En liten blogg om sport

Jag tänker inte linda in det. Sverige spelade dåligt mot USA och förlorade välförtjänt. Fast kanske ska vi inte vara alltför besvikna eller förbannade över det. Kanske är det helt enkelt så att svensk damfotboll inte är bättre än så här.

Jag får känslan av att vi inte riktigt hängt med i utvecklingen, att Sverige blivit fyra år sämre och de flesta andra lag fyra år bättre sedan förra VM. Kanske är det snarare det vi ska vara förbannade över.

Vad är det då som måste förbättras för att vi ska ta oss tillbaka till världstoppen? Ja, egentligen allt, men jag vill peka på några saker speciellt.

Det svenska passningsspelet är uselt. Sällan klarar man av att slå mer än ett par passningar i rad med rätt adress. Uppspelen går nio gånger av tio som långa höga otacksamma bollar direkt mot forwards istället för genom mittfältet. Tempot i passningarna är för lågt. Jag vet inte riktigt vad det beror på, bristande teknik absolut, men kanske handlar det i lika stor utsträckning om dåligt sjävförtroende. Det krävs mod att slå en passning på marken till en markerad spelare. Självförtroende och mod, inte direkt något som det svenska laget sprudlar av just nu.

Vidare behöver vi en målvakt som laget känner trygghet med. Det har vi i Caroline Jönsson, men inte i Hedvig Lindahl. Med facit i hand tror jag det varit bättre att låta Sofia Lundgren vakta målet i VM. Hedvig har inte spelat speciellt många matcher i år och det lyser igenom nu när det är skarpt läge. Hon agerar osäkert och tar ofta fel beslut. USAs första mål i dag var ett lysande exempel på det.

Uttagningen av Hedvig leder oss vidare till nästa stora problem. Coachningen. Jag har ofta svårt att förstå de val Thomas Dennerby gör. Dagens byte mellan Therese Sjögran och Nilla Fischer var för mig helt obegripligt. Inte så mycket att Fischer kom in, men varför, varför ta ut Sjögran?

Sen skulle jag någon gång vilja se Dennerby bli förbannad eller överhuvudtaget visa känslor! Jag vill att hans ögon ska blixtra av ilska och besvikelse efter en match som den mot Nigeria. Jag vill att man ska få intrycket av att nu minsann kommer spelarna få veta att de lever.

I mina ögon verkar Dennerby mest vara en mysgubbe som försöker få sina spelare att må bra genom låta dem klappa pandor och bada med delfiner. Det är jättebra egenskaper att ha som tränare, men det räcker inte. Inte på den här nivån. En förbundskapten måste kunna få sina spelare att tända till. Jag sätter ett stort frågetecken efter Dennerbys förmåga på den punkten.

Till sist till något som jag tjatat om många gånger tidigare. Vi behöver mer spelskickliga backar. Backlinjen sägs vara Sveriges starkaste lagdel. Jag vet inte riktigt. Det kanske det är, men det säger nog i så fall mer om klassen på våra mittfältare och anfallare. En modern försvarsspelare måste kunna mer än att glidtackla och rensa bollen långt upp på läktaren. En modern försvarsspelare måste ha bra teknik, kunna slå uppspel med precision och i större utsträckning våga delta i sitt lags offensiva spel. Anna Paulsson är väl det närmaste vi kommer en sån spelare i dag.

Nu krävs ett mirakel för att Sverige ska gå vidare. Inte ens en seger över Nordkorera i sista matchen är någon garanti för avancemang. Vi får rikta in oss på en tidig sorti för det svenska laget och som de spelat hittills så är det faktiskt inget konstigt eller uppseendeväckande med det.