Rolle till MFF?
Om, Sydsvenskans uppgifter stämmer, vilket jag nog trots allt tror att de gör, tycker jag det är ett utmärkt val av tränare. Ett riktigt bra första steg att få MFF-skutan på rätt köl igen.
Deutschland, Deutschland über alles
Tyskland spelar inte den mest sprudlande fotbollen, långt ifrån. Att man spelar den mest disciplinerade, välorganiserade och effektiva råder det dock inga tvivel om. Inte ett enda insläppt mål under hela turneringen säger allt. Det bästa laget vann.
USA hämtade sig från skandaler och dåliga insatser och tog hem bronset. Petade målvakten Hope Solo fanns denna gång inte med ens på bänken. Förbundskaptenen valde att stänga av henne efter de uttalanden hon gjorde efter semifinalen och jag tycker han gjorde helt rätt. Jag håller med Solo om det hon sa, men att gå ut i media med det var väldigt korkat. Inte så mycket det att hon kritiserade förbundskaptenen som att hon även gav sin målvaktskollega Briana Scurry en rejäl känga genom att hävda att hon skulle tagit två av målen. Det är en sak att kritisera tränaren, en annan att kritisera en medspelare. Det är inte direkt nån stämningshöjare i omklädningsrummet.
Visst finns det schismer i de flesta lag, men utåt måste man hålla ihop. Så enkelt är det.
Hope Solo gjorde också sig själv en rejäl björntjänst genom att på det här viset flytta fokus från förbundskaptenens felaktiga beslut till sig själv och sina klantiga uttalanden.
Nu är VM slut och Sveriges tidiga sorti gjorde ju att det inte riktigt blev den turnering man hoppats på. Vi vet vad som behövs jobbas med och kan vi bara slå Danmark och ta oss till OS kanske det kan blir roligare där.
Vilken är målgruppen?
Mest av allt skulle jag dock vilja veta vad tjejerna i laget själva tycker. Innerst inne. Jag inbillar mig att de är skeptiska, fast jag brukar i och för sig tro att de flesta tycker som jag, även om det naturligtvis inte alls är så.
*******************
Gunde är med i Babbens talkshow just nu. Han berättade nyss att hans vilopuls gått upp från 36 till 40. Killen är med andra ord rätt vältränad fortfarande :)
Hög på handboll
Jag har aldrig varit hög på droger av något slag, men jag tror verkligen att man kan bli hög på annat och att känslan är ungefär densamma. Ska försöka förklara.
Lugis handbollsdamer spelade hemma mot IVH Västerås idag. Det såg länge ut att bli en ganska säker seger för lundalaget, men i handboll kan det som bekant svänga snabbt. En sjumålsledning i början på andra halvlek hade när det var en halv minut kvar av matchen förvandlats till likaläge 27-27.
Hanna Friberg i Lugi orsakade straffen som tillät Västerås att kvittera. Några ögonblick senare är matchen slut, Lugi har vunnit med 28-27 och Hanna är den stora matchvinnaren. Fem futtiga sekunder för full tid gör hon målet som avgör till Lugis fördel.
Det krävs mod att ta ett avslut i det läget och det är så himla kul när det är en doldis och inte någon av de stora stjärnorna som gör det. Det blir en extra krydda till något som redan är otroligt välsmakande.
Få saker är näligen så spännande som en handbollsmatch som är jämn ända in i slutet. Få saker får en att må så bra som när det är laget man själv håller på som går segrande ur striden.
Jag var på matchen för Sydsvenskans räkning, men när Hanna satte det avgörande målet var det så klart helt omöjligt att spela cool, objektiv journalist. Jag jublade lika mycket som alla andra i idrottshallen. Reflexmässigt. Tror inte jag hade kunnat göra nåt för att förhindra det. Och varför skulle jag förresten. Det ögonblicket innehöll allt det som gör att jag älskar det här med idrott så mycket.
Matchen slutade vid halv fyra-tiden, men jag är fortfarande helt uppe i varv. Hjärtat slår hårt, jag äter fort, pratar fort, allt jag gör går snabbt. Jag är hög på handboll.
