Kontrasternas dag
Det var en konstig dag igår. Kl 11 satt jag i Sandby kyrka för att ta farväl av Palle, vår gamla materialförvaltare, några timmar senare var jag tillbaka på jobbet och drack champagne för att fira en stor affär som gått i lås.
Begravningen var precis så jobbig som begravningar brukar vara. Av någon anledning var det liksom inte förrän där i kyrkan som jag riktigt fattade. Med kistan, blommorna, de sörjande människorna och ringande kyrkklockorna blev allt så definitivt. Då kom också tårarna.
Prästen pratade om Palles engagemang i SSIF. Hon sa att det enda laget han egentligen tyckte kunde spela fotboll var Sandbys damer.
Efter ceremonin åkte vi till Föreningsgården för att fika och prata Palle-minnen. Det fanns en hel del att ta av efter alla hans år i klubben.
Några nya minnen blir det dock inte.
Om det finns en himmel så är det där Palle är nu. Och en himmel vore väl inte en himmel utan fotboll.
Att köra tillbaka till jobbet för att fira efter en begavning kändes naturligtvis absurdt. Det går inte bara att trycka på en knapp och bara glömma det man precis varit med om.