En liten blogg om sport

Den kommande veckan blir tuff.

Förutom mitt vanliga jobb där andelen nya poster på "Att göra"-listan alltid är fler än de som kan strykas, ska jag göra frilansjobb för Alingås tidning och golf.se.

Dessutom ska jag besiktiga bilen. Sen ska den säljas, så att en ny kan inhandlas.

Sverige slog Rumänien med 2-0 i kvällens EM--kvalmatch i Västerås. Sverige gjorde vad som behövdes och inte mer än så.

Riktigt kul var det dock att debutanterna tog för sig så mycket. Kosovare Asllani, Louise Fors och Sara Lindén visade att framtiden i svensk damfotboll snart är redo att ta över.

Annars var Therese Sjögran bäst som vanligt. Gjorde själv 1-0, spelade fram till 2-0 och dominerade även i övrigt.

Nya numret av Sportmagasinet damp ned i brevinkastet för några dagar sedan. Vet ni vad man fick med på köpet?

Jo, en sån där liten fotbollsgubbe, såna som brukar finnas på disken i sportaffärerna.

Gissa vilken gubbe jag fick...

Petter Hanssson.

Fick alla det, eller hade jag bara en jäkla otur?

Fast han är i alla fall snyggare som liten plastgubbe än vad han är i verkligheten.

Jag hade verkligen sett fram emot premiären i den nya arenan, att få uppleva atmosfären och få en första hint om nyförvärvens kapacitet. Ganska snart kom jag dock på mig själv med att längta tillbaka. Tillbaka till de hårda träbänkarna i idrottshallen, tillbaka till tiden då Lugi var underdogs och spelade med fart och fläkt och vinröda hjärtan stora som meloner.

Visserligen kämpade Lugitjejerna sig till ett oavgjort resultat efter att ha legat under med tre mål med en och en halv minut kvar att spela, men sett till hela matchen var det dåligt med både hjärta och fart i Lugis spel.

Tröjfärgen och Sabina Jacobsens insats var det enda som i dag påminde mig om det "gamla" Lugi. Det Lugi som jag lärt mig tycka så mycket om. Det Lugi som jag i ett inlägg här i bloggen hyllade och kallade för världens bästa lag.

Visst, det var premiär och att den spelades i nya arenan minskade kanske inte nervositeten. Men jag var ändå besviken på det lag jag såg i dag.

Jag saknade vinröda hjärtan som Mia Rademacher och Sanna Rolf. Mia var på plats, men på grund av korsbandsskadan befann hon sig på läktaren och inte på planen. Sanna har slutat och lämnat över kaptensbindeln till mittsexan Johanna Nilsson som inte spelade många minuter i dag, om ens några, minns inte riktigt.

Istället var det nyförvärvet Caroline Friberg som fick speltid på den positionen. Hon klarade sig helt ok, men jag hade gärna sett Johanna komma in och smälla på i försvaret.

Av nyförvärven var det annars 18-åringen Anna Roxå som gjorde bäst ifrån sig. I sin första elitseriematch spelade hon helt respektlöst och gjorde sex mål, bland annat kvitteringsmålet i slutsekunden. Anna fick pris som bästa spelare i hemmalaget. Helt ok, även om jag tyckte Sabina Jacobsen var bäst som vanligt. Sabbe gjorde elva mål, varav sju på straff. Jag vet inte hur många matcher jag sett Sabina spela nu, men det börjar bli riktigt många och jag tror att jag bara sett henne missa en enda straff. Stabilt. Nåt för killarna i herrlandslaget att lära av.

Nya högersexan Jonna Linnéll imponerade inte och det gjorde verkligen inte Fanny Lagerström heller. Den förre detta landslagsspelaren har visserligen haft en usel försäsong, man skulle nästan kunna säga att hon inte haft någon alls på grund av alla skador och sjukdomar, men jag hade ändå förväntat mig mer.

Näe, min första upplevelse i nya arenan blev inte vad jag hoppats på och inte bara sportsligt... Nu är det platsbiljetter som gäller och av någon anledning kan man inte sitta på samma sektion om den ena betalar studentpris och den andra fullt pris... Mycket märkligt, men det där är väl rutiner som man får ordning på så småningom.
 
Jag hade gärna sett att man fått sätta sig var som helst, men det funkar kanske inte nu när man börjat sälja årskort.

842 personer var på plats för premiärmatchen, en jättebra publiksiffra. Ändå var det ingen vidare stämning. Hälften så många i den mer intima idrottshallen brukade låta betydligt mer.

Jag hoppas dock att publiken väljer att komma tillbaka till nästa hemmamatch. Jag vill att de ska få se att Lugi kan så mycket mer än de visade i dag.

Jag är så trött på all oförtjänt skit som Kalmar FF får ta.

De leder allsvenskan och ikväll tog de en rätt hyfsad skalp när de slog Feyenord på bortaplan.

Go Kalmar, säger jag.