Bloggproblem
Gick precis in på sydsvenskan.se med målsättningen att börja prenumerera på Anja Gatus och Caroline Jönssons bloggar.
Det gick inget vidare. På Anjas blogg fanns en RSS-länk, men den ledde ingenstans. Carres blogg verkar inte gå att prenumerera på. Den var faktiskt lite svår att läsa överhuvudtaget...
Nya Sydsvenskan-sajten verkar inte fungera helt bra än så länge, men jag hoppas att när de får ordning på allt verkligen fixar RSS på samtliga bloggar.
Skånskan har haft en hel drös bloggar länge, men nån möjlighet att prenumera på den enskilda bloggarna finns inte. Vilket jag helt ärligt tycker är uselt.
Det tog mig en timme att googla lite och fixa RSS till damfotboll.com. Det är inte kärnfysik det handlar om.
Märklig bild
Vad vill fotografen säga med djurhuvudet i förgrunden?
Kanske är det där för att väcka frågor...
Är det en trofé? Har Hasse Borg skjutit stackarn? Eller tycker han bara det är snyggt med en antilopskalle på kontoret?
Dålig journalistik
Redan i ingressen förstår man dock vilken vinkel Skånskans reporter valt. Artikeln finns att läsa här.
Jag tycker inte att ett reportage av det här slaget ska handla om att tjejerna sminkar sig mer när det är tv-sända matcher. Lika lite som jag tycker det ska handla om skofetischer.
Det finns ju hur många intressanta frågor som helst att ställa till Nilla.
Hur ser hon på att OS går i Kina?
Vad tycker hon om att Dennerby tagit ut så många spelare med skadeproblem?
Vilka lag tror hon på?
Skillnader mot VM ifjol?
Och så vidare ...
Man jag kanske är fel ute. Det kanske är sånt här folk vill läsa om när det gäller kvinnliga idrottare. Sorgligt i så fall.
Intressanta intervjuer
Deras satsning på OS är totalt, allt fokus är på Peking. Jag hoppas verkligen att det går bra för dem.
Tänk att lägga så mycket tid och kraft på något som är så skört. En skada eller kanske bara en dålig dag kan sabba allt. Då får man vänta fyra år på en ny chans. OM man orkar göra en ny satsning vilket är långt ifrån säkert.
För första gången kommer jag att följa taekwondon med stort intresse.
Här kan ni se vilka jag pratar om.
Också i måndags, men lite senare på dagen, träffade jag Christian Rasmusson, Malmö Redhawks nya ordförande. Jag visste att han skulle vara yngre än Percy Nilsson, men hade nog ändå förväntat mig en "gubbe". Christian Rasmusson är dock långt ifrån nån gubbe, han är faktiskt lite lik Andreas Lundstedt...
Han pratade mycket om ödmjukhet och långsiktighet, ord som i alla fall inte jag förknippat med Redhawks tidigare. Lite roligt var att han frågade när artikeln skulle komma i tidningen. Inte riktigt lika van som Percy vid att vara föremål för medias intresse.
Här kan ni läsa intervjun.
Bloggorgie hos Skånskan
Dessutom har man inte rss, i alla fall inte för de enskilda bloggarna, bara en stor mega-feed för hela sajten. Helt värdelöst om ni frågar mig.
Mer HIF?
Mindre MFF, mer HIF tyckte en kund i dag.
För egen del hade det inte gjort nåt om det stod mindre om MFF i tidningarna här nere, men jag är knappast representativ för folket i regionen.
Något som ofta verkar glömmas bort är att tidningar är företag som precis som alla andra sådana vill gå med vinst. Det styr naturligtvis nyhetsvärderingen, det gäller att skriva om det som berör många i spridningsområdet.
Självklart har tidningarna också ett ansvar att skriva om annat än det mest uppenbara. Publicitet kan lätt skapa ett intresse.
Men, det är så lätt att bara se till sig själv och tycka att det skrivs alldeles för lite om ens fegen favoritsport eller favoritlag.
Hur skulle den tidningen se ut som kunde uppfylla allas önskningar?
**************************
I dag åkte Lugis handbollsdamer på sin fjärde raka förlusti elitserien. Man är nu nere på sjunde plats med två matcher kvar av grundserien. Med tanke på hur det återstående spelprogrammet ser ut tror jag också det blir den placering laget stannar på. Det skulle i så fall innebära att man med största sannolikhet får möta Skövde eller Sävehof i kvartsfinal.
Man ska aldrig, säga aldrig, men visst ser det riktigt svårt ut...
Axnér har börjat blogga
Hur som helst, det var verkligen på tiden att Skånskan byggde sig en ordentlig plats i cyber space. Sidan de hade tidigare var ett riktigt pinsamt hafsverk.
Ett problem med den nya sajten dock... Inne på Thomas blogg scannar min blick sidan och letar efter den numera så välbekanta RSS-ikonen. Men förgäves!!!
Det borde vara förbjudet att ha bloggar utan RSS...