Martas show
Brasilien-USA 4-0.
Utklassningsiffror.
Visst hade Brasilien flyt, självmålet, den helt vansinniga utvisningen, men det gick ändå inte att ta miste på vilket lag som var bäst eller för den delen vilken spelare som var det... Martas sista mål var bara sååå grymt.
Mina känslor för Brasilien i final är dubbla. Det är alltid kul när en jätte som USA falleroch visst är det underhållande att se "brassorna" spela. Samtidigt har jag väldigt svårt för attityden som många av spelarna i laget visar upp.
Såg ni hur Christiane jublade när Shannon Boxx fick sitt andra gula kort? Sånt beteende får det att vända sig i magen på mig. Fy fan. Jag köper inte att man ska vinna till viket pris som helst.
Jag ska hålla på Tyskland i finalen. Känns nästan overkligt, men så är det.
Utvisningen förresten. Det räckte med en snabb blick på tv-bilderna för att se att den var helt absurd. Hade det inte varit en bra idé att låta domaren ta del av dessa också. Direkt, under matchen alltså. Det kanske inte är praktiskt möjligt, men när det gäller en utvisning i en VM-semifinal så får det bara inte bli så fel som det blev idag. Det får inte det.
Och varför är det bara kvinnliga domare? Det är väl viktigare att ha de bästa domarna, oavsett kön.
Tåget är framme!
IFK NORRKÖPING ÄR TILLBAKA I ALLSVENSKAN!
IFK NORRKÖPING ÄR TILLBAKA I ALLSVENSKAN!
IFK NORRKÖPING ÄR TILLBAKA I ALLSVENSKAN!
Det har varit fem tunga och långa år, men nu är vi tillbaka där vi hör hemma! Tack Degerfors!
Nu ska jag hålla tummarna för att Trelleborg lyckas hålla sig kvar och att Bunkeflo går upp. Ju fler skånska lag i högsta serien desto fler chanser att åka och titta på IFK nästa säsong.
*****************
Allsvenskan igår. Det snackades om århundradets derby mellan Djurgården och AIK, men som vanligt när förväntningarna är så höga blev det bara pannkaka av alltihop. Jag kan inte låta bli att fascineras över alla oavgjorda resultat i matcher där nåt av lagen verkligen har en chans att göra ett litet ryck i toppen, som Djurgården igår.
Djurgårdens målvakt, Pa Dembo Touray är duktig, inget snack om saken. Han är dock också tv-räddningarnas okrönte kung. Han kan få de mest grundläggande ingripanden att se ut som superräddningar.
Vem som vinner Allsvenskan är fortfarande en helt öppen historia. Att MFF inte kommer vara inblandade i guldstriden står dock klart. Igår förlorade man mot Gefle. Igen.
Naturligtvis var det konstgräsets fel...
Det finns INGET lag i allsvenskan vars spelare och ledare gnäller så mycket över konstgräset som Malmö. Jag tycker inte heller konstgräs är optimalt och i den bästa av världar skulle fotboll alltid spelas på riktigt gräs. Men nu är det som det är och det bästa man kan göra är att gilla läget och anpassa sig. Bra lag måste kunna spela på alla underlag. Pinsamt, MFF.
******************
Elitserien i hockey började igår och mitt intresse för den kan väl bäst uttryckas så här:
GÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSP
SSK vann i alla fall. Det kan jag inte låta bli att hålla koll på.
United på gång?
United har inte gjort mer än ett mål i nån match hittills den här säsongen. Fram tills idag då man hängde in hela två stycken mot Chelsea. Gött!
Tyvärr så missade jag matchen. Befann mig istället i Idrottens hus i Helsinborg för att se OV Helsingborg-H43. Något jag i och för sig kommer få betalt för. Hur mycket återstår att se...
Pratade lite med H43:s målvakt Jesper Larsson efter matchen. Han var jättetrevlig. Och väldigt söt.
******************
Johan Wissman slog visst svenskt rekord på 200m idag. Starkt så här i säsongens elfte timme när man kan anta att formen är på nedåtgående.
******************
Norge-Tyskland och USA-Brasilien möts i VM:s semifinaler. Inga skrällar där direkt.
