Ett lyckligt slut och ett vackert hål i plånboken
Kvart över sex igår morse ringde min mobil. Jag fumlade efter den och tryckte instinktivt på snooze-knappen. Att det var min vanliga ringsignal The worrying kind med The Ark och inte alarmet, den betydligt lugnare Älska mig med Ainbusk, slog mig naturligtvis inte. Vid den tiden på morgonen är allting oväsen.
När jag sedan vaknat på riktigt och kollade telefonen så förvånades jag över att det var min chef som ringt. En chef som sen jag släpat mig till jobbet visade sig vara helt försvunnen. Han missade möte på möte och var omöjlig att få tag på. Och även om min något bohemiska chef inte är ett under av ordning och reda så var detta inte likt honom. Naturligtvis förbannade jag morgontröttheten som gjort att jag missat när han ringde.
Jag vet inte hur era hjärnor funkar men min börjar med att tänka ut allt hemskt som kan ha hänt innan den försöker hitta mer logiska förklaringar. Tänker inte gå in på detaljer, men det var inga vackra syner jag såg framför mig.
Vi var alla ganska oroliga när Stefan äntligen dök upp och mysteriet kunde förklaras med några missade sms och ett besök på vårdcentralen med sjuka barn.
Så inget märkvärdigt alls egentligen, men den här lilla historien inger ändå förtröstan tycker jag. Folk bryr sig. De märker att du inte är där och oroar sig. Det känns tryggt på nåt vis.
**********************************
Jag beställde en ny dator igår. Den här gamla häcken jag har nu har gjort sitt. Nån som vill köpa den förresten? :)
Nu byter jag upp mig rejält. Eller vad sägs om denna?
Snygg, eller hur? Fast också lite ångestframkallande. Ni som har köpt nåt riktigt dyrt på nätet vet hur det är. Man sitter där med "Bekräfta köp"-knappen framför sig, väl medveten om vilket hål ett litet klick på den kommer orsaka i plånboken. Det har hänt förut att jag ångrat mig i just det läget, men inte den här gången. På något vis lyckades jag intala mig att detta var det enda rätta att göra. Idag känner jag mig en aning mer osäker, men i början på nästa vecka när jag sitter här och skriver i bloggen med min nya vackra Sony Vaio så kommer det inte finnas några tveksamheter längre. Det är jag säker på.
När jag sedan vaknat på riktigt och kollade telefonen så förvånades jag över att det var min chef som ringt. En chef som sen jag släpat mig till jobbet visade sig vara helt försvunnen. Han missade möte på möte och var omöjlig att få tag på. Och även om min något bohemiska chef inte är ett under av ordning och reda så var detta inte likt honom. Naturligtvis förbannade jag morgontröttheten som gjort att jag missat när han ringde.
Jag vet inte hur era hjärnor funkar men min börjar med att tänka ut allt hemskt som kan ha hänt innan den försöker hitta mer logiska förklaringar. Tänker inte gå in på detaljer, men det var inga vackra syner jag såg framför mig.
Vi var alla ganska oroliga när Stefan äntligen dök upp och mysteriet kunde förklaras med några missade sms och ett besök på vårdcentralen med sjuka barn.
Så inget märkvärdigt alls egentligen, men den här lilla historien inger ändå förtröstan tycker jag. Folk bryr sig. De märker att du inte är där och oroar sig. Det känns tryggt på nåt vis.
**********************************
Jag beställde en ny dator igår. Den här gamla häcken jag har nu har gjort sitt. Nån som vill köpa den förresten? :)
Nu byter jag upp mig rejält. Eller vad sägs om denna?
Snygg, eller hur? Fast också lite ångestframkallande. Ni som har köpt nåt riktigt dyrt på nätet vet hur det är. Man sitter där med "Bekräfta köp"-knappen framför sig, väl medveten om vilket hål ett litet klick på den kommer orsaka i plånboken. Det har hänt förut att jag ångrat mig i just det läget, men inte den här gången. På något vis lyckades jag intala mig att detta var det enda rätta att göra. Idag känner jag mig en aning mer osäker, men i början på nästa vecka när jag sitter här och skriver i bloggen med min nya vackra Sony Vaio så kommer det inte finnas några tveksamheter längre. Det är jag säker på.
Kommentarer
Trackback