En 350-kronorsmatch, fast ändå inte
Vi hade bestämt vi skulle gå och se matchen MFF-Hammarby på Malmö Stadion. Med vi menar jag förutom mig själv, min goda vän Emilia och hennes i sin tur goda vän Kristofer.
Emme och Kristofer hade redan biljetter, jag skulle fixa min på ticnet. Jag brukar ha ganska bra koll på vad jag gör när det gäller datorer och internet, men den här biljettbokningen gick inte riktigt som jag tänkt mig. Vi skulle ha ståplats, men jag råkade boka och betala för en sittplats. Kan väl inte vara några problem att lämna tillbaka den tänkte jag och bokade glatt även en ståplats-biljett.
Ringde sedan ticnet bara för att få höra att jag inte kunde ändra eller ta bort min bokning eftersom jag redan betalt. - Det får du lösa på Malmö Stadion, var svaret jag fick.
I biljettluckan på Malmö Stadion möttes jag av Tomten. Ja, i alla fall såg det ut som han. Han satt där och såg fryntlig ut i sitt stora vita skägg. Det här kommer att gå bra tänkte jag, det vet ju minsta unge att att Tomten är snäll. Men ack så jag misstog mig. MFF-tomten visade sig vara en brutal bluff, mer lik tomtens onda och bittra kusin, än tomten själv. Han ville absolut inte ta tillbaka min biljett utan tyckte istället att jag skulle vända mig till min bank. Till min bank? Hur bittertomten tänkte där jag fick aldrig nån klarhet i. Skulle jag knalla in på Sparbankens Finn kontor, vifta med min biljett och få mina pengar tillbaka? Mmmm, eller hur.
Sista chansen till att i alla fall få tillbaka lite pengar var naturligtvis att försöka sälja biljetten. Inte helt lätt skulle det visa sig då utbudet var betydligt större än efterfrågan. Nu får det f** vara en bra match tänkte jag på väg in på Stadion. Men så i sista stund, dyker det upp en kille som vill köpa. Han får en schysst sittplats för 100 kr, jag en stå för 350...
350 kronor som matchen inte ens var nära att vara värd. Den var ok, inte mer och av det spelet som MFF visade upp mot AIK fick vi inte se mycket. Tio minuter närmare bestämt. Sen hade MFF gjort 1-0 och då var man tydligen inte intresserad av fortsätta spela bra. Trist.
Desto roligare att se publiken på Malmö Stadion. Som Malmöborna älskar sitt lag! Luften runt klacken är tjock av djup, villkorslös kärlek. Man sjunger, hoppar och klappar i nittio minuter, till synes outtröttligt. Bara i några sekunder är det tyst, ögonblicket efter det att Hammarbys Eguren smekt in bollen i Sandqvists vänstra kryss och kvitterat till 1-1.
Malmöpubliken förtjänar en bättre fotbollsarena än Stadion. Kul att de äntligen ska få det.
Att åka bil med min vän Emme är förresten alltid ett äventyr, denna gång lite väl spännande för min smak. På väg in mot stan igen efter vår dust med Tomtens onda kusin stannar vi vid ett rödljus. Emme släpper på gasen, men bilen väljer att helt ignorera detta.
Emme (med lätt panik i rösten): Anna, gasen har fastnat!
Jag (också med lätt panik i rösten): Emme, stäng av bilen, stäng av bilen!
När Emme startar bilen igen, verkar den ha lugnat ned sig. Det känns dock sådär att sitta i Malmös rusningstrafik i en bil som tycks ha en egen vilja. Men, jag kom levande hem den här gången också. Tack för skjutsen Emme! :)
Dagens insikter:
Tro inte att alla tomtar är snälla.
Fotbollsmatcher där man inte bryr sig om vem som vinner är inte lika kul, men ganska skönt som omväxling.