Lika som bär

Har ni hört friidrottens nya förbundskapten Stefan Olsson prata?

Han låter precis som Ulf Karlsson, han som var förbundskapten innan Tomas Engdahl.

Nostalgi

Har varit på en liten nostalgitripp förbi Malmö ip ikväll. Sveriges bronslag från VM 1994 (plus minus några spelare) mötte Danmarks EM-guldmedaljörer från 1992.

Några funderingar och iakttagelser från matchen som Sverige för övrigt vann med 4-3 efter straffar:

Bäst i svenska laget Jesper Blomqvist, som om möjligt springer fulare än någonsin tidigare.

Johnny Bråttom har lika dålig teknik nu som då, så nu när han inte längre är snabb är det inte mycket till fotbollspelare.

Stefan Schwarz har väldigt långt hår. Han ser ut som en upprorisk tonåring. Lira fotboll kan han fortfarande.

Betydligt fler danskar än svenskar har uppnått så kallat trivselvikt. I Sverige var det bara Stefan Rehn som nådde upp i danskarnas klass. Bör kanske tilläggas att Jonas Thern och Tomas Brolin inte var med.

Roland Nilsson är lika vältränad idag som för 14 år sen. Mycket möjligt att han kör styrke -och konditionsträning tillsammans med killarna i MFF. Det ser i alla fall ut så. Utan tvekan den största publikfavoriten.

Stabbigast i svenska laget var Patrik Andersson. Killen sprang inte många meter och när han väl gjorde nåt så var man orolig att han skulle gå sönder.

Evighetsmaskinen Håkan Mild blev utbytt efter sex minuter. Var han trött?


Bäst på fjärdeplatser?

Vi sladdar i medaljligan, men i fjärdeplatsligan måste vi väl ligga rikigt bra till?

Krönikor och krönikor

Snacka om att Jonas Karlssons krönika idag krossade Patrick Ekwalls.

Speciellt gillade jag hur Karlsson försvarade Klüfts byte från sjukamp till längdhopp.

Inte Klüft heller

Fan. Jag trodde verkligen på Klüft igår. Helt emot min pessimistiska natur.

Jag trodde att hon skulle göra det som så många andra svenskar misslyckats med under OS i Peking. Att vara bäst när det gäller.

Men den här gången var tyvärr Klüft mer Anna Söderberg än sig själv.

6,49 i finalen var cirka 40 centimeter sämre hennes årsbästa och inget annat än en stor fet besvikelse.

Redan innan finalen var det många som hade åsikter om vad Carolina Klüft borde göra och inte göra. Nu är det ännu fler som stämmer in i ropen om felsatsning.

För min del får Carolina Klüft gärna hoppa längd. Jag tror framgångarna kommer där också. Däremot är jag lite skeptisk till att hon ska hoppa tresteg, mest för att jag sett vad det gjort med stackars Christian Olssons kropp.

Kanske är det också läge för Carro att få lite nya intryck och tankar från en annan tränare än Agne Bergvall.

Med tanke på hur hon sprang igår känns ju en sprinttränare inte helt fel.


Stort av Wissman och Persson

Johan Wissman kom visserligen sist i finalen på 400 meter, men det var riktigt, riktigt stort att han överhuvudtaget tog sig dit. Jag tror inte vi fattar riktigt hur stort.


Stort är det också att åldermannen Jörgen Persson tagit sig till kvartsfinal. 42 år är han. Tio år äldre än Samsonov som han slog idag och då är vitryssen antagligen en av de mer rutinerade i turneringen...

Schelin till Frankrike

Det verkar som om Lotta Schelin är på väg till Frankrike för att spela för Lyon. Kul för Lotta att få tjäna lite pengar på sin idrott, för det gissar jag att hon kommer att göra där.


Trist dock för den svenska fotbollspubliken som inte får se Lotta spela.

Jag gissar att damallsvenskans dagar som världens bästa liga är räknade. Bäst att passa på att njuta så länge det varar...


Foto: Jag

Ta hem Pia

Vilken grym match USA gjorde idag i finalen mot Brasilien. Brassorna hade bollen och pressade och pressade, men amerikanskorna försvarade sig som om det gällde livet. De såg hela tiden till att vara i numerärt överläge.

Ibland kan faktiskt även försvarsspel vara vackert. Jag älskar att se en perfekt glidtackling eller en spelare som kastar sig för att täcka skott.


