MFF dam blir ?
Första tanken är att det verkar korkat att byta det tunga varumärket MFF mot något "reklamnamn". Jag är ju dock inte insatt och jag förmodar att detta är väl genomtänkt från föreningens sida och inte något man gör lättvindigt.
Måste hur som helst kännas helskumt för spelarna.
Undrar om man ska byta ut den himmelsblå färgen på matchstället också. Har mött MFF Dams U-lag vid ett antal tillfällen och jag kan lova att de där blå tröjorna för en enorm respekt med sig.
Ska bli spännande att se hur detta slutar.
Blir det fortsatt spel i de himmelsblå tröjorna?
Världens bästa lag II
Jag var i upplösningstillstånd och i det närmaste hysterisk innan man till slut fick ordning på sina avslut och kunde gå från underläge 0-1 till seger med 4-1.
Tyvärr fortsatte oflytet med skador på viktiga spelare. Idag var det Vidic (o)tur. En axelskada förväntas hålla honom borta i minst en månad. Stort avbräck för United.
Skit också att Chelsea lyckades peta in en boll på övertid mot jumbon Watford.
Sju matcher kvar nu.
Världens bästa lag
Den 7:e oktober förra året var jag för första gången i Lunds idrottshall för att se LUGIs damlag spela handboll. Man mötte Avesta/Brovallen och tog sin första seger i elitserien. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var i alla fall inte det jag fick se. Det unga och med handbollsmått mätt småväxta laget spelade sig rakt in i mitt hjärta.
Sen dess har det blivit många besök i idrottshallen och oavsett om LUGI-tjejerna vunnit eller förlorat så har jag alltid gått därifrån med en varm känsla inombords.
LUGIs damlag i handboll symboliserar för mig allt det som är bra, viktigt och underbart med lagidrott. Att älska sin sport, att aldrig ge upp, att spela och offra sig för varandra. Man vinner tillsammans och man förlorar tillsammans. Man spelar inte för pengar, utan för att det roligt. På linjen har man ledare som brinner för sitt lag och engagerat lever sig med i varenda sekvens av en match. Det är något ursprungligt över det, något som påminner mig om varför jag tycker det här med idrott är så fantastiskt. Laget står för något som det finns alldeles för lite av i dagens elitidrott.
Profilerna är många. Ta tränaren Niklas Harris t ex. Han sitter inte ned många sekunder under en match, om ens några. Med yviga gester rör han sig längs med sidlinjen, pushar och berömmer sina spelare eller blir arg när han tycker att nån inte ger allt. Efter ett tag har han fått upp ångan och då ryker den svarta överdragsjackan.
Ibland kan jag komma på mig själv med att sitta och titta på Niklas istället för matchen. Det är så underbart att se hans engagemang.
En annan profil i laget är Sabina Jacobsen. Sitt första år i elitserien vann 18-åringen skytteligan! Hon har snittat sju mål per match. Sabina spelar i U-landslaget och har där sällskap av lagkompisen Mia Radermacher. Mia är helt orädd och utan tvekan tar hon sig an vilket försvar som helst. En spelare man måste älska.
Målvakten Caroline Jönsson (verkar vara ett bra namn på en målvakt) är också grym.
Egentligen skulle jag kunna räkna upp samtliga spelare i laget, för de är alla profiler på sitt sätt.
Igår kväll var jag och såg det som blev LUGI-tjejernas sista match för säsongen, den andra kvartsfinalen mot Sävehof. Man förlorade med 24-22 efter en enorm kämpainsats. Förstauppställningen matchades hårt och i andra halvlek fick både Mia Radermacher och Johanna Nilsson kramp. Att se resten av matchen från bänken var det dock inte tal om, bara ut och stretcha lite och så in igen. Man föll med flaggan och i topp och hyllades välförtjänt av publiken i idrottshallen.
Innan säsongen trodde de flesta förståsigpåare att Lundalagets sejour i elitserien bara skulle bli ettårig. Det interna målet var klarat kontrakt. Det slutade med en kvartsfinal mot seriesegraren och det kan man inte kalla annat än succé.
Känns tråkigt att det är slut nu, men det är bara att tacka för underhållningen och se fram emot nästa säsong!
Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeees!
