Dumma förhoppningar
Ibland önskar jag att det fanns en knapp någonstans på huvudet, förslagsvis på utsidan, blir liksom lättast så, som man kunde trycka på för att stänga ned hjärnans hoppcentrum. Inte hopp som i Stefan Holm eller Kajsa Bergqvist, utan hopp som i att hoppas på något.
Hur naiv en förhoppning än må vara så är den omöjlig att tygla. Den frodas på luft och vatten, springer rundor i hjärnans irrgångar, tar en vända till logikcentrum och drar ur sladden, allt med ett hånleende på läpparna.
Man hoppas mot bättre vetande och kan inte göra ett skit åt saken. Besvikelsen kommer som ett brev på posten.
Hur naiv en förhoppning än må vara så är den omöjlig att tygla. Den frodas på luft och vatten, springer rundor i hjärnans irrgångar, tar en vända till logikcentrum och drar ur sladden, allt med ett hånleende på läpparna.
Man hoppas mot bättre vetande och kan inte göra ett skit åt saken. Besvikelsen kommer som ett brev på posten.
Kommentarer
Trackback