Inget fiasko
Fotbolls-VM i Kina är över för svensk del och naturligtvis svämmar nu tidningar och tv över med analyser om varför det gick som det gick.
De allra flesta kallar resultatet för ett fiasko. Ett uttryck som används nästan slentrianmässigt för att beskriva ett idrottsligt misslyckande. I mina ögon var det inget svenskt fiasko, jag vet inte ens om jag är beredd att kalla det för ett misslyckande.
Kanske är det helt enkelt så att både Nordkorea och USA är bättre lag än Sverige. Men sista matchen då, tänker nu ni som inte håller med mig. Visst, man gjorde en fantastiskt insats mot Nordkorea, men inget lag mäktar med såna urladdningar match efter match.
Man måste kunna vinna ändå, även när man inte presterar 110%. Som Tyskland gör. Som USA gör.
Sverige har inte tryggheten i laget eller kvaliten i passningsspelet för att kunna göra det. Mot Nigeria skulle det räckt ändå, absolut. Men med en vinst i ryggen kanske det å andra sidan varit svårt att prestera samma urladdning mot Nordkorea. Det får vi aldrig veta och är väl kanske inte lönt att spekulera i.
Thomas Dennerby har fått ta mycket skit. Lite, för mycket tycker jag nog och detta trots att jag ofta har svårt att förstå hans laguttagningar och spelssystem. Ser man till exempel till Sveriges bristande passningsspel så är det knappast Dennerbys fel. Han ansvarar bara för spelarna under några få dagar om året. Grundutbildningen är det naturligtvis klubbarna som måste stå för och de har uppenbarligen misslyckats med att utveckla spelarnas passningsskicklighet.
Kanske borde förbundet ha mer att säga till om när de gäller de enskilda klubbarnas träningsupplägg. Helt klart är i alla fall att man måste göra något åt antalet dagar som landslaget är samlade under året. Här ligger vi långt efter många andra länder.
Danmark förlorade mot Brasilien idag. Det innebär att Sverige och Danmark i ett dubbelmöte gör upp om Europas sista OS-plats. Jag tror den OS-platsen är väldigt viktigt för svensk damfotboll.
De allra flesta kallar resultatet för ett fiasko. Ett uttryck som används nästan slentrianmässigt för att beskriva ett idrottsligt misslyckande. I mina ögon var det inget svenskt fiasko, jag vet inte ens om jag är beredd att kalla det för ett misslyckande.
Kanske är det helt enkelt så att både Nordkorea och USA är bättre lag än Sverige. Men sista matchen då, tänker nu ni som inte håller med mig. Visst, man gjorde en fantastiskt insats mot Nordkorea, men inget lag mäktar med såna urladdningar match efter match.
Man måste kunna vinna ändå, även när man inte presterar 110%. Som Tyskland gör. Som USA gör.
Sverige har inte tryggheten i laget eller kvaliten i passningsspelet för att kunna göra det. Mot Nigeria skulle det räckt ändå, absolut. Men med en vinst i ryggen kanske det å andra sidan varit svårt att prestera samma urladdning mot Nordkorea. Det får vi aldrig veta och är väl kanske inte lönt att spekulera i.
Thomas Dennerby har fått ta mycket skit. Lite, för mycket tycker jag nog och detta trots att jag ofta har svårt att förstå hans laguttagningar och spelssystem. Ser man till exempel till Sveriges bristande passningsspel så är det knappast Dennerbys fel. Han ansvarar bara för spelarna under några få dagar om året. Grundutbildningen är det naturligtvis klubbarna som måste stå för och de har uppenbarligen misslyckats med att utveckla spelarnas passningsskicklighet.
Kanske borde förbundet ha mer att säga till om när de gäller de enskilda klubbarnas träningsupplägg. Helt klart är i alla fall att man måste göra något åt antalet dagar som landslaget är samlade under året. Här ligger vi långt efter många andra länder.
Danmark förlorade mot Brasilien idag. Det innebär att Sverige och Danmark i ett dubbelmöte gör upp om Europas sista OS-plats. Jag tror den OS-platsen är väldigt viktigt för svensk damfotboll.
Kommentarer
Trackback