Det här med att hitta rätt...
Som jag skrev i förra inlägget så finns det inte så mycket av varken tid eller kraft kvar till bloggen just nu. Det här med att köra till Göteborg två gånger i veckan kommer att bli jobbigt.
Förhoppningsvis kommer dock de framtida turerna inte att bli som den allra första, den jag gjorde i måndags. Jag hade studerat kartan noggrannt, noggrannt. Trodde jag. Verkligheten såg dock inte ut som på Eniro och jag körde fel. Rejält.
Istället för att ta mig till skolan på de lite mindre och inte så hårt trafikerade vägar som jag tänkt mig så hamnade jag mitt i centrala Göteborg. Jag var helt lost och efter att ha suttit fast i en bilkö i en dryg timme så började tiden rinna ut. Jag ringde Poppiusläraren för att meddela att jag var vilse och antagligen skulle bli sen till lektionen. Bra start....
Det löste sig dock. Med hjälp av en knapphändig vägbeskrivning från Carl (vår redigeringslärare) lyckades jag hitta rätt. Med nån minuts marginal var jag på plats och trots att hjärtat bankade och händerna skakade när jag satte mig i bänken så var jag också ganska stolt. Göteborg är med sina spårvagnar en erkänt svårkörd stad och paniken var nära flera gånger. Detta i kombination med mitt obefintliga lokalsinne och rusningstrafiken och ni förstår att förutsättningarna inte var de bästa.
Körde lite fel på vägen hem också. Att jag hamnade rätt handlade mer om tur än skicklighet. I onsdags hade jag lånat en GPS, som om det nu skulle hjälpa...GPS:en ville inte alls samma väg som jag. När den sa höger svängde jag vänster. Till sist gav den dock med sig och gick på min linje.
Ok, nog om mina utflykter.
Idag meddelade Pim-Pim Johansson att han lägger av med tennisen. Skadorna sätter stopp. En frisk Pim-Pim hade kunnat åstadkomma mycket på tennisbanan, det är jag övertygad om. Nu är det svenska tennismörkret i det närmaste totalt.
Pim-pim är ju förresten inte direkt ensam om att ha lagt idrottskarriären på hyllan så här i inledningen av 2008. Först var det Kajsa Bergqvist och Hanna Marklund och sen Patrik Kristiansson, f'låt Klüft.
Vem blir det här näst? Peter Forsberg? Annika Sörenstam?
Förhoppningsvis kommer dock de framtida turerna inte att bli som den allra första, den jag gjorde i måndags. Jag hade studerat kartan noggrannt, noggrannt. Trodde jag. Verkligheten såg dock inte ut som på Eniro och jag körde fel. Rejält.
Istället för att ta mig till skolan på de lite mindre och inte så hårt trafikerade vägar som jag tänkt mig så hamnade jag mitt i centrala Göteborg. Jag var helt lost och efter att ha suttit fast i en bilkö i en dryg timme så började tiden rinna ut. Jag ringde Poppiusläraren för att meddela att jag var vilse och antagligen skulle bli sen till lektionen. Bra start....
Det löste sig dock. Med hjälp av en knapphändig vägbeskrivning från Carl (vår redigeringslärare) lyckades jag hitta rätt. Med nån minuts marginal var jag på plats och trots att hjärtat bankade och händerna skakade när jag satte mig i bänken så var jag också ganska stolt. Göteborg är med sina spårvagnar en erkänt svårkörd stad och paniken var nära flera gånger. Detta i kombination med mitt obefintliga lokalsinne och rusningstrafiken och ni förstår att förutsättningarna inte var de bästa.
Körde lite fel på vägen hem också. Att jag hamnade rätt handlade mer om tur än skicklighet. I onsdags hade jag lånat en GPS, som om det nu skulle hjälpa...GPS:en ville inte alls samma väg som jag. När den sa höger svängde jag vänster. Till sist gav den dock med sig och gick på min linje.
Ok, nog om mina utflykter.
Idag meddelade Pim-Pim Johansson att han lägger av med tennisen. Skadorna sätter stopp. En frisk Pim-Pim hade kunnat åstadkomma mycket på tennisbanan, det är jag övertygad om. Nu är det svenska tennismörkret i det närmaste totalt.
Pim-pim är ju förresten inte direkt ensam om att ha lagt idrottskarriären på hyllan så här i inledningen av 2008. Först var det Kajsa Bergqvist och Hanna Marklund och sen Patrik Kristiansson, f'låt Klüft.
Vem blir det här näst? Peter Forsberg? Annika Sörenstam?
Kommentarer
Trackback