Wow, världsrekord!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om Sanna Kallur, bara att jag måste skriva nånting.
Vilken fantastiskt prestation hon stod för idag och vilken fantastiskt go person hon är. Jag är så glad för att Sanna är just Sanna. En människa av kött och blod som du och jag, som skrattar när hon är glad, gråter när hon är ledsen och som står tryggt med båda fötterna i den svenska myllan.
För mig är idrott synonymt med känslor och därför blir jag både arg och ledsen när jag ser någon vinna och sen inte med en min avslöja vad han eller hon verkligen känner. Jag är så glad att Sanna inte är sån. Med Sanna är det aldrig några tveksamheter. Det är omöjligt att ta miste på vad hon känner och därför älskar vi henne.
Det ska bli sååå spännande att se vad som händer när det är dags för friidrottarna att flytta utomhus.
*****************************
United förlorade mot City idag. Förbannade skit. Jag tog fel på starttiden och missade matchen helt och hållet. Med facit i hand var det väl lika bra. Seger för Arsenal imorgon och ligaguldet känns väldigt långt borta...
*****************************
De svenska skidskyttarna gör verkligen ingen glad. I och för sig är jag inte så förvånad, jag har inte haft speciellt höga förväntningar. Det som stör mig mer än resultaten är dock den attityd de visar upp. Varken Anna Carin Olofsson eller Björn Ferry verkar speciellt missnöjda med det de presterat hittills.
ACO är lika glad som alltid, vinkar till kameran efter målgång även när hon kommer in som 23:a och berättar utan att verka speciellt bekymrad att skyttet var dåligt och att skidåkningen inog nte riktigt stämde den heller. Naturligtvis har hon i och med graviditeten fått andra perspektiv på livet och idrotten och säkerligen omvärderat vad som verkligen betyder något. Men faktum är att det här inte är något nytt beteende för Anna Carin och jag kan inte hjälpa att det provocerar mig. Som fan.
Kommer ni ihåg Kajsa Bergqvists sorgsna ögon efter VM-finalen ifjol? Minns ni Anja Pärsons brutna stav efter att hon blivit trea i kombinationen i OS i Turin? Ni har väl inte glömt Tessans tårar efter silvret i Sydney?
Jag vet att Anna Carin Olofsson vunnit ett OS-guld, men i min bok kommer hennes namn aldrig att få stå på samma sida som de ovan nämnda.
Vilken fantastiskt prestation hon stod för idag och vilken fantastiskt go person hon är. Jag är så glad för att Sanna är just Sanna. En människa av kött och blod som du och jag, som skrattar när hon är glad, gråter när hon är ledsen och som står tryggt med båda fötterna i den svenska myllan.
För mig är idrott synonymt med känslor och därför blir jag både arg och ledsen när jag ser någon vinna och sen inte med en min avslöja vad han eller hon verkligen känner. Jag är så glad att Sanna inte är sån. Med Sanna är det aldrig några tveksamheter. Det är omöjligt att ta miste på vad hon känner och därför älskar vi henne.
Det ska bli sååå spännande att se vad som händer när det är dags för friidrottarna att flytta utomhus.
*****************************
United förlorade mot City idag. Förbannade skit. Jag tog fel på starttiden och missade matchen helt och hållet. Med facit i hand var det väl lika bra. Seger för Arsenal imorgon och ligaguldet känns väldigt långt borta...
*****************************
De svenska skidskyttarna gör verkligen ingen glad. I och för sig är jag inte så förvånad, jag har inte haft speciellt höga förväntningar. Det som stör mig mer än resultaten är dock den attityd de visar upp. Varken Anna Carin Olofsson eller Björn Ferry verkar speciellt missnöjda med det de presterat hittills.
ACO är lika glad som alltid, vinkar till kameran efter målgång även när hon kommer in som 23:a och berättar utan att verka speciellt bekymrad att skyttet var dåligt och att skidåkningen inog nte riktigt stämde den heller. Naturligtvis har hon i och med graviditeten fått andra perspektiv på livet och idrotten och säkerligen omvärderat vad som verkligen betyder något. Men faktum är att det här inte är något nytt beteende för Anna Carin och jag kan inte hjälpa att det provocerar mig. Som fan.
Kommer ni ihåg Kajsa Bergqvists sorgsna ögon efter VM-finalen ifjol? Minns ni Anja Pärsons brutna stav efter att hon blivit trea i kombinationen i OS i Turin? Ni har väl inte glömt Tessans tårar efter silvret i Sydney?
Jag vet att Anna Carin Olofsson vunnit ett OS-guld, men i min bok kommer hennes namn aldrig att få stå på samma sida som de ovan nämnda.
Kommentarer
Postat av: Fridah
hon är gryyym! sanna kallur!
Trackback