En liten blogg om sport

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!!!

Charlotte Kallas ilska ekade mellan de snötyngda granarna i italienska Val di Fiemme.

I sprinten i tisdags gick staven av. Idag föll hon efter knappt åtta minuters åkning av masstartsloppet och tappade massa i tid och placeringar. Kalla har inte direkt haft turen med sig i årets Tour de Ski.

Ändå ligger hon tvåa inför morgondagens avslutning. Knappt 40 sekunder efter Kuitunen.

Naturligtvis tänker man tanken. Vad hade avståndet mellan Kalla och Kuitunen varit om Kalla sluppit stavbrottet och inte ramlat idag.

En typisk "om inte om"-tanke, jag vet. Jag brukar försöka undvika dem.

Trots oturen finns segerchansen kvar för Kalla. Minns vad hon gjorde i det senaste fristilsloppet. Då körde hon in 38 sekunder på drygt fem kilometer.

Naturligtvis kommer jag hålla alla tummar jag har för Charlotte imorgon, men skulle det gå åt skogen så är det inte hela världen. Hon har redan visat vem hon är och vad hon går för och jag är så tacksam, så tacksam för det.

Det är roligt med längdskidåkning igen. Jag bryr mig om hur det går. Idag var pulsen hög från första till sista stavtag. Det är Charlotte Kallas förtjänst. Och till viss del även Anna Hanssons, vi får inte glömma henne. Hon gör jättefina lopp, men får kanske inte den uppmärksamhet hon förtjänar. Det är lätt att hamna i skymundan när Kalla åker som hon gör.