Här är den
Fin va?
Ny cykel
Jag bor i Lund. Lund är cykeltjuvarnas himmel. I veckan blev jag av med min fjärde cykel sen jag flyttade hit. Nu är det i och för sig några år sen jag senast blev av med en så det kanske "var dags" igen.
Hur som helst. De senaste dagarna har jag fått gå för att ta mig någonstans. Till jobbet. Till affären. Till cykelhandlaren... Mina ovana fötter har protesterat i form av skavsår. Idag har därför min fina och mycket saknade mountainbike fått sin ersättare. Jag är mycket nöjd med mitt köp. Skulle till och med vilja kalla det för ett fynd.
Imorgon ska jag ta en bild på min nya cykel så ni också får se hur fin den är.
Och förresten. Skulle ni få syn på en silvergrå mountainbike utan loggor och text, men rosa såna där "extrahandtag" så är det nog min.
Inget fiasko
De allra flesta kallar resultatet för ett fiasko. Ett uttryck som används nästan slentrianmässigt för att beskriva ett idrottsligt misslyckande. I mina ögon var det inget svenskt fiasko, jag vet inte ens om jag är beredd att kalla det för ett misslyckande.
Kanske är det helt enkelt så att både Nordkorea och USA är bättre lag än Sverige. Men sista matchen då, tänker nu ni som inte håller med mig. Visst, man gjorde en fantastiskt insats mot Nordkorea, men inget lag mäktar med såna urladdningar match efter match.
Man måste kunna vinna ändå, även när man inte presterar 110%. Som Tyskland gör. Som USA gör.
Sverige har inte tryggheten i laget eller kvaliten i passningsspelet för att kunna göra det. Mot Nigeria skulle det räckt ändå, absolut. Men med en vinst i ryggen kanske det å andra sidan varit svårt att prestera samma urladdning mot Nordkorea. Det får vi aldrig veta och är väl kanske inte lönt att spekulera i.
Thomas Dennerby har fått ta mycket skit. Lite, för mycket tycker jag nog och detta trots att jag ofta har svårt att förstå hans laguttagningar och spelssystem. Ser man till exempel till Sveriges bristande passningsspel så är det knappast Dennerbys fel. Han ansvarar bara för spelarna under några få dagar om året. Grundutbildningen är det naturligtvis klubbarna som måste stå för och de har uppenbarligen misslyckats med att utveckla spelarnas passningsskicklighet.
Kanske borde förbundet ha mer att säga till om när de gäller de enskilda klubbarnas träningsupplägg. Helt klart är i alla fall att man måste göra något åt antalet dagar som landslaget är samlade under året. Här ligger vi långt efter många andra länder.
Danmark förlorade mot Brasilien idag. Det innebär att Sverige och Danmark i ett dubbelmöte gör upp om Europas sista OS-plats. Jag tror den OS-platsen är väldigt viktigt för svensk damfotboll.
Sabina i A-landslaget
Lugis supertalang Sabina Jacobsen är uttagen i det svenska a-landslag som ska spela World Cup i Danmark i oktober!
Jag har aldrig tvivlat på att hennes kapacitet inte skulle räcka, men att hon redan nu får vara med de "stora" tjejerna är en liten överraskning. I alla fall för mig.
Men jag klagar inte, tvärtom, jag tycker det är jättekul att hon få chansen. Hon förtjänar den! Lycka till Sabina!
Jag kommer bli rik!
Greetings to you my friend,
I know this will come to you as a surprise because
you do not know me. I am Mr. Anthony B. Graham, I work in the
Central Bank of Nigeria (CBN), packaging and courier
department. I got your contact in my search for a
honest person and some one I could trust. Can I trust
you?
I want you to help me clear this package that is
already in Europe which I shipped through our Central Bank of Nigeria
(CBN) accredited courier agent but the contents of the
package is $26,000,000.00 all in $100.00 bills, but
the courier company does not know that it is money
that I have in the package
All I want you to do for me now is to give me your
mailing address, your private phone, and I
propose that at the end of the day, you will have 30%
and 70% will be for me . My identity must not be
revealed to anybody.
