En liten blogg om sport

LDB FC Malmös supernyförvärv Pavlina Scasna är troligtvis korsbandsskadad. När ska det här jäkla eländet med korsbandsskador ta slut? Eller slut tar det väl aldrig, men så mycket som det varit den här säsongen är inte normalt.

Även med en lyckosam rehab kan det bli tufft för Scasna att bli spelklar till seriepremiären. Otroligt tråkigt för Scasna och LDB.

Scasna som för övrigt är det enda nyförvärv som Malmölaget presenterat hittills. När kommer nästa?

********************

Ingen sjukamp för Klüft i OS nästa år? Eventuellt inte säger hon själv. Lite underligt och ledsamt skulle det nog kännas att se en sjukamp utan Carro.

I KG Bergströms program sa hon att det känts tomt efter VM-guldet. Och vi har ju sett det på henne, att det inte är som förr.

Att hon kommer satsa på längd är en självklarhet. Jag hoppas hon lägger till tresteg också. Det känns som om hon skulle kunna åstadkomma nåt stort där...

Apropå Hammarbys match idag. Återigen fick man avbryta för att nån grottmänniska kastade in saker på plan. Nåt drastiskt måste göras.

Hammarbys amerikan, Charlie Davids, var inköpt för att göra mål, men fram tills idag hade det inte blivit ett enda i allsvenskan. Nu slog han till med tre stycken i samma match. Så dags.

En av de mest märkliga allsvenska säsongerna någonsin är avslutad.

Konstigheterna började redan i första omgången när näst intill hånade Brommapojkarna skrällde och slog Djurgården. Sen fortsatte det i samma stil med att alla slog alla. "Den sätter sig snart", sa vi och trodde vi visste vad vi pratade om. "Den sätter sig snart" fortsatte vi att upprepa som ett mantra omgång efter omgång. Till sist insåg vi att det inte var lönt. Det enda man säkert kunde säga om allsvenskan 2007 var att ingenting var just säkert.

Inte förrän precis i slutet infann sig lite struktur i kaoset. Tre lag, Göteborg, Djurgåden och Kalmar ryckte i toppen och inför sista omgången hade de alla chansen att ta hem titeln.

Säsongen må ha varit av det lite mer udda slaget, men avslutningen blev verkligen bästa tänkbara. Jag är inget IFK-fan (i alla fall fall inte till det IFK), men kan det bli bättre än att de svenska mästarna fick säkra guldet genom en seger på hemmaplan inför  över 40 000 åskådare? Jag tycker inte det.

Många verkade tro att Göteborg skulle darra och Djurgården gå förbi genom en storseger över Brommapojkarna. Det blev precis tvärtom. Änglarna var stensäkra och järnkaminerna vek ned sig. För dem slutade säsongen som den började, med en förlust mot BP.

Om rätt lag vann. Absolut. Göteborg är det lag som efter 26 omgångar tagit flest poäng. Det är knappast någon slump, även om det i och för sig spekulerats mycket i huruvida målet mot AIK verkligen var mål...

Kanske är HIF laget som bäst symboliserar allsvenskan 2007. Ingen ordning liksom. I sista omgången slog man Halmstad med 9-0. 9-0! Det säger en hel del om HIF, tyvärr också en hel del om Halmstad. Thomas Wernersson sa det bra i Sportspegeln, visst var det en betydelselös match, men var är yrkesstoltheten om man viker ned sig på det viset.

Många trodde på MFF. Men det gick som vanligt. En bra trupp, ett dåligt lag. Tabellen talar sitt tydliga språk. De enda Malmö hade efter sig var Gais, Gefle, Örebro, Trelleborg och Brommapojkarna. Roland Nilsson står inför en rejäl utmaning, det är det ingen tvekan om.

Nu ser jag fram emot nästa säsong. Då är Norrköping tillbaka. Det ska bli underbart att få ta med sig hjärtat på allsvensk fotboll igen. Forza Peking!

Vi befinner oss mitt i övergången mellan sommar- och vinteridrotter. Allsvenskan avgörs idag och i helgen har världscupen i både alpint och längd dragit igång.

Efter en lång fotbollssäsong ska det bli kul med snösport. Vi har bland annat VM i skidskytte på hemmaplan att se fram emot. Det sägs att Wolfgang Pichler fått de svenska skidskyttarna är träna hårdare än någonsin. Ska bli intressant att se vad det betytt för en sån som Helena Jonsson som förra säsongen vad dösäker i skyttet, men lite långsam på skidorna.

