Sämst när det gäller
Jag har öst beröm över LDB FC Malmö i år. Tycker de har spelat en fantastiskt bra och underhållande fotboll hela säsongen. Idag kan jag inte hur gärna jag än vill hitta något positivt att säga. Jag är riktigt, riktigt besviken.
Guldtåget har gått nu.
Ombord: Umeå IK
Kvar på perrongen: LDB FC Malmö
Visserligen hade jag förväntat mig att UIK skulle vinna, men inte så här enkelt. Malmötjejerna såg ut som små vita lamm som sprang omkring i panik och aktade sig för att bli uppätna av de stora svarta vargarna. Det var tamt och det var viljelöst. Emellanåt nästan pinsamt stor skillnad mellan lagen.
Försvaret får ändå godkänt. Man kan inte begära av en 18-årig Malin Levenstad att hon ska orka hålla världens bästa i schack under en hel match. Så länge hon hade krafter gjorde hon det bra.
Offensiven var rent bedrövligt. Om man nu kan säga så om något som inte existerade. Sjögran och Fischer var bleka kopior av sig själva och Lundin måste höja sig rejält om hon ska få nån speltid i VM. Passningsspelet var taffligt och anfallen på tok för korta. Målchanserna kunde räknas på ett finger. Självklart kan man inte tappa spelare som Frida Nordin och Asta Helgadottir utan att det märks, men mer än så här tycker jag man kan begära.
Hur som helst. Alla vi som följt LDB FC Malmö den här säsongen vet att de inte är så här dåliga. Orsaken till dagens mediokra insats sitter nog snarare i huvudet än i ben och fötter. UIK:s mentala övertag är enormt.
Och så har ju Umeå Marta. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att möta ett lag med en sån spelare. Självklart var det hon som låg bakom båda målen. Hon är inte bara bäst, hon är helt överlägsen, i en klass för sig.
Men Marta må vara hur fantastisk som helst, jag gillar henne inte.
Lika bra som hennes teknik är, lika dålig är hennes attityd. Det är efterslängar hit och efterslängar dit och så fort hon får minsta lilla knuff beter hon sig som om hon blivit stämplad i ansiktet eller kapad rätt över knäna. Jag har oerhört svårt för såna spelare.
Nu tar damallsvenskan VM-paus och efter dagens match känns det ganska skönt.
Guldtåget har gått nu.
Ombord: Umeå IK
Kvar på perrongen: LDB FC Malmö
Visserligen hade jag förväntat mig att UIK skulle vinna, men inte så här enkelt. Malmötjejerna såg ut som små vita lamm som sprang omkring i panik och aktade sig för att bli uppätna av de stora svarta vargarna. Det var tamt och det var viljelöst. Emellanåt nästan pinsamt stor skillnad mellan lagen.
Försvaret får ändå godkänt. Man kan inte begära av en 18-årig Malin Levenstad att hon ska orka hålla världens bästa i schack under en hel match. Så länge hon hade krafter gjorde hon det bra.
Offensiven var rent bedrövligt. Om man nu kan säga så om något som inte existerade. Sjögran och Fischer var bleka kopior av sig själva och Lundin måste höja sig rejält om hon ska få nån speltid i VM. Passningsspelet var taffligt och anfallen på tok för korta. Målchanserna kunde räknas på ett finger. Självklart kan man inte tappa spelare som Frida Nordin och Asta Helgadottir utan att det märks, men mer än så här tycker jag man kan begära.
Hur som helst. Alla vi som följt LDB FC Malmö den här säsongen vet att de inte är så här dåliga. Orsaken till dagens mediokra insats sitter nog snarare i huvudet än i ben och fötter. UIK:s mentala övertag är enormt.
Och så har ju Umeå Marta. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att möta ett lag med en sån spelare. Självklart var det hon som låg bakom båda målen. Hon är inte bara bäst, hon är helt överlägsen, i en klass för sig.
Men Marta må vara hur fantastisk som helst, jag gillar henne inte.
Lika bra som hennes teknik är, lika dålig är hennes attityd. Det är efterslängar hit och efterslängar dit och så fort hon får minsta lilla knuff beter hon sig som om hon blivit stämplad i ansiktet eller kapad rätt över knäna. Jag har oerhört svårt för såna spelare.
Nu tar damallsvenskan VM-paus och efter dagens match känns det ganska skönt.
Kommentarer
Trackback