av att ta det stora steget upp till seniornivån.
Har blivit en del tv-tittande idag, sjuk och sängliggandes som jag är . Såg bland annat herrarnas och damernas störtlopp från värlscupavslutningen i Lenzerheide. Anja blev sjua. Helt ärligt så struntar jag dock i placeringen idag. Jag är glad att hon tog sig ned helskinnad. Det är otäckt att se hur de i hastigheter över 100 km/h far av banan och genom skyddsnäten. Jag skriver genom, för de där näten verkar faktiskt inte speciellt effektiva. Tycker man borde kunna skapa säkrare förhållandena för åkarna. Risken för olyckor kommer naturligtvis alltid att finnas där, men måste man verkligen utmana ödet genom att göra banorna så svåra.
Ännu ett steg närmare comeback. Zlatan alltså. Han var med i truppen som Lagerbäck presenterade idag. Om Allbäck blir frisk känns det nästan lite taskigt att sätta honom på bänken, men så måste det bli. Zlatan och Elmander, det är ett anfallspar som kan skrämma slag på vilken backlinje som helst.
Dags för taktikbyte?
Ååååhh, att man aldrig lär sig. Borde vetat bättre. Men nä då, imorse satt jag där, nyvaken med rufsigt hår och bultande hjärta och hoppades på guld. Kanske, kanske, kanske skulle idag vara dagen då Södergren faktiskt skulle lyckas med det där avgörande rycket. Ett VM-guld i stafett hade varit så stort, som en liten påminnelse om en svunnen storhetstid.
Ja, ni vet hur det gick. Södergrens taktik (dags att byta?!) funkade inte idag heller.
Tro nu inte att jag sitter här och är missnöjd med ett brons. Tvärtom. Med två reserver i laget är bronset faktiskt lite av en skräll. Roligast var att se Marcus Hellner på tredjesträckan. Satt bara och väntade på att han skulle gå in i väggen eller iaf tvingas släppa, det är ju lite av en svensk stafettradition... men Marcus orkade hela vägen. Imponerande.
Nåt annat som imponerade var norrmannen Petter Northugs ryck på upploppet. Vilken explosion!
Har inte lyckats hitta nån internet-kanal som sänder från friidrotts-EM. Räddningen blir Svensk Friidrotts hemsida som rapporterar med jämna mellanrum.
Fingertoppskänsla?
Skrev för ett tag sen att jag trodde Klüft skulle få det svårt att vinna femkampen i inomhus-EM. Nu visar det sig att Tia Hellebaut inte ska vara med utan bara satsa på höjd. Därmer ligger vägen öppen för Klüft igen. Rätta mig om jag har fel, men det finns väl ingen annan än Hellebaut som på allvar kunnat hota svenskan. Ännu en tävling utan en riktig utmanare. Trist.
Tydligen har Zlatan svarat i telefon nu. Men som vanligt i den här historien är det locket på. Lagerbäck vill inte säga vad som sagts mellan honom Zlatan. Det betyder antagligen att Zlatan bara väntar lite med att ge Lasse besked om det han för länge sedan bestämt sig för. Nämligen att inte spela i landslaget.