Vinna eller försvinna
Sverige har idag ett stort antal spelare som lirar i riktigt bra lag ute i Europa. Vi har t ex Zlatan i Inter, Chippen i Roma, Källström i Lyon, Elmander i Toulouse och Ljungberg i Arsenal. Alla är inte ordinarie, men de spelar regelbundet och gör inte bort sig på något sätt.
Sett till den individuella kapacitet som finns så är nivån på det som laget Sverige presterar för dålig. Man brukar prata om det svenska kollektivet, att helheten är starkare än delarna. Så är det inte längre. Jag har all förståelse för att det är svårt att jämka ett gäng stjärnor med starka viljor och i stort har Lagerbäck gjort ett bra jobb som förbundskapten. Nu tycker jag dock att det är dags att låta nån annan försöka. Jag tror landslaget skulle få en rejäl kick av en ny person vid rodret. Dessutom vore det då möjligt att lägga gamla skandaler bakom sig.
Sen får jag ju också erkänna att det vore roligt med en förbundskapten som ser sitt lags offensiva kapacitet och inte startar med en defensivt inriktad uppställning mot ett lag som Nordirland.
Nog om detta...i alla fall för tillfället.
Ikväll är två av mina favoritlag i elden.
Södertälje möter Rögle och seger är ett måste för att inte elitseriedrömmen ska krossas. Jag tror mycket väl att SSK kan vinna sina två återstående matcher i kvalserien, men då Malmö och Skellefteå inte heller lär tappa poäng är det ändå kört. Men, inget är omöjligt, jag kommer hoppas in i det sista!
För LUGIs handbollsdamer är det också mycket som står på spel ikväll. Förlust mot Sävehof hemma i idrottshallen och säsongen är slut. Har sett många av LUGI-tjejernas matcher den här säsongen och jag kommer definitivt att vara på plats på läktaren ikväll. Vad som är så speciellt med det här laget och varför jag tycker så mycket om det ska jag förklara senare.
Krossades Sörenstams dröm om en Grand Slam redan inatt? Jag tror det.
Bedrövelsen i Belfast
Man brukar säga att tiden läker alla sår. En natts distans till gårdagens bedrövelse är dock långt ifrån tillräckligt för mig. Det var knappt man ville öppna tidningen i morse. Usch.
Hur är det möjligt?!
Jag är så arg, besviken och frustrerad att jag bara vill skrika. Eller gråta.
Sverige spelade bedrövligt. Det var pojklagsnivå på i princip allt man företog sig. Minst dåliga tycker jag Johan Elmander och Daniel Andersson var. Daniel Andersson. Daniel "sidleds" Andersson!! Det säger väl allt om Sverige idag. Erik Edman var nog sämst, han lyckades med konsttycket att inte få en enda ren träff på hela matchen. Imponerande på sitt sätt.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att det var många av spelarna som såg obekväma ut på planen. Zlatan verkade tyngd av de enorma förväntningar han hade på sig. Kim och Anders lider båda av konkurrenssituationen som gör att ingen av dem känner något riktigt förtroende. Ljungberg var osynlig. Backarna tävlade om att slå flest snedsparkar och glömde bort att prata med varann. Isak var ute och snurrade några gånger.
Var fanns tryggheten och självförtroendet?
Självförtroendet fanns nog förresten hos David Healy, King David. Han hade så mycket att det inte blev något över till nån annan. Två chanser, två mål. Svenskarna var varnade men kunde ändå inte stoppa honom.
Nåt positivt? Rätt svårt idag så klart. Skulle i så fall vara att så här dåliga kan vi inte gärna vara igen.
Undrar förresten om Zlatan fortfarande tycker det är roligt att vara tillbaka i landslaget...
Skandaldomaren?
Dels dömde han Champions League-matchen mellan Lille och Manchester United. En match som Ryan Giggs avgjorde på frispark då Lille-spelarna fortfarande höll på att ställa upp muren.
Förre helgen dömde han Ajax - PSV i holländska ligan och jublade när Ajax gjorde 5-1. Bilder finns här.
Alla som spelat fotboll vet att man inte behöver vänta på domarens signal vid frisparkar om man inte begärt avstånd. Såleded inget skandalöst alls över det domslutet, det var helt korrekt.
