En liten blogg om sport

3 241 personer var på plats i handbollstemplet för att se Lundaderbyt mellan Lugi och H43. När vi kom dit var det redan packat med folk. Eftersom vi bara hade ståplats såg det länge ut som om vi skulle få stå i andra eller tredje led och därmed nästan inte se någonting. Men så tog några killar tag i saken och såg till att de som stod närmast planen fick stolar att sitta på. Plötsligt var synfältet fritt för oss som stod bakom.

Heder åt de killarna!

Stämningen i hallen var grym, Lugi var bra och H43 överraskande bleka. Om favorittippade H43 inte kom ner på jorden efter matchen mot Alingsås i måndags så lär de nog ha gjort det nu.

Lugis målvakt Oscar Jensen var fantastisk. Däremot hade Jesper Larsson i H43 en lite sämre dag på jobbet, i alla fall i andra halvlek.

De vinröda toppar nu elitserien efter fyra raka segrar. Bakom skuggar Alingsås som i dag slog Redbergslid. Mina favoritlag i topp!

Fick bevittna en grymt härlig handbollsmatch i måndags kväll. Alingsås slog H43 med 27-26. Alingsås var i underläge hela matchen fram tills det återstod 30 sekunder. Då tog man ledningen för första gången.

Jag älskar handboll för man kan ligga under med 5-0 efter nio minuter, vara helt utspelade, men ändå vända och vinna. Det var det Alingsås gjorde i måndags.

AHK-tränaren Robert Wedberg var så omtumlad efteråt att det var svårt att få ur honom något vettigt.

Roligt också att min svit står sig. Alingsås har fortfarande inte förlorat en match i Skåne som jag bevakat.

Jag hade verkligen sett fram emot premiären i den nya arenan, att få uppleva atmosfären och få en första hint om nyförvärvens kapacitet. Ganska snart kom jag dock på mig själv med att längta tillbaka. Tillbaka till de hårda träbänkarna i idrottshallen, tillbaka till tiden då Lugi var underdogs och spelade med fart och fläkt och vinröda hjärtan stora som meloner.

Visserligen kämpade Lugitjejerna sig till ett oavgjort resultat efter att ha legat under med tre mål med en och en halv minut kvar att spela, men sett till hela matchen var det dåligt med både hjärta och fart i Lugis spel.

Tröjfärgen och Sabina Jacobsens insats var det enda som i dag påminde mig om det "gamla" Lugi. Det Lugi som jag lärt mig tycka så mycket om. Det Lugi som jag i ett inlägg här i bloggen hyllade och kallade för världens bästa lag.

Visst, det var premiär och att den spelades i nya arenan minskade kanske inte nervositeten. Men jag var ändå besviken på det lag jag såg i dag.

Jag saknade vinröda hjärtan som Mia Rademacher och Sanna Rolf. Mia var på plats, men på grund av korsbandsskadan befann hon sig på läktaren och inte på planen. Sanna har slutat och lämnat över kaptensbindeln till mittsexan Johanna Nilsson som inte spelade många minuter i dag, om ens några, minns inte riktigt.

Istället var det nyförvärvet Caroline Friberg som fick speltid på den positionen. Hon klarade sig helt ok, men jag hade gärna sett Johanna komma in och smälla på i försvaret.

Av nyförvärven var det annars 18-åringen Anna Roxå som gjorde bäst ifrån sig. I sin första elitseriematch spelade hon helt respektlöst och gjorde sex mål, bland annat kvitteringsmålet i slutsekunden. Anna fick pris som bästa spelare i hemmalaget. Helt ok, även om jag tyckte Sabina Jacobsen var bäst som vanligt. Sabbe gjorde elva mål, varav sju på straff. Jag vet inte hur många matcher jag sett Sabina spela nu, men det börjar bli riktigt många och jag tror att jag bara sett henne missa en enda straff. Stabilt. Nåt för killarna i herrlandslaget att lära av.

