Va fan...

1-2, 1-2, 1-2.

Känns nästan som om man förflyttats 18 år tillbaka i tiden. VM i Italien 1990 kommer ni kanske ihåg.

Jag syftar inte bara på den sjukt bittra 1-2 förlusten mot Spanien, utan på ytterligare två matcher i dag där "mitt" lag förlorade med samma siffror.

Först ut LDB FC Malmö mot AIK. Malmö-laget står just nu inte riktigt att känna igen, de har varit dåliga en längre tid nu. Vet inte vad som är fel, men nåt är det. Dubbel smolk i glädjebägaren att Malin Levenstad blev vad det såg ut som mycket allvarligt skadad. Hon grät och skrek så det skar i hjärtat när man hörde det. Bilderna på hur knät sträcks bakåt är inte heller trevliga.

Det är grymt hur snabbt lyckan vänder. Malin blev nyligen uttagen till a-landslaget, nu väntar istället en lång rehabilitering.

Jag vet att Jörgen Petersson värderar Levenstad otroligt högt och jag förstår honom. Jag lider med Malin och laget som kommer att tvingas spela utan henne. 

1-2 förlust nummer två kom på Sandbyvallen. Södra Sandby mötte serieledande Falkenberg. Sandby gjorde en grymt bra match, men tvingades ändå lämna planen utan poäng. Inte rättvist på något sätt. Falkenbergspelarna jublade som om de vunnit serien, det säger väl en del.

Och så Sverige - Spanien då. Hur sjukt bra var inte Olof Mellberg. Nu börjar jag förstå varför Juventus köpt honom. Petter Hansson var grym han också. Svenskarna var faktiskt bra allihop och bjöd på betydligt bättre spel än mot Grekland. Det var länge sen det slogs så få långbollar från den svenska backlinjen.

Kan liksom Lagerbäck bara konstatera att det var en mycket bitter förlust...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback