Nu är det slut
Jaha. Då var det slut. Friidrotts-VM. Och som vanligt infinner sig en känsla av tomhet. Det brukar bli så för mig när ett stort mästerskap är över. Det är så intensivt när det pågår, så mycket känslor och så plötsligt är allt bara slut. Vardagen tar vid som om ingenting hänt. Som om Sanna inte blivit bestulen på en medalj eller Klüft inte satt nytt europarekord i sjukamp.
Det började så bra med ett guld direkt. Precis som vi vant oss vid. Men sen var det nåt som gick snett. Medaljchans på medaljchans slutade i försmädliga fjärdeplatser eller pinsamma genomklappningar.
Ingen tvekan om att vi svenskar blivit bortskämda med friidrottsframgångar de senaste åren. Så bortskämda att vi nästan förväntar oss att medaljerna bara ska trilla in. Så enkelt är det naturligtvis inte. Det är bara att konstatera att marginalerna inte var på vår sida den här gången.
Ändå har vi inte gjort något dåligt VM. Carolina Klüft, Sanna Kallur, Johans Wissman och Mustafa Mohamed kan alla åka hem med huvudet högt. Några till får godkänt för sina insatser.
Men som vanligt är det också en hel del som underpresterar när det verkligen gäller. Linus Thörnblad är väl det bästa exemplet den här gången. Fast jag ser faktiskt Linus lite som ett undantag. Allt som oftast är det de sämre svenskarna, långt ifrån världseliten, som misslyckas. Som Hanna-Mia Person i stavhopp, Jessica Samuelsson i sjukamp och Gabriel Wallin i spjut. De tävlar utan någon som helst press i ett VM som borde vara enormt inspirerande, men är ändå inte ens nära sina personliga rekord. Jag tycker det är dåligt, jag tycker vi skickar för många blåbär.
Det pratas ofta om att vara där för att se och lära och jag kan köpa det. I vissa fall. Hanna-Mia Persson är snart 30, hon har hoppat stav i nio år och har ett pers på 4.36. Hon ska knappast till ett VM för att se och lära, jag tycker faktiskt inte hon ska dit alls. Jag har inget personligen emot Hanna-Mia, jag tycker bara hon är ett bra exempel på något som är lite för vanligt när vi ska skicka svenskar till stora mästerskap.
Hur som helst, jag ser fram emot OS Peking och vad våra friidrottare kan åstadkomma där. Känns som att det kan bli ett riktigt roligt mästerskap. Som om många då är ett år bättre och väldigt få ett år sämre.
Det började så bra med ett guld direkt. Precis som vi vant oss vid. Men sen var det nåt som gick snett. Medaljchans på medaljchans slutade i försmädliga fjärdeplatser eller pinsamma genomklappningar.
Ingen tvekan om att vi svenskar blivit bortskämda med friidrottsframgångar de senaste åren. Så bortskämda att vi nästan förväntar oss att medaljerna bara ska trilla in. Så enkelt är det naturligtvis inte. Det är bara att konstatera att marginalerna inte var på vår sida den här gången.
Ändå har vi inte gjort något dåligt VM. Carolina Klüft, Sanna Kallur, Johans Wissman och Mustafa Mohamed kan alla åka hem med huvudet högt. Några till får godkänt för sina insatser.
Men som vanligt är det också en hel del som underpresterar när det verkligen gäller. Linus Thörnblad är väl det bästa exemplet den här gången. Fast jag ser faktiskt Linus lite som ett undantag. Allt som oftast är det de sämre svenskarna, långt ifrån världseliten, som misslyckas. Som Hanna-Mia Person i stavhopp, Jessica Samuelsson i sjukamp och Gabriel Wallin i spjut. De tävlar utan någon som helst press i ett VM som borde vara enormt inspirerande, men är ändå inte ens nära sina personliga rekord. Jag tycker det är dåligt, jag tycker vi skickar för många blåbär.
Det pratas ofta om att vara där för att se och lära och jag kan köpa det. I vissa fall. Hanna-Mia Persson är snart 30, hon har hoppat stav i nio år och har ett pers på 4.36. Hon ska knappast till ett VM för att se och lära, jag tycker faktiskt inte hon ska dit alls. Jag har inget personligen emot Hanna-Mia, jag tycker bara hon är ett bra exempel på något som är lite för vanligt när vi ska skicka svenskar till stora mästerskap.
Hur som helst, jag ser fram emot OS Peking och vad våra friidrottare kan åstadkomma där. Känns som att det kan bli ett riktigt roligt mästerskap. Som om många då är ett år bättre och väldigt få ett år sämre.
Kommentarer
Trackback