If this arrangement is ok by you, you can call or e-mail me.
For security reasons other modalities will be discussed as soon
as you get back to me.
Warm regards to your family,
Mr. Anthony B. Graham
Spotted in London today
Inget mirakel
Sverige svarade för sin överlägset bästa insats i VM i den helt avgörande matchen mot Nordkorea. Men det räckte inte och ett mästerskap handlar inte om att falla med flaggan i topp, det handlar om att ta sig vidare. Och i ärlighetens namn var det inte mot Nordkorea som Sveriges VM-öde beseglades. Det gjorde det redan i premiären mot Nigeria, i ett ögonblick av okoncentration då afrikanskorna tilläts kvittera den svenska ledningen.
Nu blir det till att packa väskorna och åka hem och gissningsvis känns det bittrare för vissa. Jag tänker på dem som med stor sannolikhet gjorde sitt sista VM. De fantastiska 77:orna till exempel. Victoria Svensson, Frida Östberg, Therese Sjögran och Hanna Marklund. Extra mycket lider jag med Therese Sjögran som jag tycker fått sitt internationella genombrott i den här turneringen.
Kanske var det också sista chansen för Hanna Ljungberg. Skadad idag igen och det är svårt att tro att Hannas sargade kropp ska palla för fotboll på högsta nivå i fyra år till.
För många av spelarna i laget var det här dock bara början. Anna Paulsson, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin har förhoppningsvis många mästerskap framför sig. Huruvida de mästerskapen också kommer sluta med tårar och tomma blickar återstår att se. Lotta Schelins spel idag skvallrade i alla fall om att vi har en framtida superstjärna på gång.
Imorgon fortsätter VM, som om det inte spelade någon som helst roll att Sverige åkt ur. Hur mycket jag kommer orka engagera mig vet jag inte. Det känns som om mästerskapet är över även för min del.
Snart dags...
Svårt är bara förnamnet. Jag vet inte hur Sverige ska kunna klara det.
Men, jag gillar i alla fall laguppställningen. Westberg och Fischer in. Segerström och Forsberg ut.
Livet leker för världens bästa Sanna
Ni får ursäkta mig, men fy fan vad jag hatar att se amerikanskor jubla i Solheim Cup-sammanhang. Inte blir det lättare av att den europeiska revanschen nog lär vänta på sig. USA:s framtid är redan i här i form av spelare som Gulbis, Creamer och Pressel. Jag vet inte riktigt vilka Europa ska kunna kontra med.
Helen Alfredsson, den europeiska kaptenen, grät. Tårar av besvikelse och trötthet trillade nedför kinderna när hon intervjuades av TV-sporten. Har jag sagt förut att jag tycker det är skönt med folk som visar känslor på det viset?
Att gråta när man är ledsen och skratta när man är glad är den naturligaste sak i världen. Fråga Sanna Kallur. Sanna grät efter fjärdeplatsen i VM, men nu skrattar hon igen. Så där med hela ansiktet som bara Sanna kan. Och det tror jag det. Idag satte hon nytt pers och sopade banan med resten av världseliten i den sista Golden League-tävlingen. Två ynka hundradelar fattades ned till Ludmila Engqvists svenska rekord. Nu är det väl inte längre nån som tvivlar på att Sanna kommer att slå det. Frågan är bara när.
Jag tror inte riktigt vi fattar hur stort det är att vi har en svensk tjej, lilla Sanna från Falun, som just nu totalt dominerar i en av friidrottens sprintgrenar. En tjej som dessutom fortfarande har båda fötterna på jorden och är sig själv i alla lägen. Lyser det igenom att jag gillar Kallur?
Om Sverige bara tar ett enda guld i OS i Peking nästa år så hoppas jag att det är Sanna som tar det. Jag är beredd att offra alla andra medaljer för det.
Att visa känslor
Det ser bra ut
Laget känns tyngre i år och framför allt tror jag man har en bättre bredd. Sanna Harris ankomst kommer nog avlasta Sabina Jacobsen en hel del och det kan bli viktigt. Sanna passar som handen i handsken i det här laget och gjorde en grym match idag. Liksom Sabina och Caroline Jönsson.