Vad det gäller jublet i Ajax-matchen förklarar sig Eric Braamhaar så här:
- Det var ett fint ögonblick för mig. Jag såg en PSV-foul men valde att avvakta. Det är kul när ett sånt beslut gynnar det foulade laget. Det var en kick.
Jag väljer faktiskt att tro honom. För varför skulle han jubla just vid 5-1-målet? Matchen är ju avgjord för länge sen.
Läs också gärna den här artikeln och se om ni håller med om att Zlatan "talade ut".
Coolt Mackan
När jag bodde i Nyköping och spelade fotboll i Hargs BK var Häradsvallen en av de platser man med jämna mellanrum besökte. Mitt starkaste minne därifrån är en 2-2-match i vilken jag missade en straff och sumpade ett friläge. Nog bara jag som minns den matchen, desto fler lär komma ihåg dagen då några av världens bästa lirare var på besök i byn.
Tycker Marika gör helt rätt som tar jobbet i Kina. Det är en intressant sportslig utmaning samtidigt som det gör henne till miljonär. Hoppas att det går bra för henne, förutom när de möter Sverige så klart.
Fick in ännu ett litet bet idag. Satsade på Oddset Live, exakt fem mål i matchen mellan Färjestad och Linköping. Linköping satte 4-1 i tom kasse. Jag blir ju inte miljonär som "Mackan", men det är en rätt skön känsla att pricka rätt!
Förtydligande
I mästerskapen är det enkelt. Där kan man kort och gott hålla på svenskarna. Har de gult och blått på sig så hejar jag, utan förbehåll (ja, ibland får även ukrainarna sig en släng av sleven). Det här med favoritlag är dock mycket mer komplicerat än så. Man kan inte bara välja ett i högen. Egentligen handlar det faktiskt inte så mycket om att välja alls, mer om att själv bli vald liksom, att känna i hjärtat att det här är mitt lag.
Manchester United och IFK Norrköping i fotboll, Södertälje i hockey och LUGI i handboll. Där har ni mina lag.
Jag har dock kommit på hur matcher utan mina favoritlag inblandade kan bli lite mer intressanta. Satte 50 spänn på HV71 häromdagen och jäklar vad spännande det blev med hockey helt plötsligt. Mitt lilla bet gick ju dessutom hem. HV vann och det gjorde jag med. 143 kr för att vara exakt :)
Absolut inte
Såg iofs min första gräsmatch för året igår. I Revinge. Hade hoppats på en skön stund i solen och på att vinterbleka kinder skulle få lite färg. Visserligen sken solen, men de allt annat än ljumma vårvindarna gjorde att man hade fått nog efter en timme och då var rätt nöjd med att få sätta sig i en varm bil igen.
På min uteplats slipper man de skånska vindarna och det var från denna som jag följde säsongens sista herrstafett. TVn stod på med hög volym inne i rummet, jag låg i solstolen och lyssnade. Som vanligt avgjordes det hela i en spurt.
Zlatan pratade med pressen igår för första gången sen bojkotten. Han svarade "absolut inte" på i princip alla frågor, till och med på den som handlade om hur han påverkats av att ha blivit pappa. Zlatan har blivit en mycket rik man på att göra det han älskar allra mest. Det är få förunnat. Att han inte kan kosta på sig att ge alla sina fans några riktiga svar tycker jag är uselt.
Man blir irriterad och då är det lätt att fokusera på fel saker. Det viktigaste är ju trots allt att han är tillbaka igen. Tre dagar till match nu.
Anna Lindberg har blivit fyra inte mindre än tio gånger i stora mästerskap. Måste vara nån sorts rekord, Sven Nylander är väl slagen med hästlängder.
Sprint vid slottet
Kul också så klart med svenska framgångar. Gött att se Anna Dahlberg knäcka norska världsmästarinnan på sista metrarna. Jätten Majdic vann, måste ta reda på hur lång hon är. De andra tjejerna ser ut som lilleputtar jämte henne.
På herrsidan imponerar Sverige, både bredden och toppen och de unga killarna. Väldigt synd att U 23-världsmästaren Robin Bryntesson blev diskad, han såg vass ut.
