En liten blogg om sport

Klüft fick sin guldmedalj idag och det var precis lika vackert och känslosamt som det brukar vara när en svensk står högst upp på prispallen.

Så här såg Carro ut under prisutdelningen på EM i fjol. Då grät hon en hel del.



Idag var det ett annat ansikte vi fick se. Lika lyckligt, men utan tårar.

Sista tvåhundra meterna skrek jag. Sen efter målgången, när guldet och rekordet var hemma, satt jag bara stilla i soffan och lät tårarna ostört trilla nedför mina kinder.

Det var inte första gången Carolina Klüft fick mig att gråta och antagligen inte sista heller. Senast ifjol satt jag med fuktiga ögon på läktaren på Ullevi och såg henne vinna EM-guld på hemmaplan. Och nästa år när hon tar sitt andra OS-guld lär jag lipa igen.

Mycket tårar. Men jag klagar inte. Jag älskar dom. Det är den bästa sortens tårar.

Vet inte riktigt vad jag kan skriva om Carolina Klüft som inte redan skrivits. Hyllningarna är uttjatade och superlativen slut eller otillräckliga. Ett rätt trevligt problem som vi nog kommer att få brottas med ett tag till. Klüft är faktiskt bara 24 och förhoppningsvis dröjer det innan hon lägger spikskorna på hyllan.

Hon har dock själv antytt att OS i Peking kan vara hennes sista mästerskap som sjukampare, att hon efter det kommer att satsa en enskild gren, längdhopp mest sannolikt. Tidigare har jag varit helt för ett sånt skifte, men nu är jag inte så säker längre. För mig är Carolina Klüft sjukampen personifierad och det hade nog känts futtigt att bara få se henne i en enda gren. Dessutom är jag inte säker på att hon kommer tycka det är lika kul med friidrott när hon är tvungen att bara koncentrera sig på en grej.

Vi får ser hur det blir.

*************************

Den upphaussade duellen på 100 meter levde inte riktigt upp till förväntningarna. Tyson Gay gick på knock. Namnet förpliktigar... Asafa Powell är inte de stora tävlingarnas man. Han skulle nog gett mycket för lite Klüft-psyke idag.

Att det inte var helt oväntat gör det inte mindre tråkigt. Christians Olssons skada var inte riktigt den VM-start man hoppats på.

Nu återstår att se om Christian har motivation nog att ta sig tillbaka till världstoppen ännu en gång. Jag tror det. Han har vunnit alla de stora mästerskapen, men18-metersgränsen gäckar honom fortfarande.

******************

Damallsvenskan är i praktiken avgjord och nu börjar det ryktas om spelarövergångar. Victoria Svensson och Pavlina Scasna är de namn det surras mest kring. Scasna har klargjort att hon inte stannar i Örebro nästa säsong och det ska bli spännande att se var hon tar vägen. Jag hoppas så klart på LDB FC Malmö, men där verkar fokus hittills mest varit på att förlänga med befintliga spelare. Vilken strategi man har kring nyförvärv återstår att se.

Hur som helst, Pavlina Scasna i Malmö hade varit fantastiskt. Det är en riktig klasspelare som skulle gå direkt in i vilken startelva som helst.

Vickan har tydligen varit i Linköping och kollat läget och jag blir nog mer förvånad om hon stannar i Djurgården än om hon flyttar på sig. Linköping känns som ett lag på uppgång, det gör inte Djurgården.

******************

Nu är det klart vilka spelare som kommer ingå i Europas Solheim Cup-lag. Helen Alfredssons wild cards gick till Maria Hjort, Iben Tinning och Linda Wessberg. Maria Hjort var given, Tinning ingen direkt överraskning. Däremot hade jag nog trott att Wessberg skulle ha behövt spela sig in i laget.

Jag inbillar mig att det för en debutant är tuffare att komma med på ett wild card, att pressen att prestera blir lite större när man på ett så uttalat sätt fått kaptenens förtroende. Dessutom är Solheim Cup i sig väldigt speciellt för spelarna. Superindividuella golfare har plötsligt inte bara sig själva att tänka på. Spelar man dåligt drabbar det hela laget. Det omvända gäller så klart också. Delad glädje är dubbel glädje.

