Ett bra slut på en märklig säsong
En av de mest märkliga allsvenska säsongerna någonsin är avslutad.
Konstigheterna började redan i första omgången när näst intill hånade Brommapojkarna skrällde och slog Djurgården. Sen fortsatte det i samma stil med att alla slog alla. "Den sätter sig snart", sa vi och trodde vi visste vad vi pratade om. "Den sätter sig snart" fortsatte vi att upprepa som ett mantra omgång efter omgång. Till sist insåg vi att det inte var lönt. Det enda man säkert kunde säga om allsvenskan 2007 var att ingenting var just säkert.
Inte förrän precis i slutet infann sig lite struktur i kaoset. Tre lag, Göteborg, Djurgåden och Kalmar ryckte i toppen och inför sista omgången hade de alla chansen att ta hem titeln.
Säsongen må ha varit av det lite mer udda slaget, men avslutningen blev verkligen bästa tänkbara. Jag är inget IFK-fan (i alla fall fall inte till det IFK), men kan det bli bättre än att de svenska mästarna fick säkra guldet genom en seger på hemmaplan inför över 40 000 åskådare? Jag tycker inte det.
Många verkade tro att Göteborg skulle darra och Djurgården gå förbi genom en storseger över Brommapojkarna. Det blev precis tvärtom. Änglarna var stensäkra och järnkaminerna vek ned sig. För dem slutade säsongen som den började, med en förlust mot BP.
Om rätt lag vann. Absolut. Göteborg är det lag som efter 26 omgångar tagit flest poäng. Det är knappast någon slump, även om det i och för sig spekulerats mycket i huruvida målet mot AIK verkligen var mål...
Kanske är HIF laget som bäst symboliserar allsvenskan 2007. Ingen ordning liksom. I sista omgången slog man Halmstad med 9-0. 9-0! Det säger en hel del om HIF, tyvärr också en hel del om Halmstad. Thomas Wernersson sa det bra i Sportspegeln, visst var det en betydelselös match, men var är yrkesstoltheten om man viker ned sig på det viset.
Många trodde på MFF. Men det gick som vanligt. En bra trupp, ett dåligt lag. Tabellen talar sitt tydliga språk. De enda Malmö hade efter sig var Gais, Gefle, Örebro, Trelleborg och Brommapojkarna. Roland Nilsson står inför en rejäl utmaning, det är det ingen tvekan om.
Nu ser jag fram emot nästa säsong. Då är Norrköping tillbaka. Det ska bli underbart att få ta med sig hjärtat på allsvensk fotboll igen. Forza Peking!
Konstigheterna började redan i första omgången när näst intill hånade Brommapojkarna skrällde och slog Djurgården. Sen fortsatte det i samma stil med att alla slog alla. "Den sätter sig snart", sa vi och trodde vi visste vad vi pratade om. "Den sätter sig snart" fortsatte vi att upprepa som ett mantra omgång efter omgång. Till sist insåg vi att det inte var lönt. Det enda man säkert kunde säga om allsvenskan 2007 var att ingenting var just säkert.
Inte förrän precis i slutet infann sig lite struktur i kaoset. Tre lag, Göteborg, Djurgåden och Kalmar ryckte i toppen och inför sista omgången hade de alla chansen att ta hem titeln.
Säsongen må ha varit av det lite mer udda slaget, men avslutningen blev verkligen bästa tänkbara. Jag är inget IFK-fan (i alla fall fall inte till det IFK), men kan det bli bättre än att de svenska mästarna fick säkra guldet genom en seger på hemmaplan inför över 40 000 åskådare? Jag tycker inte det.
Många verkade tro att Göteborg skulle darra och Djurgården gå förbi genom en storseger över Brommapojkarna. Det blev precis tvärtom. Änglarna var stensäkra och järnkaminerna vek ned sig. För dem slutade säsongen som den började, med en förlust mot BP.
Om rätt lag vann. Absolut. Göteborg är det lag som efter 26 omgångar tagit flest poäng. Det är knappast någon slump, även om det i och för sig spekulerats mycket i huruvida målet mot AIK verkligen var mål...
Kanske är HIF laget som bäst symboliserar allsvenskan 2007. Ingen ordning liksom. I sista omgången slog man Halmstad med 9-0. 9-0! Det säger en hel del om HIF, tyvärr också en hel del om Halmstad. Thomas Wernersson sa det bra i Sportspegeln, visst var det en betydelselös match, men var är yrkesstoltheten om man viker ned sig på det viset.
Många trodde på MFF. Men det gick som vanligt. En bra trupp, ett dåligt lag. Tabellen talar sitt tydliga språk. De enda Malmö hade efter sig var Gais, Gefle, Örebro, Trelleborg och Brommapojkarna. Roland Nilsson står inför en rejäl utmaning, det är det ingen tvekan om.
Nu ser jag fram emot nästa säsong. Då är Norrköping tillbaka. Det ska bli underbart att få ta med sig hjärtat på allsvensk fotboll igen. Forza Peking!
Kommentarer
Trackback