Anja Pärson blev sjua in sin premiär i går. Jag måste erkänna att jag är lite tveksam till hur motiverad hon är. Räkna bort henne gör jag dock inte! Det gjorde jag inför VM i Åre och ingen har väl glömt vad Anja åstadkom där...

Kul med en bra inledning för längdåkarna. Insatserna förra säsongen var ju verkligen inte mycket att skriva hem om... förutom för Charlotte Kalla då. Kan hon ta ytterligare ett steg i år?

För övrigt hoppas jag att IFK Göteborg vinner idag. Vilken känsla att få göra det inför 40 000 åskådare hemma på Ullevi! Skulle IFK misslyckas hoppas jag på Kalmar.

Jag har inte slutat blogga, även om det verkar så... Det har bara varit lite mycket sista tiden.

Men efter att ha gjort andra saker i drygt två veckor är det tillbaka till vardagen och därmed bloggandet som gäller nu.

Ja, det är lite dåligt med bloggandet nu för tiden...och bättre blir det inte! I alla fall inte den närmaste veckan. På torsdag morgon bär det av till New York!!

Lite kort om sport i alla fall:

Norrköping vann med 5-0 idag. Silly Season är väl snart i full gång och det ska bli intressant att se hur klubben rustar inför allsvenskan.

SSK är usla på att göra mål... Idag blev det bara ett. Som tur var räckte det till en poäng i alla fall. Verkar hur som helst bli en ny tung säsong för Södertälje.

EM-kval imorgon. Alla, inklusive mig själv, verkar så övertygade om att vi ska slå Nordirland lätt. Det gör mig lite orolig...

Vissa dagar borde man aldrig gå upp ur sängen...

Klockan (läs alarmet på telefonen) ringde som vanligt kvart i sju. Med sömngångaraktig säkerhet tryckte jag på snooze-knappen, eller i alla fall trodde jag jag gjorde det...

Vaknade en timme senare för att upptäcka att jag försovit mig. Slängde i mig en fattig skål med yoghurt och havrefras, sprang ut till cykeln. Punka på den. In igen efter pumpen. Tillbaka ut till ett däck som absolut inte ville fyllas med luft hur frenetiskt jag än försökte. Så fort jag tog bort pumpen smet luften ut igen med ett försmädligt pysande. Suck och stön, förbannade j***a skitcykel.

Hämta bilnyckeln och se där, bilen startade i alla fall! Framme på jobbet var naturligtvis alla våra parkeringsplatser redan upptagna. Vad hade jag väntat mig, sen som jag var... Ställde mig på ett annat företags plats och med det flyt jag verkar ha idag så ligger det säkert en fet p-bot på vindrutan när det är dags att åka hem.

Har er dag också börjat bra?

Lugi vann mot Hammarby idag. Sabina Jacobsen gjorde nio mål.

Läste en artikel i Lokaltidningen för ett tag sen om just Sabina. Jättekul att man uppmärksammade att hon blivit uttagen i landslaget, men att genomgående kalla henne för Sabine var faktiskt riktigt jäkla pinsamt....

Förresten. Ju mer handboll jag ser, desto tråkigare tycker jag det blir med fotboll. Missförstå mig inte, jag älskar fortfarande fotboll och kommer alltid att göra det, men nio gånger av tio så är det mer underhållande och spännande med handboll.

Visst, det var en seger som "bara" skulle hämtas hem. Men sättet som Sverige gjorde det på var övertygande och väldigt underhållande. Segersiffrorna var rejält i underkant, med lite mer skärpa i avsluten skulle det varit det dubbla. Minst.

Efter dagens prestation längtar jag till onsdag för att se vad Sverige kan prestera mot lite starkare motstånd. Nordirland är säkert inte heller något lag som får Lasse Lagerbäck att ligga sömnlös om nätterna, men strået vassare än Liechtenstein är de allt.

Hade varit kul om Matias Concha fick chansen igen. Han var riktigt bra idag och nu är vi nog många som vill se den offensiva högerbacken från start även mot Nordirland.

En annan som vi vill se från start då är så klart Zlatan... En Zlatan i storform som käkar världsbackar till frukost, vad ska inte han kunna åstadkomma mot lite tröga irländare. Sist gick det visserligen inget vidare, men det känns som om läget är ett annat idag.