Även om Sanna Harris var det nyförvärv som glänste mest så tycker jag även de andra ser intressanta ut. Kantspelaren Sara Öhrström till exempel!
Men, Lugispelarna får ursäkta, bäst på plan idag var Sävehofs Isabelle Gulldén. Jisses vilken lirare! Bra skott, bra spelsinne, snygga framspelningar. Hon måste få chansen i a-landslaget snart!
***************************
Brasilien slog Kina med 4-0 idag. Spelaren bakom segern? Marta så klart!
Jag tror Brasilien har en bra chans att vinna VM tack vare henne.
***************************
Blir en spännande avslutning av Solheim Cup imorgon. Jag står dock fast vid att USA kommer att vinna. Linda Wessberg fick spela sin första match idag och gjorde det alldeles lysande. Mycket starkt av en debutant!
Inget FC Gothia
Det blir ingen sammanslagning av Göteborgsklubbarna Häcken, Gais och Örgryte. Motståndet från supportrarna var för massivt. En liten fråga bara. Var är alla de supportrarna på matcherna?
Mycket rött första dagen
Europa lyckades dock utjämna ett par av matcherna i slutet vilket gjorde att USA:s överläge bara blev en poäng efter första dagens spel.
Absoluta höjdpunkten var naturligtvis Laura Davies fantastiska par på 16:e. Utslaget gick långt åt h*****e ut i skogen, bollen verkade i det närmaste ospelbar där den låg i en slänt. Laura tvekade dock inte, hon drämde på med hela sina tyngd och lyckades på något vis få upp bollen i närheten av green. Den efterföljande chippen sänkte hon. Chockade amerikanskor misslyckades trots betydligt bättre utgångsläge med att göra par. Europa vann hålet och utjämnade matchen. Där har ni Solheim Cup i ett nötskal. Ångrar lite att jag bestämde mig för att inte åka dit.
**************************
Snart dags att bege sig till idrottshallen för att se Lugi-Sävehof.
Nu krävs ett mirakel
Jag får känslan av att vi inte riktigt hängt med i utvecklingen, att Sverige blivit fyra år sämre och de flesta andra lag fyra år bättre sedan förra VM. Kanske är det snarare det vi ska vara förbannade över.
Vad är det då som måste förbättras för att vi ska ta oss tillbaka till världstoppen? Ja, egentligen allt, men jag vill peka på några saker speciellt.
Det svenska passningsspelet är uselt. Sällan klarar man av att slå mer än ett par passningar i rad med rätt adress. Uppspelen går nio gånger av tio som långa höga otacksamma bollar direkt mot forwards istället för genom mittfältet. Tempot i passningarna är för lågt. Jag vet inte riktigt vad det beror på, bristande teknik absolut, men kanske handlar det i lika stor utsträckning om dåligt sjävförtroende. Det krävs mod att slå en passning på marken till en markerad spelare. Självförtroende och mod, inte direkt något som det svenska laget sprudlar av just nu.
Vidare behöver vi en målvakt som laget känner trygghet med. Det har vi i Caroline Jönsson, men inte i Hedvig Lindahl. Med facit i hand tror jag det varit bättre att låta Sofia Lundgren vakta målet i VM. Hedvig har inte spelat speciellt många matcher i år och det lyser igenom nu när det är skarpt läge. Hon agerar osäkert och tar ofta fel beslut. USAs första mål i dag var ett lysande exempel på det.
Uttagningen av Hedvig leder oss vidare till nästa stora problem. Coachningen. Jag har ofta svårt att förstå de val Thomas Dennerby gör. Dagens byte mellan Therese Sjögran och Nilla Fischer var för mig helt obegripligt. Inte så mycket att Fischer kom in, men varför, varför ta ut Sjögran?
Sen skulle jag någon gång vilja se Dennerby bli förbannad eller överhuvudtaget visa känslor! Jag vill att hans ögon ska blixtra av ilska och besvikelse efter en match som den mot Nigeria. Jag vill att man ska få intrycket av att nu minsann kommer spelarna få veta att de lever.