En vecka kvar till EM-kvalmatchen mot Nordirland nu. Linderoth är borta, men Allbäck är tydligen fit for fight igen. Intresset för matchen är enormt. Orsaken stavas så klart Zlatan Ibrahimovic. Får erkännas att jag dragits med lite i hypen. Ska bli enormt spännande att se honom i blågult igen. Att han är en fantastisk fotbollsspelare är det ingen tvekan om, men jag tycker fortfarande att han har mycket att bevisa i landslaget. Det är dags att göra det nu. Drömmen hade varit att efter matchen kunna skriva ett blogginlägg med titeln "Allt är förlåtet".
Lag Anette Norberg floppade i curling-VM. Mätta på framgång?
Vädrets makter
Alla som spelat fotboll i Sverige vet att vädret ibland ställer till det under försäsongens träningsmatcher. Vissa dagar är det dock mer extremt än andra. Matchen mellan "mitt" Team Sandby och Sösdala fick brytas med ca 20 minuter kvar då en hagelstorm drog in över Sandbyvallen.
Hej då Anna
En karriär, Helena Jonssons, tog sin början, samtidigt som en annan avslutades. Undra vad hon kände, Anna Ottosson, när hon stod där i startkuren och visste att det var för sista gången. Vemod? Lättnad? Glädje? En blandning antagligen. Det jag känner är i alla fall vemod. Jag tycker det är tråkigt att hon ska sluta.
Tittade en stund på Ascoli-Inter nu på eftermiddagen. Det slog mig hur otroligt tråkig den italienska ligan är jämfört med den engelska. Italiernarna må vara världens mest fotbollsintresserade folk, men skapa stämning på matcherna är de inget vidare på. Rena amatörerna jämfört med engelsmännen. Rent sportsligt har väl ligan heller aldrig varit mer ointressant än i år.
Zlatan gjorde i alla fall två mål och är nu faktiskt tvåa i skytteligan.
Lite bandy också. Stackars, stackars Hammarby. Som jag lider med dem idag.
Äntligen
1-0 gjorde Park, men det var Ronaldos mål, hans snett-inåt-bakåt-passning hade platsat i vilken instruktionsbok som helst.
2-0 var ännu snyggare. Vilken fart, vilken omställning, vilka passningar och vilket avslut! Ronaldo och Rooney. Say no more.
3-0 var kanske inte så himla snyggt, men det var återigen Ronaldo som låg bakom.
4-0. Alan Smith lyfter bollen fram till Rooney som kommer i full fart och avslutar skoningslöst.
Smith bytte av Ronaldo när det återstod ca 20 minuter. Kändes som att han fick lite extra applåder för allt han företog sig på planen. Som om publiken ville hjälpa igång honom, väl medvetna om hur viktig han kan bli för United nu i säsongens slutskede.
Bolton fick en straff i slutet och det var verkligen en av de billigaste jag sett. Visserligen har fotbollsspelare en (o)vana att plocka fram sina bästa oförstående miner även när de precis sparkat benen av en motståndare, men att Vidic i det närmaste såg chockad ut idag finns inget att säga om. Straffen var dessutom uselt slagen och förtjänade inte att gå i mål.
Smolket i glädjebägaren. Gary Neville blev skadad i första halvlek och kunde inte spela vidare. Hoppas att det inte är så allvarligt, Uniteds skadelista är redan alldeles för lång.
Till sist. Undra om Boltons Anelka putsar sin skalle. Den glänser som en biljardboll.
Holms bok
Uppskattade dock slutet väldigt mycket. Dels för att det var just slutet, men också för att det handlade om OS i Aten 2004 och inomhus-EM året efter. I OS tog ju Holm guld efter att ha varit ganska illa ute och i inomhus-EM vann han efter att ha hoppat 2.40. Det var kul att få återuppleva dessa händelser ur Stefans perspektiv.
Men totalt sett, ingen höjdare...
Packad sporthelg
Tanten på apoteket var snäll och berättade om vilka hostmediciner som bara lindrade hostan och vilka som även var slemlösande. Hon förklarade också att det fanns halstabletter som var bedövande. Det där med bedövande tyckte jag lät bra. Det fick bli en burk såna, en flaska hostmedicin och så nässpray. Väl hemma igen kändes det snarare som att jag sprungit ett maratonlopp än tagit en fem minuters promenad. Jag är inget konditionsfenomen i vanliga fall, men det här var löjligt.