Nya högersexan Jonna Linnéll imponerade inte och det gjorde verkligen inte Fanny Lagerström heller. Den förre detta landslagsspelaren har visserligen haft en usel försäsong, man skulle nästan kunna säga att hon inte haft någon alls på grund av alla skador och sjukdomar, men jag hade ändå förväntat mig mer.

Näe, min första upplevelse i nya arenan blev inte vad jag hoppats på och inte bara sportsligt... Nu är det platsbiljetter som gäller och av någon anledning kan man inte sitta på samma sektion om den ena betalar studentpris och den andra fullt pris... Mycket märkligt, men det där är väl rutiner som man får ordning på så småningom.
 
Jag hade gärna sett att man fått sätta sig var som helst, men det funkar kanske inte nu när man börjat sälja årskort.

842 personer var på plats för premiärmatchen, en jättebra publiksiffra. Ändå var det ingen vidare stämning. Hälften så många i den mer intima idrottshallen brukade låta betydligt mer.

Jag hoppas dock att publiken väljer att komma tillbaka till nästa hemmamatch. Jag vill att de ska få se att Lugi kan så mycket mer än de visade i dag.

Usch, usch, det har inte varit nån rolig helg för Lugis handbollslag. Förlust för damerna i går och för herrarna i dag.

För damerna innebär det att det är slutspelat för säsongen. Jag såg inte matchen mot Önnered, men det verkar trots förlusten som att man avslutade med huvudet högt. Våren har annars varit lite av en besvikelse tycker jag. Hösten var fantastiskt bra och kanske skapade det lite för höga förväntningar. Det är ju faktiskt inte så länge sen det här laget spelade i div 1. Säsongen som helhet har dock varit ytterligare ett steg framåt för Lugitjejerna och jag ser verkligen fram emot nästa i den nya arenan. Förhoppningsvis finns då några nya intressanta namn i truppen.

De nyförvärv man gjorde inför den nuvarande säsongen presenterades med buller och bång, men i ärlighetens namn är det bara Sanna Harris som lyckats. Maiken Mogensen orkade inte med pendlandet från Danmark och Line Mortensen och Marcela Siudowska var helt inte tillräckligt bra och valde därför att lämna Lugi mitt under säsongen.

Inte heller på herrsidan lyckades man med nyförvärven och det är väl en av anledningarna till att man nu är tvingade att vinna hemma mot Hallby på onsdag för att inte missa elitseriespel nästa säsong.

***************

Om Lugis herrar överraskat negativt, så har Guifs gjort det motsatta. Först när man mot alla experters tips tog sig till slutspel och sen när man pressade giganterna Hammarby till fem matcher i kvartsfinalen. Grymt av Guif och kul för Eskilstuna där handbollsintresset verkligen är stort. Över 2000 såg den fjärde kvartsfinalen.

H43 slog Alingsås borta i den fjärde matchen i kvartsfinalserien och är därmed klara för semifinal. Jättekul för H43 och nu måste jag ta mig samman och faktiskt gå och se en slutspelsmatch i Idrottshallen.

Lika kul var det inte för Lugis damer i går... Förlust mot Önnered och Sabina Jacobsen skadad. Tungt. Är rädd att nästa gång vi får se tjejerna spela i Lund så blir det i den nya hallen. Fast det ska iofs bli väldigt kul.

Innan matchen visste jag faktiskt inte vilket lag jag skulle hålla på, men ganska snart blev det uppenbart att det var hos Alingsås mina sympatier låg. Rent logiskt är ju det fel, men det är lönlöst att försöka lura sig själv.

Jag har verkligen fattat tycke för Alingsås och dess tränare Robert Wedberg och det lyste igenom i dag. Sen kan H43 vara hur mycket Lundalag som helst.

Hoppas på att AHK:arna tar revansch i Nolhaga på fredag. Jag tyckte H43 hade tur i dag.

Knappt 900 var på plats i Idrottshallen för att se matchen. Det är naturligtvis inte bra. Kanske skulle det hjälpa att sänka biljettpriserna lite. 150 spänn för sittplats tycker jag är ganska saftigt. Jag hade tänkt gå och se matchen, men stannade hemma framför tv:n delvis på grund av det höga biljettpriset.