En röd Manchester-mugg
Ikväll smäller det. Milan-Manchester United på San Siro. Dagen till ära drack jag morgonens frukostjuice ur min fina, röda United-mugg. Inbillar mig att det på något vis kan skicka ner lite positiva vibbar till Italien.
Men. Jag har sagt det hela tiden och håller fast vid det även nu. Det är ligan som är viktigast, att få peta ner Chelsea och Jose "The special one" Mourinho från tronen skulle betyda allt. Champions League är bara bonus.
Det innebär ju dock inte att jag inte kommer sitta där ikväll framför teven med svettiga handflator och rusande puls. Och skulle det hela liksom gårdagens match behöva avgöras på straffar så tvivlar jag på att mina nerver pallar trycket. "Bara bonus, bara bonus" får bli kvällens mantra.
Att Vidic och Ferdinand är tillbaka i laget så är klart underbara nyheter! Även om jag tvivlar på att Sir Alex vågar spela Vidic ikväll.
Scholes får inte dra på sig en varning, då är han borta från en eventuell final. Jag lär hålla andan varenda gång han går in i en närkamp.
***************************************
Var på Olympia igår och såg HIF-Elfsborg. En rätt dålig match där passningsspelet stundtals var på pojklagsnivå. Först i slutet ryckte HIF upp sig och skapade lite chanser. Saknaden av Henke var stor.
Anders Svensson fick pris som bästa spelare i bortalaget, men det måste ha varit i brist på andra alternativ. Svensson visade inte landslagsklass igår. Förstår också varför han inte är någon favorit hos motståndarlagens supportrar. Han ramlar lätt och gnäller mycket.
Dålig match eller inte. Det är ändå härligt att gå på fotboll. Allra bäst är minuterna innan avspark. Lagen presenteras, nån sjunger nationalsången. Av någon anledning blir jag alltid lite rörd. Kanske är det tanken på så många människor på samma ställe med bara en sak i huvudet. Jag vet inte. Härligt är det i alla fall.
Konstgräs i all ära, jag förstår att det på vissa platser är befogat. Men det kan aldrig någonsin mätas med riktigt gräs av den kvaliten som finns på Olympia just nu. Jag tror aldrig jag sett en sån fin fotbollsplan. Det är sånt som kan få en att bli sugen på att börja spela igen.
Ibland händer dock saker som gör att fotboll känns ganska oviktigt. Som igår. En åskådare blev akut sjuk och från vår plats på Norra stå kunde vi se hur man jobbade febrilt för att rädda mannens liv. Vet ännu inte hur historien slutade, varken på HIF:s hemsida eller på HD.se står något.
Men. Jag har sagt det hela tiden och håller fast vid det även nu. Det är ligan som är viktigast, att få peta ner Chelsea och Jose "The special one" Mourinho från tronen skulle betyda allt. Champions League är bara bonus.
Det innebär ju dock inte att jag inte kommer sitta där ikväll framför teven med svettiga handflator och rusande puls. Och skulle det hela liksom gårdagens match behöva avgöras på straffar så tvivlar jag på att mina nerver pallar trycket. "Bara bonus, bara bonus" får bli kvällens mantra.
Att Vidic och Ferdinand är tillbaka i laget så är klart underbara nyheter! Även om jag tvivlar på att Sir Alex vågar spela Vidic ikväll.
Scholes får inte dra på sig en varning, då är han borta från en eventuell final. Jag lär hålla andan varenda gång han går in i en närkamp.
***************************************
Var på Olympia igår och såg HIF-Elfsborg. En rätt dålig match där passningsspelet stundtals var på pojklagsnivå. Först i slutet ryckte HIF upp sig och skapade lite chanser. Saknaden av Henke var stor.
Anders Svensson fick pris som bästa spelare i bortalaget, men det måste ha varit i brist på andra alternativ. Svensson visade inte landslagsklass igår. Förstår också varför han inte är någon favorit hos motståndarlagens supportrar. Han ramlar lätt och gnäller mycket.
Dålig match eller inte. Det är ändå härligt att gå på fotboll. Allra bäst är minuterna innan avspark. Lagen presenteras, nån sjunger nationalsången. Av någon anledning blir jag alltid lite rörd. Kanske är det tanken på så många människor på samma ställe med bara en sak i huvudet. Jag vet inte. Härligt är det i alla fall.
Konstgräs i all ära, jag förstår att det på vissa platser är befogat. Men det kan aldrig någonsin mätas med riktigt gräs av den kvaliten som finns på Olympia just nu. Jag tror aldrig jag sett en sån fin fotbollsplan. Det är sånt som kan få en att bli sugen på att börja spela igen.
Ibland händer dock saker som gör att fotboll känns ganska oviktigt. Som igår. En åskådare blev akut sjuk och från vår plats på Norra stå kunde vi se hur man jobbade febrilt för att rädda mannens liv. Vet ännu inte hur historien slutade, varken på HIF:s hemsida eller på HD.se står något.
Kommentarer
Postat av: Liza
Oj, lät otäckt med mannen som blev sjuk. Är obehagligt när man ser sådant "live" så att säga.
På tal om live så håller jag med dig om att det är något visst med att se matcher live. Hade gjort vad som helst nästan för att vara på Anfield igår.... vilken stämning!! Helt sanslöst. Jag fick nästan rysningar hemma i soffan när man hörde publikkören stämma in i "You´ll never walk alone", det var maffigt. Helt underbart också med en arena där publiken sitter så pass nära, kändes som att de hade kunnat ta i spelarna vid inkasten.
Sen värmer det mitt målvaktshjärta att se straffsparksläggningen avgöras av två riktigt fina målvaktsräddningar och inte två skott utanför eller i målramen, oavsett vilket lag man håller på...
Trackback