Hur är det möjligt?!
Vet inte när jag såg fram så mycket mot en landskamp sist. Intresset kring matchen har varit enormt och jag drogs med i hysterin. Jag, den obotliga pessimisten, var till och med helt säker på att Sverige skulle vinna. Och så blev det så här....pannkaka av alltihop.
Jag är så arg, besviken och frustrerad att jag bara vill skrika. Eller gråta.
Sverige spelade bedrövligt. Det var pojklagsnivå på i princip allt man företog sig. Minst dåliga tycker jag Johan Elmander och Daniel Andersson var. Daniel Andersson. Daniel "sidleds" Andersson!! Det säger väl allt om Sverige idag. Erik Edman var nog sämst, han lyckades med konsttycket att inte få en enda ren träff på hela matchen. Imponerande på sitt sätt.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att det var många av spelarna som såg obekväma ut på planen. Zlatan verkade tyngd av de enorma förväntningar han hade på sig. Kim och Anders lider båda av konkurrenssituationen som gör att ingen av dem känner något riktigt förtroende. Ljungberg var osynlig. Backarna tävlade om att slå flest snedsparkar och glömde bort att prata med varann. Isak var ute och snurrade några gånger.
Var fanns tryggheten och självförtroendet?
Självförtroendet fanns nog förresten hos David Healy, King David. Han hade så mycket att det inte blev något över till nån annan. Två chanser, två mål. Svenskarna var varnade men kunde ändå inte stoppa honom.
Nåt positivt? Rätt svårt idag så klart. Skulle i så fall vara att så här dåliga kan vi inte gärna vara igen.
Undrar förresten om Zlatan fortfarande tycker det är roligt att vara tillbaka i landslaget...
Jag är så arg, besviken och frustrerad att jag bara vill skrika. Eller gråta.
Sverige spelade bedrövligt. Det var pojklagsnivå på i princip allt man företog sig. Minst dåliga tycker jag Johan Elmander och Daniel Andersson var. Daniel Andersson. Daniel "sidleds" Andersson!! Det säger väl allt om Sverige idag. Erik Edman var nog sämst, han lyckades med konsttycket att inte få en enda ren träff på hela matchen. Imponerande på sitt sätt.
Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att det var många av spelarna som såg obekväma ut på planen. Zlatan verkade tyngd av de enorma förväntningar han hade på sig. Kim och Anders lider båda av konkurrenssituationen som gör att ingen av dem känner något riktigt förtroende. Ljungberg var osynlig. Backarna tävlade om att slå flest snedsparkar och glömde bort att prata med varann. Isak var ute och snurrade några gånger.
Var fanns tryggheten och självförtroendet?
Självförtroendet fanns nog förresten hos David Healy, King David. Han hade så mycket att det inte blev något över till nån annan. Två chanser, två mål. Svenskarna var varnade men kunde ändå inte stoppa honom.
Nåt positivt? Rätt svårt idag så klart. Skulle i så fall vara att så här dåliga kan vi inte gärna vara igen.
Undrar förresten om Zlatan fortfarande tycker det är roligt att vara tillbaka i landslaget...
Kommentarer
Trackback