Presskonferensen
Tänkte jag skulle berätta lite om gårdagens presskonferens. Den var faktiskt precis så som jag hade föreställt mig.
Det var måååånga journalister och fotografer på plats. 99% var så klart män. Jag kände mig liten och bortkommen. Som tur var fanns vänligt LUGI-folk på plats så jag hade nån att prata med. Tack för det Lars-Erik och Emme!
Först skulle alla tränarna fotas. En och en och i grupp. Jag plockade fram min kamera, som jag i vanliga fall tycker är ganska stor, men som i det sällskapet bara var patetisk, och försökte se ut som om jag visste vad jag gjorde. Tror inte jag lyckades lura nån, men en bild blev i alla fall hyfsad.
När fotograferingen till slut var klar, det tog tid, började själva presskonferensen. Åke Unger agerade utfrågare och om jag inte imponerats av honom innan så gjorde jag det verkligen då. Herregud vilken koll killen hade! Helt sanslöst. Jag tror banne mig han hade kunnat räkna upp varenda spelares skostorlek om man bett honom! Få saker imponerar på mig som riktigt djup kunskap inom ett ämne. Inte för att jag tror att Åke bryr sig men han har numera en liten beundrare här i Lund.
Presskonferensen höll på i tre timmar och var emellanåt ganska underhållande, emellanåt lite långtråkig. Sista halvtimmen satt jag och var orolig för att jag skulle få parkeringsböter. Det fick jag inte.
Per Carlén, Magnus Wislander och Staffan Olsson är mycket större i verkligheten än vad de ser ut att vara på TV.
En liten text om spektaklet blev det också, även om jag hade problem att skriva den. Har ju inte gjort nåt liknande tidigare. Jag vet att jag kommer att få betalt för den, men är rätt osäker på om de tyckte den var bra. Hoppas på lite feedback...
Hur som helst. I helgen blir det åter till mer välkända domäner. Fotbollsmatcher vet jag hur jag ska skriva om.
****************************
Imorgon är det dags för Sverige i VM igen. Det ryktas att Dennerby ska lämna 4-3-3 och gå tillbaka till en klassisk 4-4-2 uppställning. Jag kan förstå tanken, men tycker samtidigt att det i den svenska truppen inte finns de naturliga yttermittfältare som krävs för ett sånt spelsystem. Snacka om att Frida Nordin saknas.
Jag vågar faktiskt inte ens spekulera i hur laget kommer se ut. Vi får se imorgon helt enkelt.
I mina ögon finns det inget som talar för Sverige ska vinna. Eller jo förresten, kanske en sak. USA har en lååååång svit av matcher utan förlust, den måste brytas någon gång.
*****************************
I helgen inleder mitt favoritlag sin säsong. Lugis handbollsdamer möter Sävehof hemma idrottshallen. Tuffast tänkbara motstånd direkt, men det kanske är lika bra. De har verkligen bara allt att vinna i den matchen.
*****************************
Göteborgslagen Häcken, Gais och Örgryte planerar att gå ihop och bilda en ny storklubb. Låter som en väldigt bra idé tycker jag.
Att göra tidning
Det har inte blivit så mycket kvällsbloggande den här veckan. Har inte haft tid helt enkelt. De tre senaste kvällarna har jag befunnit mig på Trelleborgs Allehandas redaktion och hjälpt till med redigeringen av sportsidorna.
Så om nån av er bor i Trelleborg och tycker att tidningen sett lite skum ut de senaste dagarna. Nu vet ni varför...
Nä, men allvarligt talat, det har varit jätteroligt och otroligt lärorikt. "Vanliga" läsare har nog rätt dålig koll på arbetet som ligger bakom tidningen som dimper ner i brevlådan varje morgon.
Artiklar, reportage och notiser ska väljas ut och prioriteras, det ska knipas, spärras, linjeras och strykas, bilder ska letas fram, rubriker ska sättas och allt under en enorm tidspress. Det är som ett pussel där man själv måste se till att bitarna passar ihop. En minut på latsidan får man i nacken när deadlinen närmar sig med stormsteg.
Jag har verkligen gillat det, kanske till viss del för att det inte varit jag som haft huvudansvaret och behövt ta snacket med en irriterad nattchef som ringer och frågar var sidorna håller hus.
*****************************
Vet inte om det framgått av min blogg att jag verkligen vill bli journalist. Kombinationen reporter/redigerare hade varit perfekt. Kanske verkar konstigt att säga att man "vill bli" nåt när man redan är 30. Förstår också om ni undrar varför jag inte "försökt" tidigare. Tro mig när jag säger att det frågar jag mig själv varje dag. Förklaringen är väl att jag haft ett jobb som varit för "bekvämt". Hygglig lön, trevliga arbetskamrater, nära hem. Praktiskt helt enkelt.
Nu har jag tröttnat på praktiskt. Och jag vet att det låter dramatiskt i överkant, men jag vill inte sitta på hemmet gammal och skröplig och ångra att jag aldrig försökte.