En liten blogg om sport

Nu har brorsan och jag varit och lagt ut nätet. Jag rodde och brorsan skötte resten. Det var kanske inte den mest stabila rodd som skådats i viken, men va fasiken, det var faktiskt rätt länge sen sist. Tyckte ändå att jag gjorde en ganska snygg fickparkering när vi skulle lägga till vid bryggan igen. Antagligen bättre än jag någonsin gjort med bilen....

När vi behöver båt nu för tiden får vi låna grannarnas. När vi var små hade vi vår egen. Inget märkvärdigt, en liten enkel fritidsbåt med en 4,5 hästars Johnson-motor. Jag älskade att ligga framme i fören i min feta, oranga och extremt obekväma flytväst och se hur vattnet forsade fram längs båtens sidor.

Förresten, kanske det är dags för en liten varning. Ni som inte gillar nostaliska historier om barndom i sommarstugor bör nog hålla er borta från min blogg den här veckan. Om dessa historier däremot är er största fröjd i livet så kan jag lova er mycket nöje framöver. I alla fall fram till söndag, då åker jag tillbaka till nutiden i Lund.

Nu mer sommarstuga. Den största snackisen här är utan tvekan vädret. Det är dåligt. Brorsan säger att det känns som att man går och väntar på att sommaren ska börja igen och det är bara att hålla med honom.

Snackis nummer två är mördarsniglarna eller de spanska skogssniglarna som jag lärt mig att de egentligen heter. Gissar att de kallas för mördarsniglar för att de äter upp allt i sin väg, även varandra faktiskt. I år är tydligen ett mycket bra år för dessa bestialiska insekter. Man kan inte gå stigen ned till sjön utan att komma hem igen med snigelmos under skorna. Jag tycker det är rätt äckligt och försöker så gott jag kan skona mina nya adidas i blå mocka från detta. Pappa däremot, sätter ned sin fot på varenda snigel han ser och vrider till för att vara riktigt säker på att han förvandlat den till brunsvart mördarsnigelgegga. Najs.

Nu är det i och för sig inte så att mitt samvete är vitt som snö. Även jag har bidragit till snigelmassakern. Jag dränkte en stackare. I alla fall tror jag det. Jag såg en fet en på bryggan och petade till den. Den föll i vattnet med en ljudlig plums. Är rätt säker på att sniglar inte kan simma och att den feta därmed är stendöd nu.

Imorgon ska jag ta en bild på en snigel så ni får se hur de så monstren ser ut.

*****************************

Ifall ni tagit er ända hit tänkte jag nu skriva lite om sport. Det är ju trots allt det den här bloggen ska handla om.

Efter att sett ganska mycket Wimbledon de senaste dagarna så har jag lärt mig vad Hawkeye är. Tänkte därför dela med mig av denna nyvunna kunskap. Hawkeye är en kamera som kan visa exakt var på banan en boll slagit ned. Med hjälp av den här kameran kan man alltså hur lätt som helst se om en boll är ute eller inne.

Tre gånger per match får en spelare ta hjälp av kameran, det kallas att man "utmanar" (på engelska challenge) domarens beslut. Visar det sig att domaren haft fel spelas bollen om.

Nadal utnyttjade t ex detta på setbollen i första set i gårdagens final. Domaren dömde ut Nadals slag, men Nadal utmanade och fick rätt. Federer blev klart störd av detta då han trott att setet var hans. Nu tog han hem det till slut i alla fall, men det visar ändå på vilken betydelse Hawkeye-systemet har.

Varför utnyttjade då inte Björkman detta i matchen då han blev så arg? Så som jag fattat det fanns det ingen Hawkeye på den banan. Gissar att det är en hyfsat dyr pryl som man bara har på centrecourten och de största banorna.

Jaha, se där, om ni inte visste det innan så gör ni det nu.

**************************

Nu ska jag sova. Ska upp imorgon bitti och ta upp nätet.

Vi har förresten tippat på hur många fiskar som kommer att ha fastnat. Jag tror på 22, brorsan på 25. Är rädd att vi båda två kommer att bli besvikna.

Ny sommarstugerapport imorgon.