Hoppas att Wessberg kan hantera nervositeten och njuta av upplevelsen. Solheim Cup är fantastiskt.

Hade lite svårt för att tycka det var riktigt roligt med DN-galan ikväll. Bara en sak fick min odelade uppmärksamhet; Sanna Kallurs häcklopp.

Så otroligt skönt det var att se henne sopa banan med Michelle Perry! Man behöver inte vara psykolog för att räkna ut vad den här segern betyder för Sannas självförtroende inför VM. Inte för att jag tror att det var dåligt innan, självförtroendet alltså, men att slå värsta konkurrenten så tätt in på mästerskapet ger så klart en extra boost.

Kajsa Bergqvist är lite som årets allsvenska i fotboll, man vet aldrig riktigt vad som ska hända. Hoppas hon får ordning på tekniken. Hon har ju visat förr att hon är rätt vass när det är dags för VM.

"Såg nån intervju med en cyklist som sa att dopning förekommer inte mer inom cykelsporten än i andra sporter, utan att det är media som väljer att fokusera på just cykel. En dåres försvarstal."

Från signaturen "Wilse" har jag fått den här kommentaren:

"Det är ju precis så det är! När sist blev något positivit inom cykelåkningen lika uppmärksammat som något där dopingen är inblandad?"

Det är klart att de rena cyklisterna tycker att journalisterna emellanåt kunde fokusera på något annan dopning. Det tycker jag också. Jag är dock övertygad om att dopningen är mycket mer utbredd inom cyklingen än de flesta andra sporter. Dopningstämpeln har inte sporten fått utan att förtjäna det och det kommer ta tid att tvätta bort den.

I årets Tour de France avslöjades det första dopningsfallet i samband med den tionde etappen och för mig var det betydligt senare än förväntat.

Mitt förtroende för cykelsporten är lågt. Så är det bara.

Det har varit dåligt med besök på bloggen idag. Drar slutsatsen att de flesta inte gillar nostalgiskt sommarstugedravel.

Kanske finns det i alla fall nån som är lite nyfiken på hur det gick med nätet vi lagt ut. Vi tog upp det i morse och det innehöll faktiskt över femtio fiskar. En fet abborre bland annat. Den grillade vi och åt upp till middag.

Vädret idag har helt oväntat varit riktigt bra. Så pappa, brorsan och jag passade på att sticka iväg och spela golf. Det fick bli på en pay-and-play eftersom brorsan inte har grönt kort, ett faktum som inte bekymrade honom det minsta. Hans kaxighet var dock inte rikigt i proportion till golfkunnandet skulle det visa sig, även om han var duktig för att aldrig ha spelat på en riktig bana förut.

Mitt eget spel var inget vidare, i alla fall inte förrän den tre sista hålen som jag gick på ett under. Ganska skönt att avsluta så!

Kvällen har till största del tillbringats framför teven. Friidrott från Lausanne stod på programmet. Jättekul så klart att se Kallur och Klüft. När det var tio meter kvar av häckloppet var jag helt säker på att Sanna skulle vinna, men Perry krånglade sig förbi på sista metern. Lite konstigt då Sanna brukar vara som starkast i slutet av loppen, idag var det istället en riktigt bra start som la grunden till det fina resultatet.

Klüft är också riktigt på gång. Det är verkligen som natt och dag att se henne nu jämfört med i fjol. Kommer ihåg hur vi satt där på Ullevi och klappade händerna illröda i våra fruktlösa försök att lyfta fram henne. Nu är det en annan Carro på banan och jag tror inte Erika Johanssons svenska rekord på 6.99 står sig speciellt länge till.

Dagens kändisspaningar:

Peter Siepen på Coop utanför Torshälla.

Del Piero plockandes smultron i vår trädgård.

Har tyvärr bara bildbevis på det ena.

Bilden på mördarsnigeln? När jag skulle ut och ta den lyste solen varmt och skönt och alla sniglar hade sprungit och gömt sig. Får bli en annan dag. Ni klarar er nog.