I mina ögon verkar Dennerby mest vara en mysgubbe som försöker få sina spelare att må bra genom låta dem klappa pandor och bada med delfiner. Det är jättebra egenskaper att ha som tränare, men det räcker inte. Inte på den här nivån. En förbundskapten måste kunna få sina spelare att tända till. Jag sätter ett stort frågetecken efter Dennerbys förmåga på den punkten.
Till sist till något som jag tjatat om många gånger tidigare. Vi behöver mer spelskickliga backar. Backlinjen sägs vara Sveriges starkaste lagdel. Jag vet inte riktigt. Det kanske det är, men det säger nog i så fall mer om klassen på våra mittfältare och anfallare. En modern försvarsspelare måste kunna mer än att glidtackla och rensa bollen långt upp på läktaren. En modern försvarsspelare måste ha bra teknik, kunna slå uppspel med precision och i större utsträckning våga delta i sitt lags offensiva spel. Anna Paulsson är väl det närmaste vi kommer en sån spelare i dag.
Nu krävs ett mirakel för att Sverige ska gå vidare. Inte ens en seger över Nordkorera i sista matchen är någon garanti för avancemang. Vi får rikta in oss på en tidig sorti för det svenska laget och som de spelat hittills så är det faktiskt inget konstigt eller uppseendeväckande med det.
Spionage
Presskonferensen
Tänkte jag skulle berätta lite om gårdagens presskonferens. Den var faktiskt precis så som jag hade föreställt mig.
Det var måååånga journalister och fotografer på plats. 99% var så klart män. Jag kände mig liten och bortkommen. Som tur var fanns vänligt LUGI-folk på plats så jag hade nån att prata med. Tack för det Lars-Erik och Emme!
Först skulle alla tränarna fotas. En och en och i grupp. Jag plockade fram min kamera, som jag i vanliga fall tycker är ganska stor, men som i det sällskapet bara var patetisk, och försökte se ut som om jag visste vad jag gjorde. Tror inte jag lyckades lura nån, men en bild blev i alla fall hyfsad.
När fotograferingen till slut var klar, det tog tid, började själva presskonferensen. Åke Unger agerade utfrågare och om jag inte imponerats av honom innan så gjorde jag det verkligen då. Herregud vilken koll killen hade! Helt sanslöst. Jag tror banne mig han hade kunnat räkna upp varenda spelares skostorlek om man bett honom! Få saker imponerar på mig som riktigt djup kunskap inom ett ämne. Inte för att jag tror att Åke bryr sig men han har numera en liten beundrare här i Lund.
Presskonferensen höll på i tre timmar och var emellanåt ganska underhållande, emellanåt lite långtråkig. Sista halvtimmen satt jag och var orolig för att jag skulle få parkeringsböter. Det fick jag inte.
Per Carlén, Magnus Wislander och Staffan Olsson är mycket större i verkligheten än vad de ser ut att vara på TV.
En liten text om spektaklet blev det också, även om jag hade problem att skriva den. Har ju inte gjort nåt liknande tidigare. Jag vet att jag kommer att få betalt för den, men är rätt osäker på om de tyckte den var bra. Hoppas på lite feedback...
Hur som helst. I helgen blir det åter till mer välkända domäner. Fotbollsmatcher vet jag hur jag ska skriva om.
****************************
Imorgon är det dags för Sverige i VM igen. Det ryktas att Dennerby ska lämna 4-3-3 och gå tillbaka till en klassisk 4-4-2 uppställning. Jag kan förstå tanken, men tycker samtidigt att det i den svenska truppen inte finns de naturliga yttermittfältare som krävs för ett sånt spelsystem. Snacka om att Frida Nordin saknas.
Jag vågar faktiskt inte ens spekulera i hur laget kommer se ut. Vi får se imorgon helt enkelt.
I mina ögon finns det inget som talar för Sverige ska vinna. Eller jo förresten, kanske en sak. USA har en lååååång svit av matcher utan förlust, den måste brytas någon gång.