Mediciner är så klart något som hjälper till när man sjuk, men nästan lika bra om inte bättre är all sport på TV. Vad skulle man annars göra när man ligger där i sängen och snörvlar?
Skidskytte först. ACO blev tvåa i dagens jaktstart och hör och häpna, andraplatsen kom efter en spurt!! Anna-Carin och tyskan Henkel var i princip lika efter sista skjutningen och istället för att sina vana trogen försöka rycka ifrån så valde svenskan att ligga i rygg ända fram till upploppet. Där var hon lite starkare och vann med en stortås marginal. ACO kanske borde ta ett snack med Anders Södergren...
Dagens resultat i jaktstarten spetsade verkligen till det inför avgörandet av världscupen. Med bara ett lopp kvar, masstarten imorgon, ligger Anna-Carin och Kati Wilhelm helt lika, Henkel skuggar strax bakom. Känns som att det kommer bli omöjligt för mig att se det loppet. När det verkligen gäller något finns det få saker som är mer spännande (läs outhärdliga) att titta på än skidskytte.
Missade herrarnas lopp. Men läste att Ferry blev tvåa och Bergman femma. Ferry har varit bra hela säsongen och nu i elfte timmen verkar även Bergman vaknat till liv. Bådar gott inför nästa säsong.
En annan som sent om sider börjat prestera resultat i världscupen är Anja Pärson. Man känner igen henne nu. Tvåa idag, vilket känns som enorm prestation med tanke på den missen hon hade i branten.
Anna Ottosson gör också bra ifrån sig. Hon kör som att hon inte har nåt att förlora längre. Vilket hon ju inte heller har. Storslalom imorgon. Sen är skidkarriären över. Lite tråkigt känns det allt, nu när hon verkligen visar att hon har mer att ge.
Svindal har en "hyfsad" vecka. Tre starter, tre segrar och väldigt, väldigt nära segern i totalen nu. Idag säkrade han segern i storslalomcupen, efter att Benjamin Raich kört ur i första stod det mellan Svindal och Italienaren Massimiliano Blardone. Norrmannen drog det längsta strået och Blardone demonstrerade sin besvikelse genom att göra en Anja Pärson. Han bröt staven.
Jens Byggmark hade för övrigt näst bästa tid i andra åket.
Längdåkning så. Vi har inte fått se det på TV, men tydligen har Charlotte Kalla lekstuga nere i junior-VM i Italien. Hon inte bara vinner, hon vinner överlägset. Ska bli spännande att se om hon nästa säsong kan steget upp i den yppersta världseliten även på seniornivå. Jag tror hon gör det.
Äntligen Anja
Skönt att se henne vinna igen. Även om säsongen i och med VM aldrig skulle kunna betraktas som dålig, så var det nog bra för hennes självförtroende att få med sig en seger i världscupen också.
Så ja, kul för Anja, men jag tycker ändå det känns bra att vinterns alla världscuper börjar närma sig slutet. Det är dags att byta underlag. Grönt och mjukt gräs istället för kall, vit snö. Mindre än en månad till fotbollen drar igång och i helgen öppnar "min" golfbana. Om bara influensan ger med sig så blir det definitivt ett besök på driving rangen för att se hur svingen klarat vintern.
Mästerskap i skymundan
För ett par veckors sen avgjordes längdskidåkarnas VM i Sapporo i Japan. För er som redan lyckats förtränga hur det gick för det svenska laget kan jag berätta vi tog två medaljer, ett silver i herrarnas sprint och ett brons i herrarnas stafett. Ingen succé direkt..
Just nu pågår lite i skymundan junior och U23-VM parallellt i Tarvisio i Italien. Tävlingarna har bara precis börjat men de svenska killarna och tjejerna har redan bärgat fyra medaljer. Robin Bryntesson vann U23-sprinten före Marcus Hellner (Hellner som gjorde en så lysande insats i stafetten i Sapporo). Självklart har också Charlotte Kalla bidragit. Först silver i sprinten och sen guld på fem km fristil. Jag har dålig koll på hur det ser ut på herrsidan, men på damsidan är konkurrensen tuff. Kalla tampas med bl a norskorna Astrid Jacobsen och Therese Johaug som båda tog medaljer på senior-VM.
