En liten blogg om sport

Han var alltid där. På varenda träning. På varenda match. Han tvättade, packade och vek, han fyllde flaskor, kokade korv och fixade fika, han gick på linjen med flaggan och han muttrade surt när domaren hade "fel".

Stig "Palle" Palmér levde för Sandbys damlag i fotboll. Han var en eldsjäl i ordets sanna bemärkelse.

Under så lång tid tog vi honom för givet. Nu är han är borta. Palle kommer aldrig mer att koka korv i klubbstugan eller skälla på nån som inte vänt strumporna rätt.

Som vanligt var man för dålig på att visa sin uppskattning när man hade chansen. Jag hoppas han visste det ändå.

Han var inte alltid go att tas med gubben. När vi gav honom en tröja med texten "Världens bästa Palle" på ryggen, blev han besviken för att han inte fick sin vanliga whiskeyflaska. Lagets formkurva avspeglades i hans humör. Spelade vi dåligt fick vi minsann veta det, när vi vann var han glad som en speleman.

Han visste att jag gillade att ha långbyxor på uppvärmningen, att jag ville ha de svarta målvaktsstrumporna och inte de gula. Han visste att om ett par shorts var riktigt skitiga och besvärliga att få rena så var det antagligen mina.

Materialet var hans revir och han släppte inte in nån utan vidare, inte ens när åren gjorde sig påminda och orken tröt.

Som han slitit för vår skull. Nu får han vila.

Tack för allt Palle.