*****************************
I helgen inleder mitt favoritlag sin säsong. Lugis handbollsdamer möter Sävehof hemma idrottshallen. Tuffast tänkbara motstånd direkt, men det kanske är lika bra. De har verkligen bara allt att vinna i den matchen.
*****************************
Göteborgslagen Häcken, Gais och Örgryte planerar att gå ihop och bilda en ny storklubb. Låter som en väldigt bra idé tycker jag.
Ingen bra start
Bara 1-1 mot Nigeria. Det var en match som vi skulle vunnit, en match vi behövde vinna. Jag tror det blir väldigt svårt att gå vidare nu. USA väntar på fredag och de kommer vara ruskigt revanschsugna efter att bara ha fått 2-2 mot Nordkorea idag. Lyckas Sverige ta poäng där är det en jätteöverraskning för mig.
Konstigt nog känner jag mig inte så besviken. Det säger väl en del om de förväntningar jag hade på det svenska laget.
Är också lite tveksam till om Thomas Dennerby får ut max av laget med den uppställningen han hade idag. Jag vill ha Sjögran centralt på mitten, hon är kreatören i Sverige och den som ska ha mest boll. Victoria Svensson hade den positionen idag och jag tycker inte hon övertygade. Visserligen gjorde hon mål, men hon slog också bort många väldigt enkla passningar.
*************
Sveriges bästa konståkerska Lina Johansson lägger skridskorna på hyllan. Hon är bara 19 år och det är alltid lika tråkigt när såna unga talanger väljer att sluta. Med det inte sagt att jag inte förstår henne. Idrott ska vara roligt, inte en börda.
*************
Imorgon ska jag på presskonferens på Casino Cosmopol. Kommer nog vara en del rätt välkända sportjournalister där. Gissa om jag kommer känna mig bortkommen.
Veckan som gått
Bloggen vill ha mig tillbaka. Den sa det på det där speciella viset som bara bloggar kan.
Dessutom har jag fått så många snälla kommentarer från personer som faktiskt verkar gilla det jag skriver. Det är den bästa egotripp man kan tänka sig. Tack så jättemycket!
Det har hänt en del under veckan som gått, både i min och sportens värld. Ska försöka sammanfatta.
I onsdags förra veckan var jag i Stockholm. Jag kände mig verkligen som kusinen från landet. Det var skönt att få komma hem till lilla lugna Lund igen.
I helgen gjorde jag mitt första icke fotbollsjobb för Sydsvenskan. Sportchefen frågade om jag hade lust att skriva om fälttävlan, alltså hästsport, och visst hade jag det. Jag kan väldigt lite om hästar, men ett reportage blev det och jag måste säga att jag ´nu besitter en nyvunnen respekt för fälttävlansryttarna. Åk och titta på en terrängritt nån gång så förstår ni vad jag menar.
Har bokat en resa till New York. Äntligen! 18:e oktober bär det av.
En av mina gamla fotbollstränare ringde och ville jag skulle börja spela i Hardeberga som han tränar nu. Lite smickrad blev jag så klart, men mitt hjärta tillhör fortfarande Södra Sandby. Tänk att jag skulle hinna bli trettio innan nån försökte värva mig.
Allingsås Tidning vill att jag ska gå på HEH:s (Herrelit handboll) presskonferens på Casino Cosmopol på onsdag. Om inte chefen säger blankt nej till att jag kan ta ledigt några timmar så tänker jag tacka ja till det jobbet.
Det var min vecka det. Ganska händelserik tycker jag. Nu till sporten.
Sanna fick sin revansch på Michelle Perry. Det tog henne bara drygt tolv sekunder att snuva Perry på en miljon dollar. Så jävla gött är allt jag har att säga!
Nytt världsrekord på 100 m. Asafa Powell sprang avstannande i mål på 9.74. Tillåt mig tvivla. Inte på Powell, utan på tidtagningen. Är det verkligen möjligt att slå ett redan bra världsrekord på det viset?
Norrköping är nära nu. Riktigt nära.
Sverige är också nära. 0-0 mot Danmark med mersmak. För en gång skull var jag inte besviken efter en landskamp. Zlatans förtjänst såklart. Han är som en trollkarl, man fattar inte hur han gör, men man vet att man älskar det. Vi kan väl inte missa nu?
