Åter till matchen
Känner att jag måste få återkomma till gårdagen.
Ni vet hur det kan vara inför en så kallad "stormatch". Varenda steg spelarna tar följs av media. Det diskuteras startelvor och skador på våra arbetsplatser. Sakta men säkert byggs spänningen upp. Och så, efter flera veckor av försnack är man så fullpumpad av förväntningar att det egentligen bara kan sluta på ett sätt. I besvikelse.
För visst är det så. Det är sällan de stora matcherna går till historien som de mest välspelade. Matchen på Old Trafford igår kväll var ett lysande undantag. Jag ville inte att den skulle ta slut.
Det var som en provkarta av fotbollens alla spelartyper vi bjöds på.
Trollgubben - Ronaldo
Den följsamma försvararen - Nesta
Eleganten - Kaka
Kreatören - Scholes
Strikern - Rooney
Kämpen - Fletcher
Veteranen -Maldini
Hjälpgumman - O'Shea
Min favorit? Visst är det underhållande att se Ronaldo "trolla", men måste jag välja kommer jag säga Scholes tio gånger av tio. Jag hade velat kunna spela fotboll som honom.
Kvällens match mellan Chelsea och Liverpool kommer knappast bli lika sprudlande. Det brukar bli målsnålt när dessa lag möts. I vanliga fall hade jag hållit på Liverpool, men som situationen är nu ser jag helst att Chelsea vinner. Vill inte de ska få fördelen gentemot United att bara kunna koncentrera sig på ligan.
Fast det tar emot. Som fan. Att hålla på Chelsea. Det är sista gången.