Tronskifte
Framtiden är här. Nu i veckan kom det väntade tronskiftet. Mexikanskan Lorena Ochoa tog över förstaplatsen på golfens rankinglista. En plats som Annika Sörenstam abonnerat på sedan listan instiftades för tre år sedan.
Med största sannolikhet lär Annika fortsätta att tappa placeringar. Diskbråcksskadan håller henne borta från golfbanorna ytterligare ett tag och när (eller om!) hon kommer tillbaka har hon deklarerat att det är de stora tävlingarna som gäller.
Jag tror att Annika gör ett seriöst försök att ta sig tillbaka. MEN om hon inte får med sig resultaten i någon av årets tre återstående majortävlingar tror jag knappast att det blir någon ny satsning till nästa år. Annika vill inte vara en i mängden och helt ärligt ser jag hellre att hon slutar än blir just det. Finns det verkligen mer att bevisa? Själv pratar hon fortfarande om en grand slam (vinna alla fyra majors under samma år), men inte ens när hon var som bäst kändes det som en realistisk målsättning.
Det som bekymrar mig lite är höstens Solheim Cup. Efter succén på Barsebäck 2003 tilldelades Sverige även årets tävling. Denna gång är spelplatsen Halmstad. Banan är fantastiskt fin och Halmstad kan säkert åstadkomma ett arrangemang i klass med det på Barsebäck. Men vad betyder det för publiksiffrorna om Sörenstam inte är med?
Det må vara en tävling mellan Europa och USA, men blod är tjockare än vatten och sjävklart vill vi se så många svenskor som möjligt i det Europeiska laget. 2005 avgjordes Solheim Cup på Crooked Stick Golf Club i Carmel Indiana. Då hade Sverige fyra spelare med i laget. Som mest har vi haft sex. Återstår att se hur många det blir i år.
Med största sannolikhet lär Annika fortsätta att tappa placeringar. Diskbråcksskadan håller henne borta från golfbanorna ytterligare ett tag och när (eller om!) hon kommer tillbaka har hon deklarerat att det är de stora tävlingarna som gäller.
Jag tror att Annika gör ett seriöst försök att ta sig tillbaka. MEN om hon inte får med sig resultaten i någon av årets tre återstående majortävlingar tror jag knappast att det blir någon ny satsning till nästa år. Annika vill inte vara en i mängden och helt ärligt ser jag hellre att hon slutar än blir just det. Finns det verkligen mer att bevisa? Själv pratar hon fortfarande om en grand slam (vinna alla fyra majors under samma år), men inte ens när hon var som bäst kändes det som en realistisk målsättning.
Det som bekymrar mig lite är höstens Solheim Cup. Efter succén på Barsebäck 2003 tilldelades Sverige även årets tävling. Denna gång är spelplatsen Halmstad. Banan är fantastiskt fin och Halmstad kan säkert åstadkomma ett arrangemang i klass med det på Barsebäck. Men vad betyder det för publiksiffrorna om Sörenstam inte är med?
Det må vara en tävling mellan Europa och USA, men blod är tjockare än vatten och sjävklart vill vi se så många svenskor som möjligt i det Europeiska laget. 2005 avgjordes Solheim Cup på Crooked Stick Golf Club i Carmel Indiana. Då hade Sverige fyra spelare med i laget. Som mest har vi haft sex. Återstår att se hur många det blir i år.
Kommentarer
Trackback