Den där Terror-Torben verkar förresten vara en ganska slipad kille. I och för sig måste han väl sälja sin story dyrt för att kunna hantera de skadeståndkrav han har på sig...
Finnkampen. Jag gillar den. Fast det börjar bli jäkligt tråkigt med knappa förluster på herrsidan.
Dam-VM i fotboll började idag. Tyskland slog Argentina med 11-0. Det var väl inte direkt var damfotbollen behövde. Imorgon är det Sveriges tur att gå in i turneringen.
Vad har jag glömt?
Länge sen...
Det var länge sen sist nu. En hel vecka närmare bestämt.
Det har varit tomt, det har det verkligen. Vet inte hur jag kunde få för mig att något skulle bli bättre av att ge upp dig.
Nu har jag i alla fall kommit till insikt. Du är mitt vattenhål bloggen. Det är till dig som jag varm och trött kommer för att hämta nya krafter efter ännu en dag i den stekande solen.
Jag behöver dig, hoppas du vill ta mig tillbaka.
Din Anna
Sista inlägget?
Kanske är det här mitt sista inlägg här i bloggen. Inspirationen och energin för att skriva finns bara inte just nu.
Reiko Tosa - en solskenshistoria
Glömde ju bort dagens lilla solskenshistoria.
På VM:s sista dag fick äntligen japanerna sin efterlängtade medalj. Reiko Tosa tog brons i damernas maratonlopp. Hon låg länge med i täten, men ansiktet var plågat och hon började tappa. Medaljen kändes avlägsen. Den vilt hejande japanska publiken ville dock annat. De bar fram Reiko Tosa de sista kilometrarna. Hon sprang ikapp och förbi alla utom två och Japans första och enda medalj i mästerskapet var hemma.
Grattis Japan! Det var ni värda!
Vackert med löpning
Att kunna springa så måste vara det närmaste en människa kan komma att flyga.
Land of the free and the home of the brave
Nu är det slut
Det började så bra med ett guld direkt. Precis som vi vant oss vid. Men sen var det nåt som gick snett. Medaljchans på medaljchans slutade i försmädliga fjärdeplatser eller pinsamma genomklappningar.
Ingen tvekan om att vi svenskar blivit bortskämda med friidrottsframgångar de senaste åren. Så bortskämda att vi nästan förväntar oss att medaljerna bara ska trilla in. Så enkelt är det naturligtvis inte. Det är bara att konstatera att marginalerna inte var på vår sida den här gången.
Ändå har vi inte gjort något dåligt VM. Carolina Klüft, Sanna Kallur, Johans Wissman och Mustafa Mohamed kan alla åka hem med huvudet högt. Några till får godkänt för sina insatser.
Men som vanligt är det också en hel del som underpresterar när det verkligen gäller. Linus Thörnblad är väl det bästa exemplet den här gången. Fast jag ser faktiskt Linus lite som ett undantag. Allt som oftast är det de sämre svenskarna, långt ifrån världseliten, som misslyckas. Som Hanna-Mia Person i stavhopp, Jessica Samuelsson i sjukamp och Gabriel Wallin i spjut. De tävlar utan någon som helst press i ett VM som borde vara enormt inspirerande, men är ändå inte ens nära sina personliga rekord. Jag tycker det är dåligt, jag tycker vi skickar för många blåbär.
Det pratas ofta om att vara där för att se och lära och jag kan köpa det. I vissa fall. Hanna-Mia Persson är snart 30, hon har hoppat stav i nio år och har ett pers på 4.36. Hon ska knappast till ett VM för att se och lära, jag tycker faktiskt inte hon ska dit alls. Jag har inget personligen emot Hanna-Mia, jag tycker bara hon är ett bra exempel på något som är lite för vanligt när vi ska skicka svenskar till stora mästerskap.
Hur som helst, jag ser fram emot OS Peking och vad våra friidrottare kan åstadkomma där. Känns som att det kan bli ett riktigt roligt mästerskap. Som om många då är ett år bättre och väldigt få ett år sämre.