Ett silver och en innerskida
En klassisk innerskida tog oss snabbt tillbaka till verkligheten igen.
Anja satsade allt i andra åket, körde ur, men verkade faktiskt inte speciellt besviken för det. Fattas bara.
Istället blev det en PH, inte Lena då, utan Maria, som såg till att det blev svenskt medaljglitter i storslalomen också. Maria tog ett sensationellt silver, grät så tårarna sprutade och var så där härligt spontan och omedietränad som bara en förstagångsmedaljör i VM kan vara.
Nu har vi fem medaljer. Tre guld, ett silver och ett brons. Vårt bästa VM någonsin och då återstår fortfarande slalomtävlingarna. Tydligen har vi heller aldrig haft tre olika medaljörer i samma mästerskap. Svensk utförsåkning är inte bara Anja Pärson. Det känns bra.
Visst måste man bara älska Björn Fagerlind och hans ständige bisittare Stig Strand. Vilket radarpar.
Stig Strand sitter förresten i termobyxor och underställströja inne i studion. Det måste verkligen vara kallt i Åre.
Det var verkligen roligt att se den glädje som Maria PH visade efter sitt lopp. Tårarna började ju komma redan då det stod klart att hon skulle bli 4-a.
Att hon skulle ta silver hade hon nog aldrig egenligen trott varit möjligt.
Detta borde ju vara en rejäl sporre för de andra åkarna som har sin chans kvar, Borsen, Byggmark m. fl.Den här tanken "kan hon/han så kan väl jag " borde väl infinna sig. Det finns dock ett stort hot mot detta, som skrives ÖVERLADDNING. Detta är något som de svenska ledarna bör ägna mycket stor kraft åt
"att bekämpa".
Lite oroväckande att Byggmark var sjuk !! när han körde storslalom. Märkligt att ledarna tillåter detta, då han är totalt chanslös i denna gren.
Jag tror det betyder mer när en sån som Maria PH tar medalj än när Anja gör det. För t ex Therese Borssén är det säkert mer realistiskt att tänka "kan Maria så kan väl jag" än "kan Anja så...". Så absolut, PH:s silver borde vara en enorm sporre för de svenskar som ska köra slalomen. Innan VM var det väl i slalomen som vi hade våra största förhoppningar om svenska framgångar.