Pia Sundhage har åstadkommit fantastiska saker med det amerikanska laget. När ska svenska fotbollsförbundet ta sig samman och göra henne till svensk förbundskapten? Hon har själv sagt att det är hennes dröm att få bli det.

Med Pia vid rodret tror jag att damlandslaget kan lyfta sig rejält.

Orättvist

Jag tycker det är orättvist att den som är bra på att simma (läs Phelps) får så många chanser att ta medalj.

Det är som om Usain Bolt skulle få springa 100, 150, 200 och 250 meter.


Spearman

Några minuter efter 200-metersfinalen kom jag på mig själv med undra över vem som blivit tvåa.

Gissar att det var fler än jag som inte hade koll, i dag var allas ögon på Bolt och klockan...


En som trodde att han blivit trea var amerikanen Wallace Spearman. Funktionärerna lät honom fira rätt länge innan de meddelade att han blivit diskad...

Taskigt.

Han slog det "omöjliga" rekordet

Så här skrev jag efter Bolts seger på 100 meter:

"Om han själv vill slår han 200-rekordet också redan här i OS."


Uppenbarligen ville han det.

I finalen sprang Bolt hela vägen och klockan stannade tidigare än den någonsin gjort i ett 200-meterslopp.

19.30.

Bolt slog ett av friidrottens allra grymmaste rekord.

Det är bara att hålla med bronsmedaljören, mästaren från Aten, Shawn Crawford:

- Jag är glad  bara över att få leva under hans livstid.

Sverige sämst i norden

Om vi bortser från Island är Sverige sämst av de nordiska länderna i OS.

Danmark är bäst, de ligger just nu på 22:a plats i poängligan med två guld, ett silver och tre brons.

Norge ligger på 31:a plats med ett guld, två silver och två brons.

Finland har tagit en medalj av varje valör och det räcker till en 36:e plats i medaljligan.


Sverige, med sina tre silver, sladdar på en 48:e plats.

Jag vet inte hur det är för er, men hos mig svider det rejält.

Kineserna är nog till skillnad från oss svenskar rätt nöjda. Målet var att ta 50 guld och att slå USA. I nuläget har de 44(!) guld, 14 silver och 19 brons. De vinner till och med i vindsurfing som inte känns som en traditionellt stark kinesisk idrott. USA har "bara" 26 guld och lär inte komma ikapp.

De kinesiska idrottarna verkar bara bli inspirerade av att tävla under enorm press på hemmaplan. Snacka om bäst när det gäller.


Isinbajeva

Isinbajeva är en av världens bästa idrottare och igår blev hon om möjligt ännu större i mina ögon.

Hon har satt 15 världsrekord och vunnit allt som går att vinna. Ändå stod hon där på prispallen igår och grät så hon skakade.

Isinbajeva är lika bra på att visa känslor som hon är på att hoppa stav. Jag tycker det är underbart att se.

Ta brottaren Ida-Therese Nerell, hennes ansiktsuttryck är det samma oavsett om hon vinner eller förlorar. Blir hon inte glad, blir hon inte ledsen?

Vad är poängen med att inte visa sina känslor?


Underbara Isinbajeva

Skicka hem kungen

Sen kungen kom till Peking har allt gått åt skogen för svenskarna. Är det inte dags att skicka hem honom nu?

Jag vet att...

... jag ju egentligen gett upp OS, men jag kan ändå inte låta bli att fundera kring återstående svenska medaljchanser.


Helt emot min något pessimistiska natur tror jag starkt på Klüft. Startfältet i längdhoppsfinalen är väldigt öppet sen favoriten Gomes hoppade bort sig i kvalet.

Jag sticker ut hakan och säger att Carro tar guld på nya svenska rekordet 7,08!

Sen hoppas jag väldigt mycket på taekwondo-tjejerna Hanna Zajc och Karolina Kedzierska. Hanna tävlar imorgon, Karolina på lördag.


Omöjliga Silnov

Jag blev inte närmelsevis så berörd av Holms miss som Sanna Kallurs. Holm har redan ett OS-guld.

Dessutom så försvann hans guldchanser i samma ögonblick som ryssarna bestämde sig för att skicka Silnov till OS, vilket inte var tanken efter de ryska OS-uttagningarna där han bara blev fyra.

I dag räckte det med att se Silnov hoppa över 2,20 för att förstå hur det hela skulle sluta.


Holm hade behövt hoppa felfritt över 2,40 för att ens ha en chans.

Lite konstigt kan jag tycka att han inte insåg det och gick för ett silver istället. Han kunde fortsatt hoppa på 2,34 och gett sig själv tre chanser på 2,36. Fast det kanske bara var guldet som gällde.