Om det ser mörkt ut på seniorsidan i svensk skidåkning kanske vi iaf kan ana en ljusning längre fram. Det verkar finnas gott om talangfulla juniorer. Vi får hålla tummarna för att fler än Charlotte Kalla klarar av att ta det stora steget upp till seniornivån.
Har blivit en del tv-tittande idag, sjuk och sängliggandes som jag är . Såg bland annat herrarnas och damernas störtlopp från värlscupavslutningen i Lenzerheide. Anja blev sjua. Helt ärligt så struntar jag dock i placeringen idag. Jag är glad att hon tog sig ned helskinnad. Det är otäckt att se hur de i hastigheter över 100 km/h far av banan och genom skyddsnäten. Jag skriver genom, för de där näten verkar faktiskt inte speciellt effektiva. Tycker man borde kunna skapa säkrare förhållandena för åkarna. Risken för olyckor kommer naturligtvis alltid att finnas där, men måste man verkligen utmana ödet genom att göra banorna så svåra.
Ännu ett steg närmare comeback. Zlatan alltså. Han var med i truppen som Lagerbäck presenterade idag. Om Allbäck blir frisk känns det nästan lite taskigt att sätta honom på bänken, men så måste det bli. Zlatan och Elmander, det är ett anfallspar som kan skrämma slag på vilken backlinje som helst.
Influensa
Såg första halvlek av USA-Sverige i Algarve cup igår. Kombinationen dåligt svenskt spel och en begynnande influensa gjorde att det inte blev nån andra halvlek. Jag hade höga förväntningar på de svenska tjejerna, men blev faktiskt riktigt besviken. Det var klasskillnad mellan lagen. Sverige hade ETT anfall värt namnet i första halvlek, i övrigt hade man enorma problem med den tuffa amerikanska pressen. Jag såg som sagt inte sista fyrtiofem, men slutresultatet 3-2 till USA känns ganska smickrande för Sverige. Caroline Jönsson förtjänar dock lite beröm, som hon dominerade sitt straffområde.
Efter en massa väderuppehåll blev till Sörenstam till sist tvåa i sin årsdebut. Förlorade i särspel mot en okänd amerikanska. En bättre start än jag förväntat mig. Tror Annika är rätt nöjd själv också.
Rätt låt vann
Själv tillhör jag dem som älskar den. Årets finalfält var grymt, pintjockt med kanonlåtar. Efter en del funderande fick till slut The Ark två röster och Sarah Dawn Finer en. För även om det var ovanligt många riktigt bra låtar så var ändå The Ark på något vis i en klass för sig. Jag tror det kan bära riktigt långt för dem. De andra länderna må komma med bra låtar, men nån Ola Salo har de inte.
Spännande lottning
Vad är en trogen supporter?
Linderoths skada var visst ganska allvarlig, så inget EM-kval för honom. Och eftersom det tydligen är omöjligt att ha Anders Svensson och Kim Källström på plan samtidigt så gissar jag att det blir Daniel Andersson som tar Tobias plats som städgumma på mittfältet. Skoj, oj så skoj...
Vad är det här med biljetterna till landskamperna? Ska jag som inte har tid eller råd, ja möjlighet, att åka till säg Nordirland och titta inte heller få chansen att se landslaget när de väl spelar på hemmaplan. Verkar ju helt sjukt. Belöna de trogna supportrarna. Hmmpff. Jag sitter troget framför teven i min landslagströja varje gång Sverige spelar. Men det är tydligen inget värt.
Fotboll, fotboll, fotboll...
Mitt älskade United är nere i en djup formsvacka och kan de inte snabbt ta sig upp ur den så kommer alla de här segrarna bara vara vatten värda. Om man åker ur Champions League i kvartsfinalen kommer ingen komma ihåg att man slog ut Lille i åttondelen. Om man tappar ligatiteln till Chelsea kvittar det hur många mål man gjorde på övertid mot Liverpool.
