Drottning men inte diva
Anja är VM:s odiskutabla drottning. En drottning, men ingen diva. Sliten efter intensivt tävlande och med en lätt förkylning i kroppen hade väl ingen sagt nåt om Anja inte kommit till start i lagtävlingen. Nu gjorde hon det ändå och passade på att bli historisk samtidigt.
I och med dagens silver blev det fem medaljer på sex starter för Anja. Rekord så klart. Men som jag skrev i förra inlägget, superlativen i är slut.
En medalj i lagtävlingen värderas än så länge inte lika högt som en individuell medalj. Det kan jag väl förstå, men visst var silvret värt lite mer glädje än den som Markus Larsson visade upp efteråt. Den killen verkar lite för allvarlig för sitt eget bästa.
Gissar att Anna Ottosson var gladare. Det känns lite som att det här var hennes medalj. Både för att det var hennes sista start i ett mästerskap och för att hon var den som stod för den bästa prestationen i det svenska laget. Fyra och etta i sina heat. Det var flera snäpp bättre än i alla fall jag hade förväntat mig. Nu kan Anna dra sig tillbaka med ett OS-brons och ett VM-silver på meritlistan. Det är faktiskt inte så illa pinkat.
SVT har kostat på sig att spexa till det lite nu i slutet på VM. Pillans "Ola ritar"-analys av Stig Strands målgång i veterantävlingen var klockren. Man följde upp med att låta Anja agera reporter och intervjua Anna Ottosson inför lagtävlingens slalomdel. Skönt när det inte måste vara så himla allvarligt hela tiden och tänk så mycket lättare och roligare det är när stjärnorna har ett sånt avspänt förhållande till media.
Apropå det så funderar jag på om jag pallar skriva nåt inlägg om Zlatans fortsatta nej tack till landslaget. Antagligen kommer jag inte kunna låta bli.