Läste någonstans att Holm skulle börja spela fotboll nu när han lägger ribban på hyllan. Det blir nog tufft att vinna nickdueller mot honom utan att ta till oschysstheter.

Inte för...

... att jag bryr mig, jag har ju gett upp det här OS:et, men Klüft imponerade verkligen i längdhoppskvalet.

Att lära sig av misstagen

Jag var riktigt förbannad efter herrarnas höjdhoppskval. Lärde sig Sverige ingenting av Sannas fjärdeplats i VM i Osaka?

Var på tårna, håll koll och om något verkar fel, lämna genast in en protest.

Det såg väldigt konstigt ut när ribban trillade för Linus Thörnblad på 2,25. På tv-bilderna tycker jag att det ser ut som att mattan ligger för nära ställningen och stöter till den när Linus landar.

Ska vi misslyckas så ska det i alla fall vara under schyssta förutsättningar. 

Empati, ett ord för Peter Jonsson att lära sig

Om jag hade haft SVT:s Peter Jonsson framför mig efter intervjun han gjorde med Sanna Kallur igår så hade jag kunnat strypa honom med mina bara händer.

Nu har jag lugnat ned mig lite, men jag tycker fortfarande att det var en otroligt klumpig intervju.

Om det hade gått bra för Sanna hade jag kunnat leva med all stolpe ut som Sverige haft i Peking. Men när hon ramlade på den första häcken så var det droppen.

Nu ger jag upp det här OS:et. 

Problemet är att mitt jobb inte tillåter mig att stänga av TV:n när jag inte vill se. Jag måste hela tiden ha koll på vad som händer oavsett om det går bra eller dåligt för Sverige.

När Sanna skulle springa hade jag redan förberett rubriken till artikeln som skulle ut på nätet direkt efter loppet.

"Sanna enkelt till final"

Sen gick det som det gick och jag var snabbt tvungen att ändra till:

"Kallur i tårar igen"

I det läget var tårarna nära för mig också. Hade jag suttit hemma i soffan hade jag definitivt låtit dem komma.

9.69

Det finns många fysiska praktexemplar på plats i Peking. Två av dem sticker dock ute lite extra.

Michael Phelps är alla tiders största olympier och på god väg att ta åtta guld i samma OS. Sen verkar han också ha det lilla extra flytet som behövs... Segern på 100 meter fjäril satt långt inne. Med tanke på tv-bilderna förstår man faktiskt inte riktigt hur han kunde göra det.

Usain Bolt kommer bli den bästa sprintern genom alla tider. Det han gjorde i dag var bland det mäktigaste jag sett på en idrottsarena. Frågan alla ställer sig nu är naturligtvis?

Hur snabbt hade han kunnat springa?

 Om han själv vill slår han 200-rekordet också redan här i OS.


Vissa är bara dåliga helt enkelt

Om vissa av svenskarna har stolpe ut så är andra bara bedrövligt dåliga.

Som diskuskastarna Anna Söderberg och Nikas Arrhenius. Både underpresterade rejält i sina kval och missade final.

De fick inte tekniken att stämma...

Söderberg kastade sju meter sämre än sitt årsbästa. Sju meter.

Stolpe ut

Det var länge sen jag bloggade nu, men OS rör upp känslor som måste avhandlas.

Sverige har visserligen tagit fyra medaljer, men visst har det ändå varit mycket stolpe ut för de blågula?

Låt mig sammanfatta:

Roddaren Frida Svensson bad innan sin semifinal om att man skulle rensa bort skräp som låg i hennes bana.  En vädjan som ignorerades. Frida blev utslagen.

Vår andra roddare, Lassi Karonen, hade bästa tid i semifinalerna, men blev sjuk och kunde inte göra sig själv rättvisa i finalen. Lassis tid i semifinalen var bättre än den norrmannen Töfte tog guld på.

En domare ramlade av stolen och skrämde svenska dressyrryttaren Tinne Wilhelmssons häst.

Ara Abrahamian blev bestulen på en finalplats efter domarskandal i semifinalen. Nu har man också beslutat att han inte får behålla bronset.

Skeetskytten, Natahlie Larsson, hade fått vara med i särskjutning om guldet om domarna inte missat en av hennes träffar i kvalet.

Therese Alshammars baddräkt gick sönder precis innan semifinalen på 50 meter fritt. Det krävde energi och Tessan missade finalen.


Det känns fan inte normalt.