Har hört en del säga att detta verkligen måste vara Uniteds säsong eftersom de vinner även de matcher de inte förtjänar att vinna. Jag hoppas att de har rätt, men jag vet inte, med en skadelista som bara blir längre och längre känns det som det snart kan ta ände med förskräckelse.
Henke gjorde sin näst sista match i United-tröjan idag. Ett riktigt snyggt mål blev det. I övrigt nada.
Tobias Linderoth är skadad och jag säger som om Marcus Allbäck, det är synd att det ska behöva betyda så mycket för svenska landslaget. Men faktum är, Tobias är en av de allra viktigaste spelarna. Han har inte Zlatans teknik, Källströms skott eller Ljungbergs djupledslöpningar, men han är ju så förbannat pålitilig. Han tar sitt ansvar, springer tills hans stupar. I den storm som varit kring landslaget har Tobias varit klippan som stått stadigt. Hoppas han hinner blir frisk.
Damlandslaget i fotboll slog Finland med 3-0 i Algarve Cup idag. Såg inte matchen, men resultatet var tydligen i underkant. Ska bli spännande att följa laget i år, VM-år som det är.
Skandalscener
Lite dåligt med skrivandet i bloggen just nu. Jobbar för fullt med att ge damfotboll.com en ny design och som vanligt tar det mycket mer tid än man tänkt sig.
Tittade iaf på Valencia-Inter. Kom på mig själv med att sitta och hålla på Inter. Jag som för två veckor sen inget hellre ville än att Zlatans lag skulle få rejält med stryk. Mycket kan ändras när ett nej blir till ett ja.
Det var enormt spännande i slutet av matchen och man förstår att det var heta känslor och nerver på helspänn hos spelarna. Det är dock inte nån ursäkt för det som hände efter slutsignalen. Pinsamt, riktigt pinsamt.
Slutspelet i hockeyn drog igång idag. Utan ett lag att hålla på känns det rätt ointressant. För mig är det viktigare och mer spännande med kvalserien. Det är ju där mitt lag, SSK, ska spela nu.
Inte lika snyggt, men ändå...
Kolla hur stilla Liverpool-spelarna står efter målet.
Snyggt mål
Ilan i St Etienne gör mål mot PSG.
Glad att det är över
I helgen har det varit SM i bordtennis i Helsingborg. Jörgen Persson blev svensk mästare i singel, 40 år gammal. Även J-O Waldner och Mikael Appelgren deltog. Alla tre så klart fantastiska spelare, men visst är det lite tragiskt att det inte verkar komma fram några unga killar som kan utmana dem istället för att bara vara glada över att ha fått stryk av en legend.
Skönt att längd-VM är över. Men tråkigt att Mattias Fredriksson inte fick en ärlig chans i det som antagligen var hans sista mästerskapslopp. Ibland är man helt enkelt inte tillräckligt bra, men när alla timmar av fysisk och mental förberedelse sabbas av något man inte själv kan rå över. Säg ett par dåligt vallade skidor, en italiensk ledare som står i vägen eller ett fall på en dåligt preparerad bana. Då är idrotten grym.
Jennifer Wegerup är Aftonbladets nya sportkrönikör. Läs henne, hon är också grym.
Glory, glory Man Utd
Liverpool - Man Utd idag. Jag hade varit sååå sjukt nöjd med en poäng i den matchen. Bland annat för att jag då hade kunnat gå till jobbet på måndag utan behöva bli alltför hånad av N. N har en Robbie Fowler-gubbe på sitt skrivbord och var helt säker på att Liverpool skulle vinna. Han informerade glatt om hur de inte släppt in mål på hemmaplan på typ hundra matcher. Idag släppte de dock in ett. Från John O'Shea, Uniteds egen Magnus Erlingmark. Bättre än så blir det inte. Jag ska gotta mig i gliringar på måndag.
Två guld i friidrotts-EM igår. Sanna Kallur fick en riktigt usel start i finalen på 60 m häck. Dock inte så usel att hon inte kunde springa både ikapp och ifrån sina konkurrenter och vinna säkert. Sanna sa efteråt att det var "ett fränt sätt att vinna på". Imorgon springer hon final på 60 m slätt. Sanna är bara så cool.
