Vid lång vägs ände
Skit också. Chelsea vann FA-cupfinalen mot United med 1-0 efter förlängning. För målet stod en viss Didier Drogba.
Att det inte blev nån FA-cuptitel är väl inte hela världen, jag fortsätter med en dåres envishet att påstå att ligan var det viktiga i år. Det som dock svider lite är det är Chelsea vi förlorar mot. Hade varit skönt att på något vis få göra deras misslyckande totalt genom att snuva dem även på den här titeln.
Nä, jag unnar inte det laget någonting.
För mitt älskade United är nu säsongen över och en välförtjänt och välbehövlig vila väntar spelarna. De har levt under en enorm press de senaste månaderna då i princip varje match spelats med kniven på strupen. I ligan, i cupen och i Champions League.
In i det längsta var man med och kämpade om tre titlar. Till slut blev det en. Jag ser det inte som ett misslyckande och det tror jag inte heller laget gör. Ferguson och hans spelare har presterat mer och bättre än vad de flesta förstå-sig-påare trodde de skulle mäkta med. Killar som Rooney och Ronaldo har fått vinna sin första ligatitel och när de tittar tillbaka på den här säsongen är det det den kommer att komma ihåg, inte titlarna de missade.
Varför har då United varit så starka i år?
"Gubbarna" som många trodde var slut, Giggs och Scholes, visade att de fortfarande håller. Båda kom t ex med i Årets lag och Giggs är nu den ende spelare som kan stoltsera med nio ligatitlar.
Ronaldo. Han har varit i en sanslös form nästan hela säsongen och har avgjort många matcher på egen hand. Har ännu inte riktigt jämnheten som krävs av en spelare som kan kallas världens bästa, men han är på god väg.
Coachen. Ferguson har förmågan att ingjuta mod och självförtroende i sina spelare, även under tunga perioder. Såna som United haft i år med sina många skador.
Lagkänslan. Även stjärnor som Ronaldo tar långa löpningar hem för att hjälpa till i försvarsarbetet. Några divor existerar inte.
Så länge jag kan minnas har jag hållit på Manchester United, men kanske är det först i år som jag verkligen gjort laget till mitt på riktigt. Jag har sett nästan varenda match, lärt känna spelarnas styrkor och svagheter och kan sångerna som sjungs av fansen på Stretford End. Jag är en röd djävul i hjärtat.
Nu blir det spännande att se vilka som kommer och vilka som går. Längtar redan till nästa säsong.
Att det inte blev nån FA-cuptitel är väl inte hela världen, jag fortsätter med en dåres envishet att påstå att ligan var det viktiga i år. Det som dock svider lite är det är Chelsea vi förlorar mot. Hade varit skönt att på något vis få göra deras misslyckande totalt genom att snuva dem även på den här titeln.
Nä, jag unnar inte det laget någonting.
För mitt älskade United är nu säsongen över och en välförtjänt och välbehövlig vila väntar spelarna. De har levt under en enorm press de senaste månaderna då i princip varje match spelats med kniven på strupen. I ligan, i cupen och i Champions League.
In i det längsta var man med och kämpade om tre titlar. Till slut blev det en. Jag ser det inte som ett misslyckande och det tror jag inte heller laget gör. Ferguson och hans spelare har presterat mer och bättre än vad de flesta förstå-sig-påare trodde de skulle mäkta med. Killar som Rooney och Ronaldo har fått vinna sin första ligatitel och när de tittar tillbaka på den här säsongen är det det den kommer att komma ihåg, inte titlarna de missade.
Varför har då United varit så starka i år?
"Gubbarna" som många trodde var slut, Giggs och Scholes, visade att de fortfarande håller. Båda kom t ex med i Årets lag och Giggs är nu den ende spelare som kan stoltsera med nio ligatitlar.
Ronaldo. Han har varit i en sanslös form nästan hela säsongen och har avgjort många matcher på egen hand. Har ännu inte riktigt jämnheten som krävs av en spelare som kan kallas världens bästa, men han är på god väg.
Coachen. Ferguson har förmågan att ingjuta mod och självförtroende i sina spelare, även under tunga perioder. Såna som United haft i år med sina många skador.
Lagkänslan. Även stjärnor som Ronaldo tar långa löpningar hem för att hjälpa till i försvarsarbetet. Några divor existerar inte.
Så länge jag kan minnas har jag hållit på Manchester United, men kanske är det först i år som jag verkligen gjort laget till mitt på riktigt. Jag har sett nästan varenda match, lärt känna spelarnas styrkor och svagheter och kan sångerna som sjungs av fansen på Stretford End. Jag är en röd djävul i hjärtat.
Nu blir det spännande att se vilka som kommer och vilka som går. Längtar redan till nästa säsong.
Kommentarer
Trackback