En liten blogg om sport

Liverpool - Man Utd idag. Jag hade varit sååå sjukt nöjd med en poäng i den matchen. Bland annat för att jag då hade kunnat gå till jobbet på måndag utan behöva bli alltför hånad av N. N har en Robbie Fowler-gubbe på sitt skrivbord och var helt säker på att Liverpool skulle vinna. Han informerade glatt om hur de inte släppt in mål på hemmaplan på typ hundra matcher. Idag släppte de dock in ett. Från John O'Shea, Uniteds egen Magnus Erlingmark. Bättre än så blir det inte. Jag ska gotta mig i gliringar på måndag.

Två guld i friidrotts-EM igår. Sanna Kallur fick en riktigt usel start i finalen på 60 m häck. Dock inte så usel att hon inte kunde springa både ikapp och ifrån sina konkurrenter och vinna säkert. Sanna sa efteråt att det var "ett fränt sätt att vinna på". Imorgon springer hon final på 60 m slätt. Sanna är bara så cool.

Klüft tog också guld. Så långt inget konstigt eller ovanligt, hon har ju trots allt inte förlorat en femkamp sen 2001. Sättet Carro vann på var dock allt annat än vad vi är vana vid. Det var kamp om guldet bokstavligen ändå in på mållinjen. Brittiskan Kelly Sotherton gjorde sitt livs tävling, satte pers på pers och inför 800 m behövde hon vinna med 1.6 sek över Carro för att ta hem guldet.

- Jag ska lägga mig bakom henne och springa tills jag dör,  var svenskans kommentar innan loppet.

Det var skönt att få se en mångkamp med Klüft inblandad som verkligen var just en kamp. Ännu skönare att se hur hon hanterade det. Att hon alltid vinner så enkelt gör att man nästan glömmer vilken enorm tävlingsmänniska hon faktiskt är.

Satt i bilen och lyssnade på radiosporten igår när Klüft skulle göra sitt tredje och sista längdhopp. I samma stund som hon går ut på ansatsbanan och gör sig redo för att hoppa så är radiosportens sändingstid slut. Det är dags för... Sagotime! Istället för att få höra hur Klüft gör sitt bästa hopp för dagen så får jag berättat för mig "Sagan om den sjungande trädgården och trollet Stubbamossan". Visserligen en helt ok saga med ett fint budskap om hur man inte ska mobba de som är annorlunda, men ändå inte riktigt det jag ville höra just då...

Hade förresten en konstigt dröm inatt. Sverige spelade landskamp mot England. Ställningen är 1-1. Henke har gjort mål. I 87:e minuten avgör Sverige genom...dadadaaam JOHAN MJÄLLBY!!! Mjällby gör en exakt kopia av det målet Zlatan gjorde i VM-kvalet mot Ungern. Då var det ganska lätt att fatta att det bara var en dröm... 

Vi är många golfälskare som länge gått och väntat på en svensk seger i en major. På herrsidan alltså. Parnevik har varit nära några gånger, men fallit på målsnöret. I natt vann Henrik Stenson matchspels-VM och gick upp på femte(!) plats på världsrankingen. Match-VM är ingen major, men det är det största en svensk herrgolfare någonsin vunnit. Jag hoppas innerligt att min bror får fel och att Henrik inte drabbas av pappasyndromet (han blir ju pappa i sommar). Då tror jag Stenson blir förste svensk att vinna en major.

Återstår att se när comhem ska komma överens med Viasat och ta med nya kanalen Viasat Golf i sitt utbud...

************************

En annan het svensk idrottare är Charlotte Kalla. Jag pallade inte släpa mig upp kvart i sex i går morse för att se damernas skiathlon, men det var kul att i efterhand höra om Kallas framfart. På tisdag morgon är det dags för damernas 10 km fristil, Kallas favoritdistans. Då får det nog bli tidig väckning.

************************

Boken "Stefan Holm - höjdhoppare" har legat ett par veckor i bokhyllan i väntan på att bli läst. Kändes helt rätt att plocka fram den igår kväll. Två killar över 2.38 i ett SM! Får vi någonsin se det igen?

Funderar också lite på vad Holm betytt och betyder för Linus Törnblads utveckling som höjdhoppare. Ganska mycket inbillar jag mig. Kanske gäller även det motsatta... Hade Stefan Holm kunnat ta sig tillbaka till den absoluta världstoppen utan Linus?

Apropå böcker så har jag precis läst Tina Nordlunds självbiografiska "Genom helvetet". Det är en öppen och skrämmande bok, en påminnelse om att saker och ting inte alltid är så som man tror. Den handlar om en fantastisk idrottskarriär som på grund av anorexia får ett mycket abrupt slut.

Det går dock rykten om att Tina Nordlund inte alls var sjuk i anorexi. Hon skriver själv om dessa rykten i boken och jag har även hört dem från andra håll. Jag vet inte vad som är sant och inte, men jag vet så mycket om ätstörningar att man kan vara sjuk utan att se sjuk ut. Att påstå att Tina ljuger därför att hon inte var smal nog att passa in på den stereotypa bilden av en människa som är sjuk i anorexi tycker jag är att gå för långt. Jag har dessutom väldigt svårt att förstå varför man skulle fantisera ihop en sån här historia. Ett sjukligt behov av uppmärksamhet? Det känns osannolikt med tanke på att Tina Nordlund är en av de mest uppmärksammade damfotbollsspelare vi någonsin haft i Sverige. Hon behövde knappast mer av den varan.

Näe, jag väljer att tro att det som står i boken är hemskt, men sant och att ryktena helt enkelt har sin grund i okunskap.

Det var alldeles pintjockt med sport i TV-rutan igår kväll. GE-galan på fyran och Champions League på sexan och Viasat Sport-kanalerna.

Tyvärr blev det inte så kul som jag tänkt mig.

Lille-Manchester United var riktigt usel match. I det vita bortastället var United-spelarna verkligen bara bleka kopior av sig själva. Vet inte om man ska säga att det var ett ögonblick av genialitet (Giggs) eller ett av dumhet (Lilles målvakt) som räddade United.

GE-galan var inte heller kul. Detta trots många svenska grensegrar, sex stycken blev det väl till sist. Kanske är det så enkelt att friidrott inomhus inte känns som att det är riktigt på allvar. Att två av de största glädjespridarna, Kajsa och Carro, precis som United-spelarna bara var bleka kopior av sig själva gjorde inte saken bättre.

Jag är faktiskt lite bekymrad över Carolina Klüft. Det känns som att hon tappat gnistan. Händer inget radikalt tror jag hon får stryk i femkampen i EM.

Till sist vill jag bara säga att jag hoppas att Valencia spelar sk***n ur Inter ikväll.