Svensk seger onsdag och EM-platsen är klar. Det hade varit fint att ha med sig på planet till New York på torsdag!

Det blir lite dåligt med bloggandet nu i veckan. På förmiddagarna försöker jag sköta mitt vanliga jobb på distans, vid tre-tiden drar jag iväg till Folkets redaktion där min snälla kusin försöker lära mig att redigera en tidning. Det blir inte så mycket tid över till annat helt enkelt.

Jag återkommer.

Jag är så jävla blödig. Kunde självklart inte låta bli att böla när en av friidrottshistoriens värsta fuskare bekände sina synder inför världen. Det var tillrättalagt och välregisserat och jag köpte det med hull hår.

För mot alla odds  var det mer medlidande än ilska jag kände när jag såg Marion Jones igår. Det måste ha krävts ett oerhört mod att helt försvarslös gå upp och ställa sig inför en presskår som dreglade likt en flock med hungriga vargar. Hon verkade ha bestämt sig, väl medveten om att hon gjort fel är hon nu beredd att ta konsekvenserna, vilka de än må vara.

Jag försvarar henne inte. Det var ingen annan än Marion Jones själv som pumpade sin kropp full av prestationshöjande "mediciner". Trots allt snack om linfröolja var hon naturligtvis  väl medveten om vad det var hon stoppade i sig.

Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om henne. Idrott idag handlar främst om prestation, inte person. Pressen från media, fans och sponsorer är enorm. Marion Jones är  bara en av många som inte klarade av att hantera den.

Kanske ska vi rannsaka oss själva innan vi dömer henne alltför hårt.

Att Marion Jones var dopad var så klart ingen överraskning, men varför hon väljer att erkänna nu är lite av en gåta för mig. De flesta av oss har väl redan dömt henne, men juridiskt är hon ju faktiskt inte fälld? Hon har lagt ned mångmiljonbelopp på att rentvå sitt namn, vad är det som plötsligt förändrat allt?

Dåligt samvete, trött på att leva ett liv i lögn? Inte omöjligt, men var fanns i så fall det samvetet tidigare? Var fanns det alla gånger hon så envist bedyrade sin oskuld, alla gånger hon svor på att hon aldrig tagit några otillåtna medel, alla gånger hon skrev en autograf till ett litet barn med ögon fulla av beundran och kärlek?

Näe, det verkar väl mer troligt att hon vill förekomma nya bevis. En fuskare är en fuskare är en fuskare är en fuskare oavsett hur hon avslöjas, men visst är det en aning mindre osympatiskt när man själv väljer att ta bladet från munnen. Eller? Jo i vanliga fall, men Marion Jones är inget vanligt fall och hennes sena ursäkt lär knappast blidka någon.

Jones blir nu med största sannolikhet av med sina fem medaljer från OS i Sydney och ännu en fantastisk friidrottsaga får ett tragiskt slut. Guldet på 100 meter går förresten till grekiskan Ekaterina Thanou. 

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Damallsvenskan startade om idag efter VM-uppehållet med matchen Umeå-Falköping. De kan inte klaga på omväxlingen i sitt fotbollsliv, Marta och Elaine.

Tyvärr missar jag LDB-Djurgården på söndag. Riktigt tråkigt, för det kan nog bli en bra match.

****************

HK Malmö vann sin första match igår. Det tycker jag var kul!

Var på HK Malmö-Alingsås igår för Alingsås tidning. Tog mod till mig och pratade lite med Per Carlén, Malmös tränare, efter matchen.

Han var jättesnäll, som en stor nallebjörn. En stor ledsen nallebjörn. Jag hoppas poängen börjar trilla in för HK Malmö. Han förtjänar det efter allt han gjort för svensk handboll.

Ibland önskar jag att det fanns en knapp någonstans på huvudet, förslagsvis på utsidan, blir liksom lättast så, som man kunde trycka på för att stänga ned hjärnans hoppcentrum. Inte hopp som i Stefan Holm eller Kajsa Bergqvist, utan hopp som  i att hoppas på något.

Hur naiv en förhoppning än må vara så är den omöjlig att tygla. Den frodas på luft och vatten, springer rundor i hjärnans irrgångar, tar en vända till logikcentrum och drar ur sladden, allt med ett hånleende på läpparna. 

Man hoppas mot bättre vetande och kan inte göra ett skit åt saken. Besvikelsen kommer som ett brev på posten.