Klüft tog också guld. Så långt inget konstigt eller ovanligt, hon har ju trots allt inte förlorat en femkamp sen 2001. Sättet Carro vann på var dock allt annat än vad vi är vana vid. Det var kamp om guldet bokstavligen ändå in på mållinjen. Brittiskan Kelly Sotherton gjorde sitt livs tävling, satte pers på pers och inför 800 m behövde hon vinna med 1.6 sek över Carro för att ta hem guldet.
- Jag ska lägga mig bakom henne och springa tills jag dör, var svenskans kommentar innan loppet.
Det var skönt att få se en mångkamp med Klüft inblandad som verkligen var just en kamp. Ännu skönare att se hur hon hanterade det. Att hon alltid vinner så enkelt gör att man nästan glömmer vilken enorm tävlingsmänniska hon faktiskt är.
Satt i bilen och lyssnade på radiosporten igår när Klüft skulle göra sitt tredje och sista längdhopp. I samma stund som hon går ut på ansatsbanan och gör sig redo för att hoppa så är radiosportens sändingstid slut. Det är dags för... Sagotime! Istället för att få höra hur Klüft gör sitt bästa hopp för dagen så får jag berättat för mig "Sagan om den sjungande trädgården och trollet Stubbamossan". Visserligen en helt ok saga med ett fint budskap om hur man inte ska mobba de som är annorlunda, men ändå inte riktigt det jag ville höra just då...
Hade förresten en konstigt dröm inatt. Sverige spelade landskamp mot England. Ställningen är 1-1. Henke har gjort mål. I 87:e minuten avgör Sverige genom...dadadaaam JOHAN MJÄLLBY!!! Mjällby gör en exakt kopia av det målet Zlatan gjorde i VM-kvalet mot Ungern. Då var det ganska lätt att fatta att det bara var en dröm...
Fel och fel
Fast jag vet inte, jag tror nog inte på det förrän jag ser Zlatan på plan mot Nordirland.
Trodde att Klüft i Hellebauts frånvaro skulle promenera hem femkampen i inomhus-EM i Birmingham. Fel igen. Tävlingen är hur jämn som helst. Kul och spännande! Upp till bevis för tävlingsmänniskan Klüft.
Dags för taktikbyte?
Ååååhh, att man aldrig lär sig. Borde vetat bättre. Men nä då, imorse satt jag där, nyvaken med rufsigt hår och bultande hjärta och hoppades på guld. Kanske, kanske, kanske skulle idag vara dagen då Södergren faktiskt skulle lyckas med det där avgörande rycket. Ett VM-guld i stafett hade varit så stort, som en liten påminnelse om en svunnen storhetstid.
Ja, ni vet hur det gick. Södergrens taktik (dags att byta?!) funkade inte idag heller.
Tro nu inte att jag sitter här och är missnöjd med ett brons. Tvärtom. Med två reserver i laget är bronset faktiskt lite av en skräll. Roligast var att se Marcus Hellner på tredjesträckan. Satt bara och väntade på att han skulle gå in i väggen eller iaf tvingas släppa, det är ju lite av en svensk stafettradition... men Marcus orkade hela vägen. Imponerande.
Nåt annat som imponerade var norrmannen Petter Northugs ryck på upploppet. Vilken explosion!
Har inte lyckats hitta nån internet-kanal som sänder från friidrotts-EM. Räddningen blir Svensk Friidrotts hemsida som rapporterar med jämna mellanrum.
Fingertoppskänsla?
Skrev för ett tag sen att jag trodde Klüft skulle få det svårt att vinna femkampen i inomhus-EM. Nu visar det sig att Tia Hellebaut inte ska vara med utan bara satsa på höjd. Därmer ligger vägen öppen för Klüft igen. Rätta mig om jag har fel, men det finns väl ingen annan än Hellebaut som på allvar kunnat hota svenskan. Ännu en tävling utan en riktig utmanare. Trist.
Tydligen har Zlatan svarat i telefon nu. Men som vanligt i den här historien är det locket på. Lagerbäck vill inte säga vad som sagts mellan honom Zlatan. Det betyder antagligen att Zlatan bara väntar lite med att ge Lasse besked om det han för länge sedan bestämt sig för. Nämligen att inte spela i landslaget.