Silence of the blog

Har precis kommit hem efter att ha tillbringat några sköna dagar i sommarstugan med mamma och pappa. Sommarstugan är belägen utanför Torshälla i ett område som heter Ängsholmen, inom familjen förkortat till "Ängis" och precis så idylliskt som namnet skvallrar om. På "Ängis" finns antagligen fler gamla hederliga och äckliga utedass per capita än någon annanstans i Sverige.

Jag har inga statistiska bevis för detta, men jag vågar påstå att det finns ett samband mellan många utedass och låg eller obefintlig tillgång till Internet.  På Ängis råder total internetskugga. Därav bloggtystnaden under de senaste dagarna.


Måste innan jag kommer till det som den här bloggen egentligen ska handla om, nämligen sport, bara för ett kort ögonblick återgå till utedassen. Ett utedass är ju i sin enklaste form egentligen bara ett litet hus, företrädesvis byggt i trä och ibland utsmyckat med ett litet hjärta på dörren, innehållandes en hink som man kan kissa och bajsa i. Ganska lite 2000-tal över det. Nu har dock även utedassen tagit klivet in i det nya årtusendet. Mamma och pappa och många andra sommarstugeägare på Ängsholmen har bytt ut sin hink mot en flashig sak som går under namnet Separett. Separett separerar kiss och bajs och är, och nu kommer det bästa av allt, helt luktfri! Tydligen är det just separationen som är hemligheten bakom detta. Pappa som hade läst instruktionsboken till Separetten noga sa att där stod att det är just när man blandar kiss och bajs som den äckliga lukten uppstår. En aning tvivlande kommenterade jag att min erfarenhet var att bajs minsann kunde lukta ganska illa på egen hand.

- Det finns en inbyggd fläkt också, sa mamma och så var den diskussionen avslutad.


Ok, nu börjar jag snart känna mig som
Malin Wollin, dags att byta ämne alltså.

Besök i sommarstugan brukar alltid innebära en hel del golf. Så även denna gång. Vi spelade på Strand och Sundbyvik. Två mysiga pay-and-play-banor helt befriade från snobbigheten som finns på många klubbar här nere i Skåne. Spelet i sig lämnade inte helt oväntat en del övrigt att önska, men det var ändå roligt och motivationen till att spela och träna mer är definitivt tillbaka.

************************************

Under bloggtystnaden har det hänt en hel del i den stora världen utanför Ängshomen  som är värt att kommentera. Mest riktiga tråkiga saker faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback