Seriepremiär från en annorlunda vinkel
Idag var det seriepremiär för mitt lag, Södra Sandby IF. För första gången på jag vet inte hur många år var jag inte ombytt för spel, utan satt vid sidan av planen som åskådare.
Om nån frågat mig vid den här tiden förra året hade jag sagt att jag aldrig skulle sluta spela fotboll, för hur skulle man kunna tröttna på nåt som är så roligt. Jag har dessutom alltid föreställt mig att det skulle vara hemskt att sitta vid sidan av den dagen man ändå tvingats lägga av.
Men idag satt jag där och det var inte alls som jag tänkt mig. Det var faktiskt helt ok. Det ryckte inte i benen som jag trodde det skulle göra och det där suget efter att själv få vara ute på planen och vara delaktig fanns inte där. Jag var en nöjd åskådare, som efter en jättebra första halvlek och en lite mindre bra andra, fick se mitt lag vinna seriepremiären med 2-0.
Om nån frågat mig vid den här tiden förra året hade jag sagt att jag aldrig skulle sluta spela fotboll, för hur skulle man kunna tröttna på nåt som är så roligt. Jag har dessutom alltid föreställt mig att det skulle vara hemskt att sitta vid sidan av den dagen man ändå tvingats lägga av.
Men idag satt jag där och det var inte alls som jag tänkt mig. Det var faktiskt helt ok. Det ryckte inte i benen som jag trodde det skulle göra och det där suget efter att själv få vara ute på planen och vara delaktig fanns inte där. Jag var en nöjd åskådare, som efter en jättebra första halvlek och en lite mindre bra andra, fick se mitt lag vinna seriepremiären med 2-0.
Kommentarer
Trackback